Milstolpe – den sista före upploppet?
Igår mailade jag mitt färdigredigerade manus ”Marvatten” till sju förlag. Jag är väldigt nöjd med texten nu. Förstår faktiskt inte hur det ska kunna bli bättre, förutom en del korrfel och småsaker. Det är tre år sedan jag började. Den 2 oktober 2011 skrev jag blogginlägget Första sidan klar!
Anna Lovind , f d förlagsredaktör och numera författarcoach, levnadskonstnär mm, har hjälpt mig med den här sista genomgången. Hon fick mig att förstå varför jag måste stryka min mest älskade darling och ta bort några kvarvarande bihistorier. Hon tipsade mig om hur jag skulle få upp laddningen på några kritiska ställen. Hon visade hur ett perspektivbyte i början sänkte tempot helt i onödan.
Hon gav mig också massor av beröm, skrev bl a att jag har ”en hög stilnivå /…/ en fantastisk känsla för miljö och detaljer”. Men också att jag ibland förlorar mig i detaljer. ”Ditt manus är som allra starkast i början, med undantag för inledningen. Slutet är det jag tror att du har fallit på hittills, och där har jag också föreslagit ganska hårda åtgärder.” Jotack. Det sved. Men jag måste ju erkänna att berättelsen vann på de hårda tagen. Plus att romanen blev kortare. Åttiotvåtusen ord. Trehundrafyrtionio sidor istället för över fyrahundra.
Alla förlag jag nu skickat det bearbetade manuset till har fått det förut. Alla har refuserat, men flera har ändå varit positiva och välkomnat ett bearbetat förslag. Ett av de förlag som skickat manuset till lektörsläsning återkom med feedbacken att jag måste stryka berättelsen om X. Min hjärtestory! Min Darling! Jag vägrade. Där ser man. Det tog två år och en skicklig redaktör att få mig att inse varför det var nödvändigt att ta bort den. I alla fall det mesta av den.
Marvatten har redan haft förlagskontrakt en gång. Den sorgliga historien om Frank förlag. Jag skrev om det på bloggen i april i år. Jag glömmer aldrig vilket fantastiskt stöd jag fick bland annat genom gruppen Författare på Facebook när förlaget valde att hänga ut mig på sin hemsida.
Tre år, ska det behöva ta så lång tid att bli klar med ett bokmanus? När jag jämför versionen Marvatten 3.3.1 som gick iväg igår, med det manus som fick förlagskontrakt av Frank, så ryser jag. Vilken tur att det gick åt skogen!
Kommentarer
Författare måste vara det mest envisa och tålmodiga släktet! Du ska se att det går vägen den här gången.
Nähä, om jag skulle ta och stänga Facebook och ägna mig åt mitt eget manus kanske … 😉
Åh, så envis du är! Det kommer att ge utdelning, var så säker! Lycka till!
önskar en annan envis som i dagarna väntar på lektörsomdöme nummer 2 på mitt förstlingsmanus. En bok är dock utgiven – kolla gärna på min hemsida!
Lovar läsa din bok när (inte om) den kommar ut!
Ingrid, har kollat på din blogg, åh vad jag får lust att läsa Flickan i Drömfångaren. Vilka underbara illustrationer också. Supergrattis!
Grattis Katina och bättre lycka denna gång. Skam den som ger sig.
Kram Pia
Härligt att läsa om ditt jobb med boken, och att du inte gav upp! Lycka till nu!
Jag kan känna likadant med ett tidigare manus som jag skickade till ett förlag som verkade intresserat (långt refuseringsbrev och vi ser fram emot… etc)TUR att det inte blev något då. Det manus jag jobbar med nu är mycket bättre! Men, den eviga frågan, duger det?
Tack Eva och Pia och Lotta för kommentarer och uppmuntran! Det värmer! 🙂
Kommenteringen är stängd.