Idag har jag skickat en påse gamla guldsaker till Guldbrev.  Jag hade tänkt fotografera den lilla högen innan den gick iväg med Posten men glömde bort det. Ett par tunna kedjor som jag aldrig använder, en ring som jag inte gillar, ett gammalt armband som jag fick i konfirmationspresent och några saker till.

Jag tror verkligen inte att det räcker till en restresa till Kanarieöarna i november. Men jag hoppas.

Dagens MMS från mamma A. Vilken tur! Lilla A fortsätter i mormors, mammas, mosters och morbrors ridstövlar! Det betyder att jag slipper fundera över julklappar eller födelsedagspresenter till henne de närmaste 8 åren eller så. Det betyder också att hon kommer att vara här varje sommar så länge jag kan ordna att det finns en ponny i närheten. 🙂 

Odd påstår att vi ägde 7 ponnyer ett år. Jag hävdar att det är omöjligt, vi hade bara plats för 4 i vårt stall. Men han har säkert rätt. Vi hade säkert några utlånade på foder också. 

Under 10 år var ponnyer, ridning och tävling familjens största, allt uppslukande passion. Verkligen allt uppslukande, det finns nog inget som slukar så mycket pengar som ett aktivt hästliv. Det jag minns bäst är alla dessa tidiga morgnar i bilen på väg till Grästorp eller någon annan avsides belägen ridklubb. Vi fick köra hemifrån innan klockan 5 ibland, de minsta barnens hoppklasser startade alltid först. (Är det fortfarande lika idiotiskt ordnat?) Barnen sov i baksätet och på bilradion var det alltid ett program som spelade gamla stenkakor.  Det var en underbar tid i livet som jag aldrig glömmer. Innan stallet blev verkstad till LifeStone. Vi födde upp tre egna föl på slutet, fullblodskorsningar som vi fantiserade skulle få de mest fantastiska tävlingskarriärer. Fast det var nog mest för att jag hade svårt att släppa hästlivet. Jag ville hålla kvar den där gyllene perioden med barnen och vårt stora gemensamma intresse. 

Nu vet jag hur långt ett hästliv är. Ca 10 år. Har man tur varar det mellan 7 och 17 års ålder. Sen tar helt andra intressen överhand. 

Kanske borde jag ha väntat lite till med att ge bort alla hyllmeter med faktaböcker om inridning, körning, hoppning, Natural Horsemanship, hästens sjukdomar etc etc? Jag får väl köpa tillbaka dem på loppiset i Flatöns skola nästa sommar. 🙂 

Att bry sig på rätt sätt är varje förälders svåraste utmaning. Det finns alltid så många experter, men när man till sist förstår vad som verkligen var det rätta sättet är experterna försvunna och kan inte ställas till svars. För det dröjer så länge innan man har facit. 

Själv jag har mutat, hotat, belönat, tvingat, förbjudit, kramat, tröstat, flyttat, bytt skola.

En del av det där har varit helt rätt, tycker både mina fyra barn och även jag själv fortfarande. Men en del har vi helt olika åsikt om. ”Hur kunde ni? Förstod ni inte vad ni ställde till? Det har påverkat hela mitt liv!”

Såna saker måste man som förälder helt enkelt vara beredd på, 20 år senare. Bara hacka i sig.

Den enda trösten är att man i alla fall gjorde sitt bästa, efter omständigheter och eget omdöme. Det finns inga perfekta föräldrar.

Det måste väl ändå vara en ganska värdefull insikt för barnen, när det är deras egen tur att försöka bry sig på det rätta sättet?

När höstsolen lyser in i köket, efter att först ha passerat bougainvillean i uterummet, då kan man få en sån här färgchock om man råkar ha gått in för att äta lunch just då. 

Hur visar du att du bryr dig?

Övre hallen i vårt hus har varit i stort sett övergiven sedan yngsta barnet flyttade hemifrån för tre år sedan. Här har stått en gammal 18 tums TV, en soffa, bord och två fåtöljer. Samt några bokhyllor fyllda med videokassetter och barnböcker. Barnbarn på besök har sett på TV och lekt med dockhus och pussel här. Det har varit ett ganska sorgligt och osorterat rum som man måste passera på väg till badrummet. Ett rum utan själ, eller kanske med en förlorad själ.

Idag har rummet fått nytt liv. Jag har tagit tag i en gammal dröm och inrett min egen ateljé här. När vi körde den gamla rokokosoffan till Returvaruhuset i Stenungsund igår hittade vi samtidigt ett stort och stabilt Kinnarpsbord.  Som nytt, med höj- och sänkbara ben. Det kostade 75:-..!

