Idag kom tre kanalböcker till från Amazon, av Tom Sommers. Snart vet jag inte hur vi ska få plats med alla handböcker och kartböcker i båten. Jag knarkar kanalinformation och seglarböcker för att inte deppa ihop av brist på dagsljus och motion.

Om en vecka är det Båtmässa och då ska jag vara funktionär i Kryssarklubbens Medelhavsmonter. Det försöker jag tänka på ofta, det hjälper.

Det är mörkret, kylan och vädret som deformerar min själ. Idag har jag skottat uppfarten så kalorierna stod som ett moln omkring mig, och nu snöar det igen.

Dessutom har mamma brutit högerarmen. Inte bra när man är 94 år.

22/365 foton 2014. Tema: Uppdrag

23/365 foton 2014. Tema: Hemma

 24/365 foton 2014. Tema: Längtar

Idag har jag varit på månen.

Joar låg med Neptunus i Göteborgs hamn och lastade olja, vi passade på att hälsa på och blev förevisade allting ombord. Maskiner av olika slag och monsterlika motorer i flera våningar tog förstås mest tid.

Så mycket han kan som jag inte har en aning om.

Tekniken. Allt jag har lärt mig om teknik under hela mitt liv skulle rymmas i ett litet pennfack i den jättelika ryggsäck med kunskap han redan bär omkring på. Efter bara fyra år på Sjöfartshögskolan i Kalmar.

Den sociala kompetensen. Han lever tätt tillsammans dygnet runt i fyra veckor med tolv män av olika nationaliteter.  Jovisst har han en fin egen hytt. Men ändå!

Ansvaret. Än är han bara 2e maskinist, men målet är inget han tvekar på. En dag ska han bli chief och högste ansvarig för alla hästkrafterna, hur många det nu kan vara, och om det nu är hästkrafter man talar om när det gäller såna här båtar. Hur vågar han?

Klart vi är stolta över honom. Och ganska självgoda. Några saker gjorde vi som var helt rätt. Bytte till Orust Waldorfskola till exempel, efter sju sorger och åtta bedrövelser i den kommunala. (Ja, jag är riktigt långsint när det gäller barnens skolgång i Ellös skola.) Tack alla högre makter för att vi lyckades ta honom därifrån. Tack Carina för att du fanns och ordnade plats.

Bra lärare kan inte överskattas, de förändrar liv.

20/365 foton 2014. Tema: Transport

21/365 foton 2014. Tema: Lika

Den 12e september 2011 beskrev jag under rubriken ”En magisk lördag” hur jag börjat skriva min första roman. Jag är så glad att jag vågade skriva om det i bloggen, fast det inte fanns någonting som garanterade att det skulle gå vägen. Det var verkligen att utmana mig själv, sticka ut huvudet och göra mig märkvärdig.

Därför måste jag nu berätta om hur nummer två börjar ta plats i medvetandet. Det finns en idé, men ännu ingen handling. Det finns några huvudkaraktärer. Det finns en konflikt. Det finns en koppling till den första romanen. Det finns en miljö, eller rättare sagt flera, som jag känner mycket väl. Det finns ännu ingen titel.

Jag litar på att intrigen infinner sig när jag vet mer om karaktärerna. Så fungerade det med den första romanen. Den skrev sig själv när jag fördjupade mig i människorna den handlade om. Den skrev sig själv så till den grad att jag blev tvungen att stryka hundratals sidor. Stickspår och bifigurer som kanske kan återanvändas i vissa fall, vi får se.

I eftermiddag var jag på Bohusläns Museum i Uddevalla. Det är ett underbart ställe, känslan av mossigt gammalt museum är långt borta. Det är vackert, rörande och inspirerande att strosa omkring därinne, och man blir hela tiden överraskad av nya, kreativa och fantasifulla ”rum”. Jag kom hem med ännu mer rastlöshet i kroppen, en affisch med Bohuslänska kustfåglar och en bok om historiska kriminalfall i Bohuslän. Samt inspiration till en ny huvudkaraktär. Jag har inte hittat på henne själv. Hon finns i original på Thielska galleriet.

