Gå vidare eller bryta ihop?
Det låg ett brev från Bonniers bland all post som samlats på hög under två månaders kanalresa. Det kanske (förmodligen) är väldigt otaktiskt att avslöja innehållet så här på bloggen, med tanke på att det finns flera förlag som läser och inte har svarat än. Men jag har ingen som helst lust att vara taktisk, det enda jag vill är att reda ut för mig själv hur jag ska reagera nu – bryta ihop och ge upp eller bita ihop och gå vidare? Jag måste skriva mig fram till ett beslut, det är det jag har bloggen till. Genom att skriva hör jag vad jag tänker.
Så här stod det i brevet:
”Tack för den senaste, omarbetade versionen av din roman Marvatten! Vi har läst och diskuterat den. Den är ju fortfarande en dramatisk och spännande berättelse med stora förtjänster i miljö- och personbeskrivningen. Men den här gången fastnar vi på det övernaturliga. Det som tidigare var mer antytt blir nu delvis övertydligt – och därför inte så trovärdigt. Vi ser oss tvungna att tacka nej även denna gång. Med tanke på att du gjort så många försök med just den här berättelsen blir vårt råd till dig: lägg undan den i flera år och skriv i stället något helt och hållet nytt! Ett nytt manus av dig skulle vi gärna läsa. Vänliga hälsningar NN”
Jag känner mig rastlöst färdig med Marvatten. Även om den hamnar i byrålådan betyder det inte att tre års skrivande är bortkastad tid. Varenda timme har ju inneburit övning. Kanske var de här tre årens skrivande helt enkelt en nödvändig uppvärmning, mitt universitet? Den nya berättelsen har funnits i mitt huvud snart ett år. Nu kan den inte vänta längre. I morgon börjar jag skriva på romanen Målaren.
Kommentarer
Hej Katinka,
Tack för att du så frikostligt delar med dig av dina upplevelser. Vem skulle inte bryta ihop efter det du berättar? men jag menar att de stora förlagen har spelat ut sin roll. Varför hänger du dig fast vid en utgivning där? I ditt ställe skulle jag ge ut boken själv om jag verkligen är nöjd med det jag skrivit?
Och det övernaturliga behöver inte vara någon belastning utan snarare en fördel i dagens medium-trendiga samhälle. De stora drakarna var förr betydelsefulla, nu är de mest uppblåsta monster. Varför bry sig? Lycka till med allt du bestämmer dig för.
Kramar
Iréne
det är nog helt rätt. Fast att den ska vila i flera år kanske inte är nödvändigt. Lycka till med den nya! När DEN är klar – släpp, och gläds över framgången. Gå sen igenom den refuserade (om det nu inte är så att DEN accepterats av annnat förlag!) Stor lycka!!!
Johan – fackboksförfattare
Vilken vånda! Stackars dig. Man tror ju satt man är ”hemma” om man fått ett stort förlag att ta sig an en. Goda råd har jag inga.
Känner du kraft att skriva den nya romanen -gört!
Lycka till!
/Anna
Tack alla för uppmuntran! ❤️
Kommenteringen är stängd.