Hela söndagen har jag bondat med min nya atelje. Skruvat upp IKEAS tavellist på väggarna. Hämtat gamla rostiga burkar i plåt och glas från källaren, diskat farmors gamla kryddställ som blir perfekt förvaring för ritkol och svampar. Sorterat alla glasfärger för sig och oljefärgerna för sig. Tagit fram undanställda skålar och glasfat och prydnadssaker. Till exempel det gamla fågelboet som jag hittade i farmors lada. Det blir en fin installation i ett musselskal från Thailand. Det är viktigt att ha vackra saker att titta på och inspireras av.

Nu saknas bara bättre belysning. Sen kan jag inte skylla på någonting om jag inte sätter igång och målar! 🙂

Helt däckad lördag kväll, efter tredje dan på raken till Göteborg. En liten sväng till IKEA Bäckebol blev inte riktigt som vi trott, inte tänkte vi på att det var barnbidragslördag.

Men vi fick med allt på listan, skön vilfåtölj till uterummet och tavellister till nya ateljen. Plus en massa värmeljus förstås. Finns det någon som lämnar IKEA utan värmeljus?

Viktigast av allt, vi hann äta lunch hemma hos en förkyld liten Tiny som blev jätteglad när vi kom. Hon dansade runt och tjoade och hämtade famnen full med sina gosedjur som hon kastade framför våra fötter. Gladast blev hon kanske över att träffa Sigge, men det dröjde inte många minuter innan hon ville upp i morfars knä och rita.

Förutom att jag alltså är väldigt trött just nu så är jag jätteglad över ett inlägg som jag hittade på Amelia Adamos blogg.

Tre saker att skriva på dagens tacksamhetslista: Tack för mina underbara barn och barnbarn. Tack för min nya, helt egna ateljé som snart står klar. Tack för Amelias fina ord. (Det fina med en daglig tacksamhetslista är att man kan blanda högt och lågt, stort och smått.)

I somras blev jag tillfrågad om att testa en BabyJogger City Mini liggvagn med sittvagnsinsats.  Jag antar att det berodde på att jag då hade två barnbarn i lämplig storlek, så att Tiny kunde testa den som sittvagn och lilla Mini passade perfekt i liggvagnen. Två testare i en smäll liksom. Första intrycket av vagnen var väldigt positivt, och jag kände  mig nöjd med att ha en lätt och smidig  ”gästvagn” hemma när barnbarnen kom på besök. Jag räknade med att varken Mamma L eller Mamma A skulle vilja byta ut sina egna, noggrant utvalda vagnar permanent. Det här var ju ändå en lättviktare i jämförelse, det hördes ju inte minst på namnet.

Men tji fick jag, mamma A tog med sig vagnen till stan efter sommaren eftersom hon gillade den bättre för varje dag som gick. Och där blir den kvar, verkar det som.

Här är våra SMS från igår :

”Har köpt åkpåse, passar perfekt. Selen sitter inuti är trädd genom hål i påsen. Det står att man ej får hänga väskan över handtaget men det gör jag o går jättebra. Mini gillar åka framåt.”

Ängslig mormor:

”Var försiktig med väskan över handtaget!”

”Absolut ingen fara!”

Ängslig mormor:

”Är det inte vingligt med de små hjulen när du går fort?”

”Mycket lättare och smidigare när man åker buss plus inte lika tungt att svänga. Känns ledigare.  Dock mindre bagageplats om man tänkt handla. Går till stan nu. Låser hjulen när det är ojämnt o man går snabbare.”

Förmodligen är jag dum som delar med mig av det här tipset, det innebär ju bara att ännu fler kommer att slåss om biljetter till chokladprovningarna. Bara 30:- per biljett på provningar som annars kostar upp mot 600:-! Men å andra sidan håller Chokladfestivalen på i tre dagar och jag har räknat till 34 olika chokladprovningar! Allt från Praktisk pralintillverkning till Choklad & Erotik .

Ny regnjacka från Helly Hansen och ny hatt. Samt nyklippt. Lille L är plötsligt en stor kille. Siffror och engelska är hans passion just nu, i alla fall när han och jag träffas.

”Farmor, vet du vad som är mest, tusen miljoner eller miljoners, biljoners goggle?”

”Ingen aning, hur mycket är goggle?”

”Det vet du väl, goggle är allt i hela världen!”