Det kommer fortfarande in bidrag till Mammors Berättelser då och då, även om tävlingen är avslutad. Missa inte denna som skickades in under påskhelgen! Den handlar om en hästflicka som inte ville ha barn, men som blev tvungen att ändra sig. Mormor S. har skrivit och berättat, helt fantastiskt! Klicka på länken och bläddra allra längst ner på sidan. Berättelsen ligger som kommentar nr 47.

Det har varit en helt ljuvlig påskhelg, jag kunde ha fortsatt flera dagar till.

En del frågor mår bra av att ligga till sig. Farmorsfrågan nr 74 var en sådan fråga. Det var roligt att så många tänkte till och svarade! Själv behövde jag som sagt hela påsken på mig… 🙂 Jag tyckte det var svårt att skilja på vad som egentligen skall kallas glädje, och vad man kan räkna till lycka. Men Saras kommentar hjälpte mig att få ordning på tankarna. Hon delade upp känslan i vardagslycka och stötvis lycka.

Den där vardagslyckan vill jag egentligen kalla livsglädje. Den är min bas, ligger som en doftande vitsippsmatta i tillvaron, eller som ett harmoniskt grundackord. Den glädjen hör ihop med tacksamheten jag alltid känner över mitt liv och min familj.  Alltid finns den där, även när jag blir arg eller besviken eller ledsen, som jag förstås blir som alla andra. Grundglädjen ligger aldrig långt under ytan.

Lyckokänslor är något annat, mer stötvis och sprudlande som Sara uttryckte det. Som när jag lyckas trösta en storgråtande Lille L. Eller när jag med kameran fångar en saligt leende Lilla S med Tiny i famnen. Eller när Odd och jag hör och ser den första lärkan på morgonpromenaden. Det är de där ögonblicken jag försöker komma ihåg på kvällen och skriva upp i Tacksamhetsdagboken jag har i min Iphone.

Idag har barnbarnen och hunden lekt och lekt och lekt. Både ute och inne. Jage och gömme och kittla och lego och pussla och klä ut sig och påska. Det känns som om hela huset är fullt av lego, ytterkläder och omplacerade möbler. Vi vuxna har varit lite mer trötta. Lite dagen efter kanske, inte pga av festande, men sådär som man blir när en höjdpunkt har passerats.  Det är så bra med Påskdagen, precis som med Juldagen. Det finns alltid färdig mat att bara plocka fram ur kylskåpet. Man kan ta det lugnt och låta dagen passera, kanske till och med sova middag en stund.

Stora A och jag hade planerat att besöka några olika ateljéer under Konstrundan i södra Bohuslän. Ewa Evers i Bleket till exempel. Men vid lunch bestämde vi att skjuta upp det till imorgon. Vi orkade inte. Och på eftermiddagen upptäckte jag att Konstrundan slutar idag kl 18.00.

Sakta stillnar huset. Små barn snusar på madrasser på golvet och i extrasängar. En liten hund sover helt utmattad på sitt fårskinn. Vi vuxna börjar så smått fundera på om vi kanske trots allt orkar en omgång påskbuffé igen, det är ju faktiskt flera timmar sen vi åt.

Upp från matkällaren hämtas: Hemrökt lax, gravad lax, olika röror med creme fraiche och örter, rökt lammfiol, potatisgratäng, olika sillinläggningar, kokt ägg förstås, bröd och ost. 

Det har varit en perfekt påskafton. En sådan vi kommer att minnas. Sol och vindstilla, lagom lång poängpromenad, alla barn någotsånär friska och väldigt glada och positiva hela dan. Nyfödda lamm att bära och klappa. En liten bebis att gosa med. En jättestor påskbrasa medan mörkret föll.

Bara store J fattades oss, han stannade i studentlägenheten i Kalmar och firade påsk med nya kompisar. För första gången inte hemma en påskafton. Kanske för att pröva hur det kändes. Han var hemma för 2 veckor sedan och det är en lång tågresa. Fast själv säger han ”hemma” om Kalmar nu. Navelsträngen är avklippt, även om alla andra band är intakta. Det är stort att se sina barn bli vuxna och självständiga, och underbart att uppleva när de kommer hem igen med sina familjer och fyller huset med nya småbarn.

Svaret på Farmorsfrågan 74 får vänta lite, kanske till efter påsk. Nu är klockan redan nästan midnatt på Långfredag, och jag hinner bara skriva några rader.

Idag har jag bland annat planterat penseer och påskliljor, bakat chokladtårta, tryfflar och cupcakes, fått flera leenden från Tiny och kramat om Lille L som jag inte sett på flera veckor.

Sa jag att jag älskar påsken?

Hur många gånger idag kände du dig lycklig?

Här sitter jag i soffan framför brasan med datorn i knäet och njuter av att det är påsk. Huset sover. Tiny och hennes mamma och pappa anlände tidigare idag och har lagt beslag på största gästrummet. De andra barnen och barnbarnen kommer imorgon. Alla får inte plats i vårt hus, men store L med följe har frivilligt valt att bo i gamla sommarhuset nere vid vattnet. Där finns bara utedass, vilket inte uppskattas av alla. Men det är underbart på alla andra vis,  och vi har eldat i kakelugnen idag så där är varmt och hemtrevligt.

