Idag skulle vi ha firat mammas 92-årsdag, men det kom förkylning i vägen. Inte min, men min systers.

Vi gick en låååång vårpromenad över ön istället, Odd och jag. 2,5 timme, inklusive bergsklättring och vandring i snårskog på rådjursstigar. Jag fick massor av fina bilder. Men jag börjar känna ett svårt begär efter ett bättre teleobjektiv. 300 mm räcker inte för att strandskatorna ska bli riktigt skarpa, inte ens med stativ.

Två viktiga vårpremiärer har hunnits med idag:

1. Vattnet i växthuset är påkopplat, nu kommer det vatten i kranen därute och jag kan börja så mina fröer som kommit från Impecta.

2. Jag eldade i mitt oljefat bakom växthuset för första gången i år. Det gamla fågelbordet och en massa grenar från fruktträden som just nu beskärs. Det är en väldigt speciell  känsla när det tar sig i tunnan, lågorna står som en kvast och röken bolmar.  Det är finast att elda i skymningen. Just när morkullan kommer. Då både luktar och hör man att nu är det vår. 🙂

Lilla Mini sover och sover. Ofta från kl 22 till klockan 7 nästa morgon. Mamma A ammar nattmålet  i sömnen. Sen har hon en vakenperiod på morgonen, innan det är dags att sova igen mellan 10 och 14. På kvällen kan hon vara lite gnällig, men aldrig skrikig. Mamma A skriver på Facebook om hur hon bakar surdegsbröd, stickar och går på promenader i solen.

”Jag har aldrig hört henne skrika,” sa jag till mamma A igår.

”Inte jag heller!” sa lilla A. Mamma A håller förnöjt med, det närmaste Mini kommer att skrika är lite missnöjda protesttjut på kvällarna. 

Jag minns tvillingarna, som Odd och jag turades om att bära nätterna igenom, galltjutande, i flera månader. Det finns bilder på Odd med två bärselar med en bebis i varje, och hörselskydd på huvudet!

Och jag tänker på  Tiny, som skrek och skrek och måste luftas med pipventil i stjärten flera gången per dygn. Att det kan vara så olika!

En del hänger säkert ihop med att mamma A är lugn och erfaren 3-barnsmamma. Men det skulle förvåna mig om inte lilla Mini redan nu demonstrerar sin alldeles egna personlighet.

Här kommer ett filmklipp från idag, när lilla A skulle visa mig hur långt hon hunnit i sitt nothäfte för blockflöjt. Jag lyckades inte ladda upp Youtube-klippet, hoppas länken fungerar!

pianoIMG_2607

Så här mysig är i alla fall pianohörnan hemma hos mamma A.

Egentligen är det ju inte riktigt bra att se framåt. Man ska leva här och nu, det är mindfulness som gäller idag. Att vara närvarande i nuet.

Men jag älskar att planera, att sätta upp mål och se fram emot saker som ska hända längre fram.

En del berättade jag om i förra inlägget. Det finns några pärlor till som jag kan ta fram och tänka på om det känns trist ibland.

Sommaren i nya båten, den ser jag verkligen fram emot. Utflykten till Legoland med barn och barnbarn.  Bröllopet i Kanada som vi är bjudna på, med flera hundra gäster. Konserten med Benny Andersson och Helen Sjöholm i Trädgårdsföreningen i Göteborg. Krokstrandsfestivalen i juli, den unika världsmusikfestivalen på gränsen till Norge. Då ska vi lära oss dansa tango Odd och jag, äntligen.

Men det händer underbara saker alldeles snart också. Det hörs på fåglarna när jag går min morgonpromenad.

Tänk så fort man vänjer sig vid lycka. Hur bortskämd får man bli? Så överlyckliga, tacksamma och glada vi var när lilla Mini föddes för en månad sedan, frisk och välskapad. Nu är det en självklarhet, både att hon finns och att allting gick bra.

Imorgon ska jag vara mormor hela dagen. Jag hade egentligen fyra ärenden i Göteborg, men har avbokat allihop utom optikern. Det är viktigare att njuta av mamma A och lilla Minis sällskap. Vi ska bara fika och prata,  hämta lilla A i skolan för att  ta bussen till stan och flanera lite i Linné.

För övrigt är kalendern full av roliga händelser hela våren.

Redan nästa vecka flyger jag till Kroatien för några dagar. Jag letar efter ett nytt vinterkvarter. Ett nytt fotfäste, en plats där jag kan arbeta och leva fastän det är vinter. Inte en vinter till som den här. Framförallt inte alla mina framtida vintrar. Jag tänker inte bli pensionär på ett mörkt, kallt, ensamt ställe där man riskerar att sitta instängd och bortglömd mellan matleveranserna från hemtjänsten. Usch, jag ser sådana liv på nära håll här! 

