Vilka tre yrken, förutom det du redan har, skulle du kunna tänka dig?

Idag har varit en bra dag.

Jag har varit i Göteborg och fotograferat fem underbart vackra människor som ställer upp på vara med i LifeStones annonser under sommaren och hösten. Inga professionella fotomodeller, men himmel så snygga ändå. Det kändes som ett sorts eldprov – orkar jag verkligen detta? Dels all utrustning som måste bäras upp fem trappor till lägenheten i Haga jag lånat som atelje. Dels fem okända, ovana människor som jag måste få att känna sig trygga och avslappnade framför kameran.

Men det funkade perfekt. Mycket tack vare mamma L som servade med fika och barnpassning, puder och läppglans. Tiny tyckte att ateljen med alla sladdar, lampor och stativ var en otroligt spännande lekplats, men inga katastrofer inträffade. Och bilderna blev bara SÅ bra! 🙂

Sen bära ner all utrustning igen, en snabb sallad för mig själv i Haga, och så en alldeles speciell belöning på hemvägen på JC  i Stenungsund. Mina första par jeans på åratal. Replay, storlek 30/32!

Och när jag kom hem hade den 50-åriga gamla bladkaktusen i uterummet slagit ut.

Nu är jag riktigt, riktigt förbannad. Farmorsförbannad!

Motvilligt har jag accepterat att Odd köpt lotter i Postkodlotteriet, eftersom jag inte gillar lotterier. Men jag har gått med på just Postkodlotteriet, eftersom de skänker en massa pengar till WWF där Odd har varit styrelseledamot och fortfarande är engagerad.

Men nu går Fan på torra land! Läs här vad Calle Schulman skriver i sin blogg, om hur Postkodlotteriet stoppar andra, ”konkurrerande” organisationer från att ta emot gåvor.

Aftonbladet skriver också på förstasidan i sin nätupplaga om det här. Det blåser upp till mediestorm, bra!

Jag blev inte bara arg, utan även ledsen när jag läste listan över organisationer som skrivit på Postkodlotteriets avtal  där de avsäger sig rätten att ta emot pengar från andra organisationer. På den listan står t e x Sjöräddningssällskapet. Och Läkare utan Gränser! Hur är det möjligt? 

Just nu debatteras det friskt på Twitter och bland annat sägs det att PAF, som Calle Shulman bloggar för, är lika stora syndare själva.

Jag bara hoppas att debatten öppnar dörrar och fönster och släpper in ljus och luft i dessa unkna rum.

Vad drömmer jag om att göra sen? Åh, jag har en lång lista.

1. Träna upp min skolfranska så att jag kan prata som Jaques Brel sjunger.

2. Köpa ett par fräcka jeans i storlek 30/31. Och en skinnjacka.

3. Lära mig ett språk till – kanske kroatiska?

4. Ha en fotoutställning.

5. Gå på kameravandring i något vilt och vackert land.

6. Bygga ett trädgårdsförråd.

7. Gå med i en orkester med mitt dragspel.

8. Skaffa mig ett övervintringshem, i ett varmare land.

9. Bli expert på bildbehandling.

10. Ta hand om alla mina bilder och göra fotoböcker till barnen.

När inträffar då detta ”sen”? Det är det svåraste. Hur ska jag hinna med allt jag vill innan jag blir gammal? Hur gör man för att leva i nuet, när nuet skenar?

Jag har märkt att Farmorsbloggen börjar bli mer och mer melankolisk. Det var inte meningen. Men inget att göra åt, tankarna far som dom vill… Här kommer en bild som inte har något samband alls med den här texten. Ändå har jag tänkt på den hela tiden jag har skrivit, så den måste ha något att säga i sammanhanget… 😉

Vad drömmer du om att göra sen?

Lille L fyller fyra, helt obegripligt. Hur gick det till? Jag hade köpt tuffa Dieseljeans och ännu tuffare röda Converse till honom i Split, men båda var för stora. Inte visste jag att det var sån himla skillnad på 110 och 116 cl? Nåja, skorna kan han nog ha i höst i alla fall. Nu har jag en anledning att shoppa ett par jeans till, i rätt storlek den här gången.
Eltandborsten passade i alla fall perfekt! 🙂

Här kommer lite kalasbilder. Först ut är lilla Mini och jag. De pyttesmå skorna jag hittade till henne i Split passade i ala fall perfekt!

