Hur ser min bästa framtid ut?  I tisdags hörde jag hur  Lotta Gray , Vimmelmamman här på AlltförFöräldrar, vinterpratade i P1. Lyssna på henne! Hon var så bra att tiden stannade och tårarna flödade. Hon pratade om hur hennes cancerdiagnos påverkat hela hennes tillvaro. Hur det är att vara symptomfri men inte cancerfri, hur man lever som mamma, fru och arbetskamrat när morgondagen inte är självklar längre. Hur kärleken håller hennes låga vid liv. ”likt en bränslepump i mitten av hjärtat.”

Hon beskrev också sin vision av hur hon har det om sådär 20 år. Då vaknar hon en solig morgon i sitt hus i Spanien, med sin man bredvid. Hon beskriver i detalj hur det ser ut i huset, vilka tavlor som hänger på väggarna, hur solljuset faller på krukorna med kryddväxter. Hon ser sig själv gå ut och plocka in färska tomater till frukosten, och pressa juice av solmogna apelsiner. Om en stund ska hennes nu vuxne son komma på besök från Sverige. Hon är frisk sedan många år, tiden när hon slogs mot sin cancer är avlägsen, historia.

Jag vill också försöka måla upp en sådan där framtidsbild. Men det är inte så lätt som man kan tro. Det vore underbart att bo några månader om året i ett varmare land. Men att flytta så långt från barn och barnbarn? Hur långt fram är förresten framtiden? Och tänk om inte Odd vill följa med?

Om tio år lever jag i stort sett som nu. Fast jag arbetar mindre. Vi har hittat ett litet hotell eller pensionat i ett varmt land dit vi kan resa på vintern och bo halva året. Dit vi kan bjuda in våra barn med familjer, och där vi kan ha hund. Men vi äger inte något hus utomlands. Jag arbetar så mycket jag har lust på distans, fotograferar och målar. Odd gör också vad han vill, kanske konstruerar han finurliga maskiner åt den lokala bagaren, vinodlaren eller fiskodlaren. Mesta tiden tillbringar han bland båtfolket i marinan. Säkert hittar han massor av nya vänner att umgås med. 🙂 Från maj till oktober är vi tillbaka i huset på Flatön, på sommaren kan man inte vara någon annanstans. Utom möjligen i båten då.

Hur ser ditt liv ut om tio år?

Hur ser din bästa framtid ut?

Store J kom hem och röjde i källaren. Där har det burits ner ett och annat genom åren. Lajv-kreationer, kläder förstås, barnsängar, serietidningar, leksaker, teckningar, skolböcker och allt möjligt annat. Där finns en låda med Mekano från Odds barndom, en garderob med min brudklänning och andra museiföremål.
Store J var på jakt efter julklappar till Lille L, och han visste vad han sökte. Lego!
En hel stor låda med Lego, vilken lycka! En riddarborg komplett med skattkistor och dödskallar.
Det här legot har jag velat ge bort i åratal till loppis, vilken tur att jag stoppades.

Idag behöver jag verkligen ett bra svar på den här frågan. Hur gör jag för att få upp hakan och humöret igen, när den här jäkla förkylningen hindrar mig från allt roligt jag skulle göra mellan jul och nyår?

Jag skulle ha fotograferat. Det ser ut som ett vykort utanför fönstren, snön har förvandlat hela ön till ett sagolandskap och hur det ser ut nere vid bryggan i soluppgången kan jag bara föreställa mig. Det måste vara ren magi. Men jag hostar för mycket för att kunna fotografera. 🙁

 Jag skulle ha firat julafton i efterskott med lille L och hans mamma i Göteborg imorgon. Jag skulle ha hälsat på min gamla mamma och pratat med henne om hennes memoarbok, vi skulle ha valt ut bilder tillsammans.

Men nu sitter jag alltså här och hostar istället, och tröstäter pepparkakor och kvarblivet julgodis. Hur bra humör får man av dåligt samvete?

Förkylningen kan jag inte göra mycket åt, men sin inställning vet jag ju att man kan påverka. Idrottsstjärnor och artister gör det hela tiden. Ska man sjunga i Idol-finalen eller starta i OS måste man kunna hantera sin mentala dagsform, även om hunden dör eller pojkvännen gör slut.

Ledarskapscoachen Susanne Petersson som jag berättat om tidigare har skrivit en bok som heter: Bryt ihop och kom igen!  Den har jag inte läst, jag hittade den nu när jag kollade på hennes hemsida. Ska genast köpa på Adlibris! Hon har också skrivit en bok som heter ”Ta fram kraften inom dig!” som jag köpte av henne på kursen. Den finns också på Adlibris, och jag rekommenderar den verkligen.

I den boken beskriver hon bl a hur man skapar bra tillstånd. Det finns flera olika sätt, men det som passar mig bäst just nu är att dissociera mig från verkligheten och använda ett ankare som gör mig lycklig. Låter det som kinesiska? 

Att dissociera: Jag ser på mig själv utifrån, och ser att jag inte har någon anledning alls att tycka synd om mig själv egentligen. En liten förkylning kanske var vad jag behövde för att varva ned.  Mitt ankare är vågskvalpet från Andamanhavet, värmen från sanden och dofterna från en nyuppskuren ananas där jag ligger i skuggan av ett parasoll och läser i en fotobok.  Snart ska jag vara där igen.