Jag har tyvärr inte ens själv hittat på idén att välja henne till huvudperson i en roman. Den idén är redan mästerligt utvecklad i boken ”Flicka med pärlörhänge”.

Men det skäms jag inte för, man får låna en bra idé bara man använder den på sitt eget sätt.

Kommer det att ta 2,5 år att bli färdig den här gången också? Hoppas inte. Något måste jag väl ha lärt mig om skrivandets teknik? Men jag vet inte, just nu känns det precis lika trevande och osäkert som det gjorde då i maj 2011. Och spännande. Vart ska berättelsen ta vägen med mig?

18/365 foton. Tema: Hatt

19/365 foton. Tema: Tonåring

17/365 foton. Tema: Historia

För snart ett år sedan startade OA ukulelegruppen på Flatön. Vi var ett tjugotal öbor i alla åldrar som köpt våra instrument för några hundralappar. Ingen hade spelat ukulele tidigare.

Idag har Flatöns Ö Qulele Stompers en repertoar på över 20 låtar, vi har uppträtt på äldreboende och på julmarknad och på Handelsman Flinks restaurang.

Vi behärskar 21 ackord. (Nåja, en del är fortfarande lite osäkra på Ciss7 och Cmoll.)

Några medlemmar har vi tappat, men klagandet på svåra låtar hörs allt mer sällan. Hittills har vi ju faktiskt lärt oss även det som först verkat omöjligt.

”Det finns inga genvägar”, sa OA strängt idag när vi knotade på motsträviga fingrar.

Det är precis som med skrivandet. Enda vägen till framgång är att fortsätta skriva. Medan man skriver kommer man vidare. Slutar man så händer ingenting.

Hur lång din nattliga bilresa än är, så behöver du inte se vägen längre än helljuset lyser. Du måste inte se hela vägen fram till målet. Men du kan inte stanna halvvägs om du vill komma fram.

14/365 foton. Tema: Grepp

15/365 foton. Tema: Måltid.

16/365 foton. Tema: Olika

Någonting fattas i mitt liv just nu. Ett manus.

Jag trodde att jobb, resplaner och arbetet med båten snabbt skulle fylla tomrummet efter skrivandet. Det har inte ens gått en månad sedan jag postade de tjocka kuverten.

Men istället blir jag mer och mer rastlös och stressad för varje dag. Hetssurfar och hetsläser och tar maniskt itu med utmattande inredningsprojekt vid 22-tiden på kvällen.

Igår vid midnatt hade jag fyllt en tråkig vägg i hallen med inramade bilder av barn och barnbarn.

Lycka och glädje lyser nu emot mig från väggen, påminner om all kärlek och alla underbara ögonblick som jag har fångat och förevigat.  

Jaha, det blev ju bra, men vad ska jag göra nu då?

Skulden över att känna såhär är värre än rastlösheten. Man får inte vara så otacksam, ödet kommer att straffa mig med något fruktansvärt om jag inte skärper mig. Jag måste, måste ta mig ur det.

Dessutom har snön kommit, väldigt vackert men det går knappt att röra sig utomhus. Jo, man kan förstås promenera fram och tillbaka på vägen, med fara för livet när det kommer bilar.

Jag vet att jag inte har någon anledning att klaga, inte egentligen. Ändå kryper det av gnäll och tristess i hela kroppen. Jag har inte ens lust med ukulelen. Det är tur att det varken finns godis eller julkakor kvar. Pepparkakshuset har inte ens jag samvete att börja knapra på, det ska ätas upp på barnkalas i helgen.

”Du kan väl börja skriva på en novell?” säger Odd, alltid lika förstående.

Ja, jag måste nog försöka det. För hans skull, om inte annat.

Igår hörde jag P O Enquist i en intervju på radion.

”Livet är roligare när man skriver”, sa han. ”Det blir mycket intensivare.”

Om han tycker det, så kan det ju inte bara vara jag som är knäpp och inbillar mig.

Den här länken går till ett vinterpratarprogram med P O Enquist. Hans bok Livläkarens besök är en av mina största läsupplevelser. Hans senaste bok Liknelseboken orkade jag inte läsa ut.

11/365 foton. Tema Infruset

12/365  Tema Snötyngd

13/365 Tema Vägkrök

Varning. Endast för båtnördar.