Vad är det som är så skönt med påsken? Våren med ljus och fågelsång förstås. Men också frånvaron av krav. Inga presenter, ingen djungel av ritualer och måsten. Bara en massa god mat och umgänge. Den traditionella poängpromenaden på ön på förmiddagen och sedan påskbuffé och gemenskap.

Odd har rökt lax och lammstekar i den hemmabyggda röken som vi övertagit av pappa – ett ombyggt kylskåp. Han har också lagt in Vrångösill av färsk sill, och gravat lax. Den här påsken blir det chili- och ingefärsgravad lax efter ett recept i ICAs kundtidning Buffé. Jag bakar surdegsbröd förstås, i år blir det fikon- och hasselnötsbröd och dinkelbröd. Jag brukar göra äggost också, men i år struntar jag i det och bakar en nougatchokladtårta efter ett oemotståndligt recept i Buffé. Dessutom ska vi göra cupcakes tillsammans på långfredag, lite olika varianter som jag skrivit ut från Tasteline. Jag har köpt hjärtformade silikonformar på Bagaren och Kocken att baka muffins i, och så ska vi göra vackra och goda dekorationer med frosting och chokladkräm.

Det bästa med påsken är som sagt att den är lättsam. Bortsett från påsklunchen så finns ingen obligatorisk  liturgi, utan alla gör vad dom orkar och har lust med. Man kan ändra på saker år från år, lägga till eller ta bort maträtter och dekorationer.

Det finns bara en sak som absolut måste finnas på samma plats varje år. Farmors påskhäxa. Inte min alltså, utan Odds mammas. Min älskade svärmor som är död sedan många år, men som lever kvar i vårt minne på så många olika sätt.  Till exempel genom påskhäxan som hon tillverkat, och som hänger i taket i köket. Häxans hår under hucklet är en vit lock som Farmor klippte från sitt eget huvud, vilket fascinerar barnbarnen alldeles särskilt.

Nej, jag är verkligen inte tillräckligt snäll mot mig själv.

I alla sammanhang, under hela sin uppväxt och även som vuxen, får man lära sig hur fult det är att vara snäll mot sig själv.  Andra människor ska man trösta och hjälpa och uppmuntra, säga snälla saker till och inte vara orättvis mot. Men sig själv ska man helst glömma bort, eller i varje fall vara sträng mot och gärna straffa när man gör fel.

Men jag har i alla fall börjat göra något för att ändra på det här. Jag har till exempel börjat lyssna på min kropp och gilla den, på riktigt. Trots bilringar, veck och skrynklor både här och där, så kan jag numera se mig i spegeln och verkligen helt ärligt säga att jag tycker om hela min kropp och är tacksam för allt den har gjort för mig. Om jag sköter om den och är snäll mot den, så hoppas jag att den fortsätter att fungera lika troget och bra i många år till.

Det här brödet fick jag recept på av Mena på Lyckans Stenugnsbageri i Sotenäs. Jag var ju där som gäst under ett bakdygn i januari tillsammans med stora A. Martin på Pain de Martin har också varit med om ett sådant bakdygn, som han beskriver här.

Lyckans Knäcke med frön

Ingrediensen enzymatiskt kornmalt (en sorts mjöl)  är nödvändig för att du ska kunna kavla ut riktigt tunt, nästan som ett tjockt tyg. Men jag vet inte var man köper det, jag har köpt det direkt på Lyckans Stenugnsbageri. Det finns sirap av kornmalt i hälsokostaffärer, men det är inte alls samma sak.

Blanda allt utom salt, kör degen 10 min på låg hastighet, tillsätt salt, kör 5 min till. Låt degen vila i plastlåda m lock. Dela i bitar 2 – 300 gr. Kavla ut mycket tunt efter eget val. Jag gjorde runda som passade exakt på min bakspade. Man kan också kavla ut stora sjok som passar en vanlig plåt, flytta över till plåten och sporra ut bitar.

Sist strör du kryddan över, rikligt med timjan eller rosmarin, eller kanske kummin, anis och fänkål. Tryck fast kryddorna med en kavel, och glöm inte nagga med en gaffel.

Låt jäsa minst 20 min under duk.  Grädda i +175 C, jag hade fläkten på och luftade genom att öppna ugnsluckan efter halva tiden. Med ugnsfläkt kan du grädda två plåtar samtidigt.

I helgen lammade den första tackan. Alldeles för tidigt tycker jag, med tanke på snöhögarna som fortfarande ligger kvar. Men roligt förstås att det finns små lamm att klappa och bära när alla barnbarnen kommer hit i påsk.

Vi har inget riktigt fårstall, bara ett foderhus där fåren går in för att äta under vintern. På våren bygger vi lammfållor på en torr plats utomhus med hjälp av färdiga grindar som enkelt kopplas ihop. Fållorna har ett presenningstak över sig. Här har tackan ett ”eget rum” under lammens första tid, så att vi kan ha koll både på henne och lammen, ge extrafoder och öronmärka lammungarna.

Nu håller jag tummarna för att allt ska gå bra med återstående 10 tackor, och att inte alla lammar samtidigt. Men man måste ändå alltid räkna med att förlora något lamm av en eller annan orsak. Vi har faktiskt redan förlorat ett. Den här tackan fick egentligen tre lamm, men det tredje var så litet att det inte överlevde födseln.

Rasen är gotländska pälsfår. Och ja, vi äter nästan inget annat kött än lammkött, och jag har inga problem med det. När lammen slaktas i november har man inga moderskänslor för dem längre.