Nu går det inte att vara nedstämd längre, ankaret fungerar osvikligt och ändrar min inställning från missnöje till lycka. 🙂

En bra sak med att vara lagom sjuk är att man kan ägna sig åt saker som alltid kommer i andra hand annars. Mina bilder från vår resa till Kina 2008 tex, som har legat i datorn i två år nu. Idag har jag äntligen börjat göra en fotobok om den fantastiska drömresan.
En anledning att jag inte kommit till skott är att jag inte hittat någon fotobok som jag gillar.
 

De fotoböcker jag har sett, och även provat, är av dålig kvalitet, med taskig bindning, fula kartongpärmar som slår sig, för lite plats för text, layouten bunden till fasta mallar osv. Inget alternativ alls för mig, då väljer jag hellre gammal hederlig scrapbooking.

Men så hittade jag Blurb efter att ha läst ett jämförande fotobokstest på nätet. Blurb från USA fick skyhöga betyg. Dessutom visade mig Joakim på Atelje Digital en helt underbar bröllopsbok som han gjort med Blurb. Högsta klass! Och inte krångligt alls, även om man får lägga lite tid på att experimentera med alla olika valmöjligheter som finns.

Jocke hade bara goda erfarenheter av sitt första inköp av fotobok från USA, han hade t ex reklamerat ett färgfel på omslaget och genast fått en helt ny bok skickad till sig.

Jag klickade hem Blurbs program som heter BookSmart, och sen har det legat i datorn tills idag.
Nu är jag igång, har gjort 24 sidor hittills, det blir nog det dubbla innan jag är klar. 🙂 

– Posted using BlogPress from my iPad

Vad gör du för att känna styrka i motgång?

– Posted using BlogPress from my iPad

Den julklappside som jag är mest nöjd med är min Kusinkalender. Jag fastnade för en annons som fanns här till höger om bloggen, från Önskefoto.
(Vill påpeka att det är AlltförFöräldrar som använder den platsen på min blogg i utbyte mot att jag får finnas på deras fina site. 🙂  Det är alltså inga annonser som jag kan påverka eller har någon ”nytta” av.)
Kusinkalendern är mitt namn på den fotokalender som jag tänker ge i julklapp till varje barnbarn i fortsättningen. Den ska innehålla bilder och kollage med barnbarnen från året som gått. En slags familjedagbok i sammanfattning.

Nästa år ska jag lägga ner lite arbete på att göra kollage till varje månad, så att det får plats fler bilder.

Den första Kusinkalendern blev väldigt uppskattad. Även om Tiny 11 månader inte fattade poängen så gjorde hennes mamma det!

Fick ett sms från mamma L att Tiny är förkyld med feber. Vilket förklarar varför jag mår som jag gör, så mycket som jag pussade på henne under juldagarna.
Men jag klagar inte. Ligger i sängen (som är höj- och sänkbar i huvud- och fotända) omgiven av IPad, laptop och tidningar. På byrån bredvid står en bricka med the i thermos, saffransskorpor som mamma L bakat och pepparkakor. Odd kom upp med brickan för en stund sedan. Jag stannar nog i sängen resten av dan. 😉

Det första jag gör när min Iphone väcker mig på morgonen är att stänga av larmet.  Sen knappar jag in koden för att öppna den, ibland kollar jag Twitter innan jag stiger upp.

Men i morse när jag vaknade hade jag glömt koden. Den var bara borta. Jag måste ha använt den tusentals gånger, men den var helt raderad ur mitt minne.

Utom mig av stress tryckte jag alla varianter jag kunde tänka ut, korkat nog utan att skriva upp dem. Därför gjorde jag säkert samma fel om och om igen. Till slut fick jag inte fler försök, på skärmen stod det: ”Din Iphone är avaktiverad.” 

Nu blev jag helt panikslagen. Alla mina bilder, alla mina koder, alla mina kontakter, alla mina program, det kändes som om hela mitt liv var avaktiverat.

På skärmen fanns nu en symbol som uppmanade mig att ansluta Iphone till Itunes. När jag gjorde det synkade den med säkerhetskopian jag gjorde på datorn bara för någon dag sedan. Efter flera timmars kris var allt nästan som vanligt igen. Alla bilder jag tagit på julafton, inklujsive filmen med Tinys första steg, var borta. Men som tur är hade jag redan laddat upp den på YouTube.

 Vilken otrolig lättnad! Nu är jag inte alls lika orolig för att bli av med min Iphone längre, när jag vet hur det fungerar. Men det blir inte någon ny säkerhetkod!

Idag för 39 år sedan blev jag mamma för första gången. Det blev en flicka, hon föddes på Östra Sjukhuset i Göteborg efter att jag hade tagit ricinolja hemma hos min mamma på julaftons kväll.

Snart blir hon mamma för tredje gången, till mitt femte barnbarn.

Som vi längtar allihop efter den nya människan som växer i hennes mage! Vem är det? Har du hört den här underbara, knäppa låten med LillBabs?  Eller var du inte ens född då? 🙂

Jag får i alla fall en klump i halsen bara jag tänker på den.

Först av allt. Vi kunde hämta Sigge på Blå Stjärnan. Ingen operation behövdes.  Hela planeringen av julafton fick göras om eftersom det tar nästan 3 timmar att köra fram och tillbaks till Göteborg. För första gången i historien missade nästan allihop Kalle Anka eftersom julbordet blev så försenat.. (Kan man hoppas på att detta är ett trendbrott? Nästa år slipper vi kanske planera allt efter Kalle?)

Sen kom i alla fall Tomten och allt blev som vanligt. Nästan. Tiny tog sina första steg, 11 månader gammal. Här är bilderna.

 Tiny gillade inte tomten alls. Hon såg inte att det bara var pappa L.