 I fredags kväll var det dags. Efter 7 dagar borta från min jobbmail var det bara att bita ihop och ta tag i ett par hundra mail som låg och väntade. Roligare kan man ha.

Men när jag hunnit till i onsdags låg där ett mail från en okänd Amanda som gjorde mig riktigt, riktigt glad och lycklig. Så här skrev hon:

”Jag har läst din blogg ett längre tag nu och det jag egentligen vill säga är att vi är några kompisar som träffas en gång i veckan och diskuterar frågorna du har ställt i din blogg. En kaffe och goda vänner, vi är mellan fem och tio stycken och det ger iaf mig väldigt mycket! 

Vi kommenterar sällan, tyvärr, men jag tycker du ska få veta detta då du faktiskt gör mycket för oss i vardagen!! ”

Tänk! Fast jag vet att det är några hundra människor som läser Farmorsbloggen varje dag, så är det sällan jag tänker på det när jag skriver. 

Tack gulliga Amanda för att du tog dig tid att maila och berätta!

Den här tanten fångade jag på bild i onsdags i Kroatien (samma dag som du mailade till mig). Hon rensade ogräs runt sitt fikonträd, och när hon såg att jag höjt min kamera mot henne reste hon sig upp och gjorde den här glada minen mot solen. 🙂 Så glad gjorde du mig!

Nu ligger jag en hel vecka efter med mina bilder till fotoutmaningen 365 foton 2011 och det känns stressigt. Så himla bra att jag tog flera hundra bilder på min resa till Kroatien. 🙂

Här kommer några stycken. Först Split, dit vi kom sent på kvällen. Det var stilla, varmt, rent, vänligt, otroligt vackert.

 Nej, han är inte alls fiskare. Han är kock, och den här firren förvandlade han till en gudomlig middag senare på kvällen.

I den lilla byn Sutivan på nordöstra Brac sitter man såhär fint och njuter av världens godaste cappuccino medan solen går ner.

 Vem har bråttom? Inte vi i alla fall.

Tyvärr minns jag inte just nu vad den här lilla byn på Brac heter, och jag är för trött för att leta reda på det.Visst kommer du att tänka på tecknaren Jan Löövs underbara böcker?

 Dricksvattenkran i den lilla byn Bol som är världsberömd för sin fina badstrand. Den ser ut som Skagen i miniatyr och är rankad bland de 10 bästa badstränderna i Europa. Eller var det världen?

Snart kan vi också hänga ut tvätten och balkonglådorna. Bara två månader till…

Klockan är 8 på morgonen i Split, och jag har strosat runt sen 7 för att fotografera. Fiskmarknaden är rolig och lätt, med alla märkliga fiskar. Det är svårare med människorna, det känns pinsamt att stå där och smygsikta med mitt teleobjektiv på motvilliga, morgontrötta Splitbor. Turisterna har inte vaknat än.
Så kommer jag på knepet att koncentrera mig på yrkesstoltheten hos folk, använda min Iphone istället och be om ett leende. Genast går det lättare.

Imorse hittade jag Marica i gamla stan i den lilla byn på ön Brac i Kroatien. Jag fotograferade hennes fantastiska lilla 3-våningsstenhus som klättrade uppför branten, och hon vinkade och kom ut med visitkort. Hon hyr ut till turister. En våning med plats för 5-6 personer kostar ca 2100 kr för en vecka. Med stor terrass ut mot havet. Hon visade mig runt och jag smälte. Själva bor de på sin lantgård, där de odlar ekologiska citroner och oliver. Jag vet inte varför ett av sovrummen hade hela golvet täckt av citroner. Marica pratar bara kroatiska och några ord tyska. Nu är jag på hemväg med ryggsäcken full av citroner och en ny vän i mitt hjärta.