9 september. Vindsnurr i Serce Limani.

Någon frågade hur vädret är i Medelhavet. Alltså ur seglingssynpunkt. Det bästa svaret som jag kommer på är detta. När det blåser för lite kan man vara säker att det strax börjar blåsa alldeles för mycket och från fel håll. Jag kan förstås bara uttala mig om Egeiska havet.

Hittills har alla våra väderappar spått fel varje dag. (Windfinder Pro, Windy, Poseidon, OpenSkiron, WeatherTrack) Igår tröttnade vi på den envisa tiosekundmetersvinden som blåste natt och dag, och gav oss iväg från Marmaris utan att ha fått upp focken i förstagsprofilen. Ellem har stått på land under sommaren, och då är man tvungen att plocka av rullfocken. När den ska på igen måste det vara vindstilla.

Så här års blåser det alltid från norr till söder i Egeiska havet. Det är inte som hemma att det kan skifta lite mellan väderstrecken från dag till dag. Det blåser mer på eftermiddagarna, och ibland håller meltemin igång flera dygn i sträck. Vi kan räkna med motvind hela vägen till Kalymnos, som är vårt första delmål. Det blir alltså motorgång för det mesta ändå, med eller utan försegel. Men av säkerhetsskäl vill man kunna segla om motorn skulle krångla.

Serce Limani verkade vara en mjukstart på 25 sjömil. Serce är en skyddad vik omgiven av höga berg, med en restaurang och några fasta bojar i ena änden och en övergiven taverna vid en sandstrand i den andra. En vänlig liten man  kom ut i motorbåt och meddelade att alla bojar var förbokade av en rysk eskader, vi fick tyvärr inte plats. Vi ankrade utanför sandstranden istället och upptäckte snart att vinden snurrade runt hur som helst i viken. Den kom rullande nerför bergen från alla håll. Ena minuten stiltje, nästa tolv sekundmeter. Ellem drev runt sitt ankare som visaren på en urtavla. Odd rodde iland och gjorde fast två linor från aktern, så att vi låg förtöjda som ett Y. Det fungerade en kort stund, tills vinden pressade så hårt från sidan att vi drev mot klipporna i alla fall.

För att göra en lång historia kort, så förtöjde vi om, men ändå gick ankarlarmet fyra gånger denna första natt. Det betyder att gpsen tjuter när båten flyttar sig längre bort än vad man har ställt in. Då måste man upp och se om man behöver ändra på något. Vi tog in på kättingen, släppte ut på kättingen och flyttade lina som hotade trassla in sig. Från fören till aktern och tillbaka igen. Minnet är lite dimmigt. Men innan dess hade vi en underbar månskenskväll med bad i tjugoniogradigt vatten, en nyfiken havssköldpadda och betande getter och åsnor i branten på sidan om vår ankarvik.

Odd på förarplats i fina Ellem. Varje gång vi lägger till i en marina kommer någon och frågar om vi vill sälja henne. Aldrig! svarar vi.

Odd lägger ut en lina i land som ska hjälpa ankaret att hålla oss på plats. Fungerar bra om inte vinden vänder…

Sköldpadda på besök!