Genom Twitter har jag en bloggkompis på Sicilien. Helena på Citronodlingen. Hon har också en blogg som heter Tredje Gången gillt!  eftersom hon och hennes man Peppe förlorat två barn i sena missfall, men nu försöker en sista gång.

För några dagar sedan föddes deras två små tvillingflickor Matilde och Clara, alldeles för tidigt. Matilde med hjärtproblem.

Vi är många, många som följt deras kamp genom glädje och sorg på nätet. Det har varit många turer med sorgliga besked, felaktiga besked, förhastade besked men också glada besked.

Nu sitter jag i alla fall här med tårarna rinnande nerför kinderna och glor på en film där Helena, som jag aldrig träffat, klappar sin lilla minibebis i kuvösen.  Jag är väl inte riktigt klok. Men det är jag inte ensam om.

Vill du det du gör?

Efter Poppers Pingviner (underbar film, A och jag grät floder) bowlade vi först på Valhallabadets sporthall och sedan fortsatte vi till Världskulturmuseet vid Korsvägen, som hade en utställning om våra sinnen.

Nu är jag hemma på Flatön igen, helt färdig men mycket nöjd med min heldag med barnbarnen.

301/365 foton 2011. Tema: Uppåt väggarna

300/365 foton 2011. Tema: Liggande

– Posted using BlogPress from my iPhone

Snart ska vi gå på pingvinfilm men först MacDonalds. Lilla S och lilla A och min bästis och hennes K. Båda tjejerna dissekerar sina hamburgare noga. ”Bläh va mycket ketchup” ”Gurka! Äckligaste som finns!” När hälften av maten torkats bort lägger sig lugnet. Pommes friten är god.

Vilka är mina färger? Allt som är dovt, blandat, mustigt, tveksamt, transparent, otydligt och kornigt. Klara färger är inte min grej.

Den här rosen stod på en hylla i köket i Ewa Evers konstnärsatelje. Skönhet måste inte kosta så mycket.

Det ringde. Det var min syster. ”Var är ni? Jag kan inte hitta er?”

Hon var där vi skulle ha varit. På en helt fantastisk, underbar, efterlängtad konsert i Göteborg med Ale Möller. Som jag köpte biljetter till för en månad sedan, och som vi har sett fram emot ända sedan dess. En konsert som vi verkligen behövde för att komma upp ur vintergropen som vi redan grävt ner oss i. Både Odd och jag hade skrivit upp ”ALE MÖLLER 19.00!” i kalendern på köksväggen och i våra mobiler och sett fram emot en helkväll i Göteborg direkt efter min kursavslutning.

Istället satt vi hemma och gjorde ingenting. Glömde bort Ale Möller! Odd utmattad efter diverse reparationer och en sista dust med TV-antennen uppe på taket. Jag precis hemkommen från målarkursen och full av entusiasm över allt jag hunnit med. Jämmer och elände vilken oförlåtlig miss, och inte kan jag skylla på någon! Jo förresten, jag skyller på Ewa Evers! Hon måste ha hypnotiserat mig.

Det har varit två dagar helt tömda på precis alla tankar utom de som handlat om färg och form. Ingenting blev riktigt färdigt den här gången heller. Oljefärg tar tid, den måste få torka mellan lagren. Men nu har jag ju en egen atelje här hemma och allting kan stå framme. Och efter den här repetitionen känns det som om kunskaperna från förra kursen för ett år sedan faktiskt har fastnat. 

Så här såg mina barnporträtt ut idag. Lite mer än halvfärdiga tror jag. Kan knappt bärga mig innan jag får fortsätta, men nu måste oljefärgen torka innan man kan lägga på fler lager färg.

Den här helgen är jag på kurs i oljemålning igen, hos konstnären Ewa Evers på Bleket, Tjörn. Temat är barnporträtt, precis som förra gången för lite mer än ett år sedan. Ursvårt och underbart roligt. Jag är så nöjd med dagens arbete, fast det bara är halvfärdigt och knappt det.

Äldst på kursen är Ulla som fyllde 70 alldeles nyss. Man blir glad när man träffar kvinnor som inte alls motsvarar bilden av – ja just det – äldre kvinnor. Kvinnor som helt enkelt fortsätter vara sig själva fast åren går, utan att ta på sig gammalgumma-rollen.  Professor Bodil Jönsson som skrivit bla boken ”Tio tankar om tid” är en sådan kvinna. Ulla är en annan. Hon bloggar varje dag på www.lillasolberga.blogspot.com Gå in där, läs och njut av ett annorlunda pensionärsperspektiv,  och kolla hennes fina glasmålning av hjärnan.

Undermålning på glas är en annan konst som Ewa undervisar i, jag har bloggat om den kursen  två gånger tidigare, i september 2010 .
Två nya barnporträtt har jag påbörjat idag, plus att jag hoppas att  äntligen få färdigt de två halvfärdiga målningarna från kursen för ett år sedan. De har blivit stående hemma utan att jag vågat röra dem, av rädsla att förstöra om jag målar utan ledning. Jag kan ju absolut ingenting.

Mitt första ”konstverk”, från den allra första kursen jag gick hos Ewa, har jag lovat mig själv att inte måla över. Det är roligt att ha ett minne av utgångsläget. Uppgiften var att måla hur ett tyg faller, alltså försöka måla skuggor och veck på en duk, en schal eller kanske en gardin. Jag valde att måla en beduin i öknen. (Nej, jag tänker inte visa något foto.) Pannån står och skäms med baksidan utåt på en hylla. Motivet liknar mest av allt en ilsken kirurg, om man vill vara välvillig. Allt man ser är två arga ögon mellan ett åtsmitande munskydd och en lika tight operationsmössa.

Dagens nya barnporträtt är dels en bild av min mamma, ungefär 3 år gammal, med busig blick och finklänning. Jag målar av fotot som pryder omslaget på ”Boken om Mamma”.

Dessutom har jag målat av ett foto som jag själv tagit av en tankfull Mini, ca 3 månader, i pappas famn. På båda målningarna är endast underarbetet färdigt. Färgläggningen återstår, och en del korrigeringar förstås. Mini är verkligen inte så skelögd som man kan tro av min målning…

Vad är det bästa med din kropp just nu?