Den 14 april sjösätter vi. De förhatliga månaderna januari, februari och mars kommer att rusa iväg eftersom det är så mycket som ska hinnas med.

Varje ledig stund är vi på varvet i Munkeby och jobbar. Det mesta hänger förstås på Odd, eftersom han är den som kan. Hittills har han (med lite hjälp av mig):

1. Bytt alla slangar som hör till toan och toatanken (bläh!), rengjort hela tanken inuti (dubbelbläh!), installerat en nivåvarnare och grövre avluftning och fixat en koppling så att vi nu kan tömma toatanken meddelst sugning från ett tanklock på däck.

2. Bytt alla slangar och kopplingar till handfatet och avloppet i toan, demonterat handfatet som ska lämnas in för omlackering.

3. Bytt alla genomföringar i skrovet utom självlänsarna i aktern (ska också göras).

4. Skruvat fast hållare för varmvattenberedaren och dragit slangarna för varm- och kallvatten. Rivit ur alla gamla slangar i pentryt.

5. Installerat spolpump för spolning av däck och kätting, installerat koppling för slang i fördäcksluckan .

6. Förberett installation för landströmsanläggning.

Vad gör jag då? Håller lampan, hämtar verktyg och hantlangar. Det är meningen att jag ska stå för vårputsningen av fribord och däcksöverbyggnad, men det är så mörkt inne i båthallen så jag måste vänta tills vi kan få en plats närmare fönstren. Allt är i alla fall rengjort och rubbat.

Vad återstår? Installera varmvattenberedare, nytt kylskåp och skiljetransformator. Installera elektrisk länspump i kölsvinet i aktern. Montera den nya förarstolen. Installera datautrustningen. Montera kutterstag. Vindgenerator.

Plus en del saker som vi måste leja bort: Sätta fast räddningsflotten i aktern, bygga badplattform och targabåge och biministällning.

Bild 9 av 365 foton. Tema: Fascination.

bild 10 av 365 foton. Tema: Krona.

Ju äldre jag blir desto mindre betydelse får Saker. Vackra glas går sönder, smycken slarvas bort, dyrbara möbler fläckas och repas.
Äsch, tänker jag, bara världsliga ting. (Efter ett kort hugg i hjärtat: Åh nej, inte DEN fina som vi fick i lysningspresent av farmor!).
För 20 år sedan kunde en förlust av en värdefull ägodel kännas som en katastrof och resultera i ett raseriutbrott.
Idag kan jag nyfiket fråga mig själv, sekunden innan kristallvasen landar på klinkersgolvet: Hur viktigt är det? Är inte barnbarnets rädda ögon hemskare än förlusten av konstglaset?

När blev jag så kall, hur gick det till?

Fast samtidigt har somliga helt värdelösa prylar blivit väldigt viktiga.
Armbandet i jadegröna stenar som jag köpte av en afrikansk kvinna på strandpromenaden i Las Palmas förra året till exempel. Hon var så vacker och vänlig, vi hade en liten pratstund som gav mig mycket.

Utan det armbandet kan jag inte skriva.

Den fula Primusmuggen som håller mitt gröna the varmt en halv dag.

Utan den lämnar jag inte huset.

Om några månader flyttar vi in i båten.
Tack vare Facebook har jag hittat någon som bor i huset och tar hand om trädgården när vi lever båtliv på Europas kanaler.

Jag undrar vilka Saker jag kommer att längta efter? Båten är ju så bekväm och välutrustad, den har allt jag behöver.

Braskaminen. Den kommer jag att sakna. Men ingenting annat.

Inte det första året i alla fall.

Nr 8 av 365 foton 2014. Tema: Armband

Igår gick vi på bio och såg ”Viktor och Josefin” med Leon och K.  Citat från recensionen i SvD:

”Denna franska tecknade film för barn är en visuell dröm. Det som kännetecknar den bästa animationen från Frankrike är att man inte sneglar åt Disney utan istället hämtar inspiration från den egna konsthistorien. ”Victor och Josefine” hämtar utseendet från den lätta och läckra fauvism som målarna Raoul Dufy och Henri Matisse representerar. Animatörerna gör också en poäng av att man ser vissa scener målas fram som när vinter övergår i vår runt den stuga där björnen Victor bor. Makalöst vackert.”

