”Ibland när jag säger vad jag tänker, märker jag att så tycker jag inte.” Nalle Puh
Läst idag i GP, Pia Naurin på Världens Gång.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Är du tillräckligt snäll mot dig själv?

Idag har vi firat min mammas 91-årsdag hemma hos min syster i Göteborg. Jag räknade inte hur många vi var, men eftersom vi är 4 syskon med familjer var vi ganska många. Alla gillar att prata och några spelade dragspel, så jag är ganska trött i huvudet just nu. Tiny var i sitt esse och gick från knä till knä, alla vill ju hålla henne.

Sjalen som mamma har på sig är en födelsedagspresent  från mig. Jag hittade den i PACS butik i Haga. PACS är en opolitisk, ickereligiös organisation som arbetar med fattigdomsbekämpning i Indien och Irak. Köper du något i butiken går 50% direkt tillbaka till mat, utbildning och hälsovård för de fattigaste i Indien och Pakistan. PACS har också en e-handelsbutik. Det som skiljer PACS från Indiska är förstås storleken, men här hittar du också unika handtillverkade smycken, textilier och annat i små serier och av hög kvalitet. Väldigt billigt är det också. Jag blir så glad när jag hittar sådana här butiker, tack vare mina medvetna barn förstås!

Tiny är redan en stor flicka på 11 veckor som kan hålla huvudet alldeles stadigt. Hon ler mot alla så länge mamma finns i närheten och gurglar och är väldigt social.

Den här frågan är så lätt, och samtidigt helt omöjlig. Moment 22.

Det som gör att jag tycker om en människa jag inte känner, är ju att jag känner på mig att han/hon gillar mig. Kläder, ålder, yrke, nationalitet, kön har ingen betydelse alls. Det sitter i ögonen.

Det går på några sekunder, det räcker att blickarna möts, så vet jag att den här människan är OK. Det behöver inte innebära mer än att man byter några ord, kanske bara att jag ber grannen på tåget att passa laptopen medan jag går till restaurangvagnen.

Eller inte. Var det nån mer än jag som på 2 sekunder hade sin uppfattning klar om prästen i Uppdrag granskning igår? Innan han öppnat munnen? Kunde tro det.

Jag är världsbäst på att bedöma okända människor snabbt. För snabb tycker min man. Men jag hävdar att jag aldrig har fel. Det är förstås inte sant. Men jag är helt säker på att jag i alla fall aldrig missar någon som jag INTE gillar på första intrycket. Det är lättare att ta fel på en trevlig person för att den kanske bara är lite blyg eller reserverad eller upptagen av av andra tankar just då. Det är svårt att tycka om någon som signalerar att den skiter fullständigt i vad man tycker.

Sån kan jag nog vara själv av och till … 😉

Vad får dig att tycka om en människa du inte känner?

Lille L fick en fin outfit från Polarn & Pyret av farmor förra veckan. Jacka och hängslebyxor, både snygga och väldigt praktiska. Täta mot vatten och vind, precis vad som behövs nu när vinteroverallen är för varm. Jag var jättestolt att jag hade hittat både rätt storlek och, som jag tyckte, en snygg modell i fräckt rutigt mönster. Lille L:s mamma och pappa tyckte likadant, och Tinys mamma som har en väldigt bestämd smak var med i affären när jag valde.

Lille L ringde på kvällen och tackade så snällt i telefon, vi hade inte hunnit träffas utan kassen med de nya  kläderna hade överlämnats via ombud.

Men igår fick jag höra resten av historien. På morgonen hade han tvärvägrat att ta på sig jackan. Han ansåg att den var jätteful. Hans mamma som är en klok person tvingade honom förstås inte. Istället gick de tillbaka med kläder och kvitto till Polarn & Pyret,  och lille L fick välja själv. Han valde precis den illgröna jackan som jag först hade fastnat för, men som jag valde bort eftersom den inte hade några byxor  i samma färg! Men lille L tyckte att svarta byxor passade bra till. Sen hittade han en matchande mössa också, och ett par snygga fingervantar. 

Om det här hade hänt när mina barn var små, eller när jag var liten, hade alla tyckt att det var höjden av bortskämdhet, det är jag säker på. Men det här med kläder och identitet  har blivit så viktigt i vår tid att jag förstår att t o m en 3-åring kan påverkas av det.  Vem vill ha på sig något som man tycker är fult?

Jennifer Louden är en amerikansk författare, coach och inspiratör. Hon ger ut ett nyhetsbrev varje vecka som alltid är tankeväckande. När jag läste hennes förslag till verktyg som gör det lättare att fatta svåra beslut, bestämde jag mig genast för att göra det till en Farmorsfråga.

Hennes utgångspunkt är att det finns många beslut där det vanliga logiska sättet att väga fakta för och emot  inte fungerar. Genom att använda sina ”inre kunskapskällor” (lite flum får du stå ut med 🙂 ) kan man hjälpa vänster hjärnhalva på traven.

1. Låtsas som om du har bestämt dig, och känn efter hur det känns i kroppen. Förväntansfullt glädjepirr eller illamående?

2. Vänta och se. Ge dig lite tid till innan du bestämmer dig, kanske kommer det mer information. Låt dig inte stressas till ett beslut.

3. Respektera ditt första intryck. Övertala inte dig själv. Och låt ingen annan övertala dig heller.

4. Låt inte din rädsla bestämma. Våga lyssna till ditt hjärta.

5. Omformulera frågan.  Istället för att fråga dig själv vad som är det rätta beslutet, fråga till exempel såhär: Vilket beslut skulle vara mest utvecklande för mig?  Vilken väg har störst möjlighet till framgång?  Vilket vägval ger mig möjlighet att visa mina bästa egenskaper? Hitta på fler frågor som passar just ditt problem!

Hur gör du för att bestämma dig i en svår fråga?

Nu blommar det i havet. Isen har gått upp och överallt letar sig porlande bäckar ned mot sjön. Smältvattnet  för med sig massor av näringsämnen som gör att plankton kan föröka sig, och en solig dag som idag betyder det rena explosionen av plankton och mikroorganismer. Man kan se det med blotta ögat, som en svag slöja i vattnet.

Allt det här vet jag bara för att jag råkar vara gift med en marinbiolog. 🙂 Sigge kollar efter fiskar.