I april är det först fotokurs med Patrik Larsson och sedan  Barnmässa i Göteborg, och då ska jag vara med i AlltförFöräldrars monter och göra avtryck på små bebisar, jättekul!

I maj är det sjösättning! Tjohoo, livet kan börja igen! 🙂

I maj är det också  MammaGalan i Stockholm, hur kul som helst. Bara några dagar senare har jag födelsedag och ska resa på en liten rundtur till Skåne och Kalmar med Odd.

Juni börjar med en långhelg i Paris, också fotokurs men den här gången Street Photograhpy med Marcus Johansson.

Och sen är det sommar!

Vad ser du fram emot?

Nu måste jag verkligen svara på den här frågan, det borde varit gjort igår redan.

Vet inte varför jag skjuter upp det, varför det känns så svårt?  Till vem eller vad ger du din tid?

För numera tänker jag verkligen efter innan jag spenderar min dyrbara tid på någon eller något. Det började redan för ett par år sedan, när jag kom i kontakt med min lifecoach Eva i Chicago och började prata regelbundet med henne. Timslånga sessioner på Skype ungefär en gång i månaden.

Men trots samtalen med henne lyckades jag lura mig själv och fortsätta missbruka min tid så grundligt att jag gick in i väggen september 2009. Jag är faktiskt inte tillbaka ännu efter det. Inte sjukskriven, men inte heller densamma.

Kanske är jag helt enkelt friskare än innan? Är man nödvändigtvis sjuk för att man har lite svårt att passa tider, inte kommer ihåg vad folk heter, inte gillar många människor på en gång? 

Kanske är den där frågan så svår att svara på, för att jag har lite dåligt samvete? För numera är jag superegoistisk med min tid.

Vill jag inte följa med när vi är bortbjudna, så går jag inte. Känner jag när det är dags att åka någonstans, att jag egentligen inte vill, så ringer jag återbud. Har jag inte lust att svara i telefonen, så gör jag inte det.

Om det tar emot att göra något tråkigt så struntar jag i det. (Min resväska sedan Malaysiaresan står fortfarande sedan slutet av januari ouppackad på en stol i övre hallen.) Vad spelar det för roll? Vår snälla RUT, som heter Elisabeth, städar ju runt omkring den. Snart får jag ett ryck av inspiration och packar upp. En annan dag.

Idag gör jag det jag vill, och tycker är roligt. Vem vet hur många imorgon som återstår?

En heldag i Göteborg som började med möte på Svenska Mässan om LifeStones nya Facebooksida. Szofia på företaget FollowMe är specialist på att hjälpa företag göra rätt när det handlar om sociala medier, däribland Facebook.

Efter mötet lyckades jag få en tid hos favoritfrisören Hanna på FrisörGruppen på Kyrkogatan. Lycka!! 🙂

Men innan dess hade jag drygt en timme att slå ihjäl på stan. Inga problem eftersom jag hade packat kameran med teleobjektivet och planerat att försöka prova på lite gatufotografering om jag fick tid över. Jag ska ju åka på kurs i Street Photography i Paris med fotografen Marcus Johansson i juni! Innan dess måste jag åtminstone ha provat någon gång. Det är det där med att gå utanför sin trygghetszon som är svårt, tröskeln man måste över. Att ställa sig på en gata och börja fotografera vilt främmande människor utan att fråga, det kändes inte som det lättaste!

Men nu har jag gjort det för första gången, och det var hur kul som helst.

Jag valde den fega vägen, ställde mig lutad mot en stolpe med den starka, lågt stående vårsolen i ryggen. Så att alla människor som kom emot mig var i stort sett blinda av solen, och inte såg att jag stod där med mitt 300 mm teleobjektiv. 😉

Sen stod jag helt enkelt bara där och fotade dem som såg lite speciella ut på något sätt.

Bilderna kommer en om dagen några dagar framöver. Jag börjar med en bild som är lite äcklig, men samtidigt rolig tycker jag!

Här kommer recept på en otroligt smarrig marmelad som är väldigt enkel att göra. Jag har haft det på bloggen förut, men gjort det lite enklare och lagt till lite kryddor. Marmeladen är god på bröd, skorpor och kex förstås, men också underbar till getost om man gillar det.

Katinkas Morotsmarmelad   

Till vem eller vad ger du din tid?