Det är bara att hålla med. Upplyfta och inspirerade tog vi efteråt hissen upp till Heaven 23 på Gothia och åt lunch. Mest för att Leon inte har varit där förut, både hissen på utsidan och utsikten där uppe är så spännande. Jag tycker att Räkmackan modell gigantisk också är värd besöket.

Leon upptäckte en swimmingpool som hängde på utsidan av nittonde våningen, och ville absolut bada i den. Jag sa: kanske på din födelsedag. Sen läste jag på hemsidan att det är åldersgräns 16 år i spaavdelningen.

Så nu vet jag vad vi ska göra på hans födelsedag om tio år.

Bilden är tagen vid 15-tiden, när vi tog hissen ner igen. Inte konstigt att man längtar efter solen så här års.

6/365 foton Väggprydnad.

7/365 foton Uppflugen

Ännu inte för gammal för att vilja visa snuttekaninerna utsikten!

Idag ska jag bottenslipa båten.

Ikväll wokar jag lite nyplockad mangold till förrätt, att njutas till det nybakade surdegsbrödet.

På middagsbordet lyser en julros från rabatten.

Livet kan vara uthärdligt även så här års.

4/365 foton. Hopp

5/365 foton. Uppstickare

I Las Palmas lärde jag känna Anna Åberg som lever som digital nomad och affärsrådgivare med webben som specialområde. Vi klickade, som man säger, och har nu ett spännande jobbprojekt tillsammans. Just nu är hon på en konferens i Las Vegas och skrev på Facebook om hur hon lyckats boka ett möte med den berömde Chris Brogan,  en amerikansk författare och guru inom hur-man-lyckas-i affärer.

Han skriver på sin blogg om hur han varje nytt år bestämmer sig för tre fokusord som han ska ha överst i huvudet under året. Om han vill gå ner 15 kg i vikt t ex, så kanske han väljer ordet GRÖNT för att påminna sig om att äta mer grönsaker, leva sundare, röra sig mer utomhus osv.

Han säger: Poängen är att välja ett ord som kan bli en del av din identitet, och fungera som ledfyr till de mål du vill uppnå.

Jag tycker det är en strålande idé, här är mina tre fokusord för 2014:

LIVSKVALITET. I det ordet lägger jag min vikt, min kropps styrka, min mentala hälsa, mina relationer. Här under sorteras yogan, zumban, böckerna, skrivandet, maten, familjen, kärleken, båtlivet, arbetet.

LÄRA. I detta ordet ryms fortsatt skrivande och läsande, vårens kurs i franska och flera andra kurser kopplade till vårt nya båtliv. Samt det roliga jobbprojektet tillsammans med Anna Åberg.

I LÄRA ingår också att fotografera mera. Förra året, 2013, växte min bildbank med bara drygt tvåtusen bilder. (Plus bilderna i mobilen.) Jag har inte prioriterat kameran som förr, fast jag älskar att fota. År 2011 tog jag över sextusen bilder. Det året minns jag som mitt bästa fotoår, kameran fanns med jämt.

Ju mindre man fotograferar, desto sämre bilder tar man. Det är precis som med skrivandet. Ju mindre man skriver (och läser), desto sämre texter presterar man. Övning ger färdighet, på vilken nivå man än befinner sig.

VÅGA är mitt tredje fokusord för 2014. Om jag fegar ur nu, blir det för sent, och då kommer jag att ångra mig. Det jag drömmer om, det ska jag våga!

I år deltar jag i fotoutmaningen 365 foton 2014. Det handlar inte om att våga, utan mer om att vara envis och inte ge upp. 365 teman väntar på att fotas. Det är ingen tävling, bara en personlig utmaning. Dagens bilder är verkligen inga mästerverk, tagna med mobilen inne i båthangaren på varvet i Munkeby. Vi tillbringar all ledig tid där numera. Nödvändigt, om båten ska kunna sjösättas i april. Odd har just installerat däckstömningen av septitanken. Om några månader är detta vår mysiga dubbelsäng. 🙂

2/365 Engagerad

1/365 Innanför

3/365 Vårtecken