Svar på Farmorsfrågan 228: Vem ser dig?
Det här är en sån där fråga som jag frestas ta bort från bloggen i efterhand. Varför skrev jag den? Ingen märker om jag raderar…
Frågan om vem som ser dig handlar inte om utseende, inte om att märkas i mängden. Den handlar om att vara synlig för någon precis som den man är, och att helst få bekräftat att den man är duger. Den närmaste familjen är förstås svaret, som så ofta. Jaha, så vad mer finns att säga om saken? Den jag ser på med kärlek, den ser också mig.
Alla andra människor kan naturligtvis vara både spännande och trevliga, men jag ser dem inte, är bara artig så länge jag orkar.
Nej, det där blev förstås helt fel.
Visst blir jag sedd, på riktigt, även av andra än dem som står mig närmast. Och ibland uppstår ju magiska möten med helt främmande människor. Man börjar kallprata och hamnar i ett intensivt samtal om livet och döden, barndomen och lyckan. Man ser och blir sedd av någon, och det kan lika gärna vara en tillknäppt affärsman på X2000 som en gammal tant i väntrummet på ortopeden.
Sen börjar jag fundera – bryr jag mig kanske i själva verket ganska mycket om att bli sedd av flera än mina närmaste? Varför skulle jag annars skriva den här bloggen till exempel? Vem försöker jag lura? Ser jag inte ens mig själv?
Nu blev det för stort och svårt, nu släpper jag frågan, bara till hälften besvarad. Måste ju hinna skriva lite roman ikväll också.
Här är jag, var är du?
Kommentarer
Inga kommentarer än
Kommenteringen är stängd.