Köpglädje. Sozopol 12 oktober.
Idag skickade vi tretton kilo förbrukade kartor, pilots och guideböcker med posten hem till Sverige. Det var tänkt att de skulle få plats i bagaget, men jag la in mitt veto. Kan det finnas något mer meningslöst än att släpa på gamla kartböcker på en hur som helst mycket ansträngande och utdragen hemresa? Eftersom den påfrestande hemresevägen via Istanbul är hundens fel, hade inte husse några bärande motargument.
Alltså finns det nu gott om plats för presenter och julklappar i bagaget. Lycka! Jag älskar små affärer utomlands med roliga, handgjorda, vackra och galna saker, men det brukar sällan gå att motivera några köp. Platsbrist eller pengabrist eller bådadera råder för det mesta.
Eftersom Odd hatar i stort sett alla affärer utom Clas Ohlsson, fick jag frossa i fred i den myllriga presentgrottan vid torget. Där finns allt. Från handgjord rosenmarmelad till keramik och hemstickade ullväskor med neonlampor som blinkar när man visslar.
Jag säger inte mer. Utom att jag fick gå två gånger, eftersom en tanklös orättvisa uppdagades när jag kom till båten med den första laddningen och skrev en lista på vem som skulle få vad. Det var tur för mig, för andra vändan orkade jag bära med mig några vackra keramikskålar till mig själv.
Kommentarer
Inga kommentarer än
Kommenteringen är stängd.