Hur viktigt är det att alla gillar dig?

När och hur började jag senast ett nytt kapitel i mitt liv? Det hände nyss. Det syns i spegeln, i huset, trädgården, växthuset. Kroppen tar mycket mindre plats men desto mera tid. Trädgården växer igen, tomaterna torkar bort. Tankebruset i mitt huvud har ändrat karaktär. Det är en ny röst som mumlar och diskuterar med sig själv i min hjärna.

Det är lätt att i efterhand se vad som föregick det nya kapitlet. Mitt sista barn flyttade hemifrån. Jobbet fick växa in i tomrummet som uppstod. Det hände av sig självt, det var bara att starta nya projekt och ständigt höja tempot. Hälsan och tillvaron kraschade, men vad var alternativet?

Att leta efter svaret på den frågan har tagit nästan två år. Men nu skriver jag äntligen själv mitt livs nya kapitel, nu styr jag igen.

Det nya kapitlet handlar om att värdera och ta vara på min livstid. Vad betyder det, rent konkret? Jag upptäcker hela tiden vanemässiga beteenden som stjäl dyrbar tid.  Som att läsa tidningar, lyssna på radio, twittra, oroa mig, stressa.

Jag räknade till exempel ut att en kvarts twittrande morgon och kväll betyder 20 timmar på en månad. Jag lade märke till att jag hörde samma nyheter på radion 6 -8 gånger per dag. Dessutom märkte jag att jag blev beroende av nyheterna på ett destruktivt och obehagligt sätt. Istället för att tänka själv eller göra något kreativt fördrev jag alldeles för mycket passiv tid med att höra på rafflande reportage om svälten i Afrika, kriget i Afghanistan, massmördaren i Norge. Det gjorde mig inte mer medveten eller empatisk, det bidrog inte till att jag gjorde något för att förbättra världen, det tog bara min tid. Säkert minst ytterligare 20 timmar i månaden, förutom twittrandet. På liknande sätt ältade och oroade jag mig också för ekonomin, för barnen, för framtiden. Utan att det gjorde den minsta skillnad.

Nu hör jag på radionyheterna en gång om dagen, ibland inte alls. Jag hoppar över Bohusläningen och GP till frukosten. Det räcker faktiskt att se löpsedlarna utanför Statoil när jag tankar. Prenumerationerna på M-Magasin, Hälsa, IForm och Foto är uppsagda. Jag betalar duktiga Ulrika på Trädgårdsmakeriet för att sköta trädgården. Förhoppningsvis kommer trädgårdslusten tillbaka igen, men just nu är den helt borta. Bara att acceptera. Man är inte en sämre människa för att det växer ogräs i rabatterna och för att fåglarna får äta upp vinbären.

Vad gör jag då med all tid som har blivit frigjord? Istället för nyheter läser jag romaner. Det ligger böcker på köksbordet, bredvis sängen, i bilen. Istället för twitter fördjupar jag mig i mitt författarprojekt. Istället för att älta problem ägnar jag mer och mer tid åt fotograferandet och att hålla min kropp i form. Istället för att arbeta över lägger jag tid på barn, barnbarn och min gamla mamma.

Ibland är det lite trist att inte hänga med i fikapausernas diskussioner om Skavlan och Idol. Men det är överkomligt.

 Världens knasigaste leksak? En bankomat… Tiny tycker den är oerhört fascinerande. 🙂

 Halva dagen med barnbarnen på Vattenpalatset, halva dagen med mamma och gamla bilder. Vilken underbar lördag! 🙂

Lille L:s mamma har plötsligt tre jobb, varav ett på kvällstid två dagar i veckan. Jag har vetat om det sedan i somras och planerat min tid för att kunna hjälpa till så att det funkar med dagishämtning, middag och nattning av lille L.  Inte bara jag förresten, det är bra med en stor familj!  Första kvällen ville Odd också vara med (kanske berodde det också lite på att han fyllde år och inte ville bli lämnad ensam hemma 😉 )

Lille L hade ritat flera teckningar till farfar på dagis, bland annat ”Dart Wejders fru”. Jag måste verkligen ta reda på lite mer om den där Dart Wejder, just nu en stor idol i lille L:s liv.

Odds födelsedagskväll firades alltså med sparkcykelåkning, fiskpinnar, Batman och Bamse. Och vaggvisor tills den lilla varma kroppen snusade lugnt och stilla bredvid honom i sängen. Inte det sämsta!

Själv satt jag mest uppkrupen i soffan och mumsade på mörk choklad och äpplen som K ställt fram som barnvaktsgodis, och läste en ytterst fascinerande bok: 4 timmars arbetsvecka skriven av en 29-årig amerikan.

Boken är sådär typiskt flåshurtigt amerikansk så att jag ganska snart läser den med ett spydigt leende och en massa kritiska invändningar inom mig. Ändå knappade jag hem ett eget ex på Adlibris på min Iphone innan kvällen var slut. Den har en del väldigt intressanta poänger. Jag måste läsa den mer noggrannt.

Det kom en bild på mobilen från mamma A som lockade fram ett litet blänk i ögonen. Hon och Mini är på utflykt till Stockholm för att hälsa på mamma A:s bästis från skoltiden, Mia. Nu har Mia fått en liten Morgan som är nästan precis jämngammal med Mini.

Lilla fina Mia, som sov över hos oss så många gånger, och som jag följt lite på avstånd genom åren. Nu är hon också mamma!

Jag jämför förstås med min bästis och hennes son. När ens kompisar får barn som blir kompisar med ens egna barn, det är då man märker hur fort tiden går. Och hur mycket det betyder med vänskap som består.

Tidigare i somras skrev jag om  BabyJogger City Mini som jag blev utvald av Alltforforaldrar att testa. Jag skrev om mina första intryck när vagnen kom med posten och Tiny som var hos oss på sommarlov fick prova sittdelen.

Några dagar senare var det Minis tur att ta över vagnen, och då var det förstås liggdelen som gällde.  Jag skrev om det här.

Nu har lilla Mini 7 månader redan vuxit ur liggdelen! Häromdagen skickade mamma A den här bilden på en mycket nöjd Mini på stockholmsutflykt med mamma. Än så länge har jag bara hört positiva kommentarer om hur praktiskt det har varit med vagnen på resa, jag återkommer med mer detaljer.

Vilka är dina bästa maträtter?

– Posted using BlogPress from my iPhone

Vilken tatuering skulle du kunna tänka dig (om du vågade)?

Lille L har fått en hel bok med tatueringar av pappa L i belöning för att han varit duktig. Ungefär en gång i timmen idag har han kommit och bett om hjälp att klippa ut och limma fast något nytt konstverk. Men vi har hunnit spela kubb och plocka svarta vinbär också, innan det var dags för dem att resa hem till stan igen.

Den här helgen har gått så fort. Underbart är alldeles för kort. 

Minstingen som läser i Kalmar och som vi träffar så sällan har också varit hemma och hälsat på med sin flickvän J. Nu är de på väg tillbaka hem till sig tvärs över landet i en liten plåtlåda, han ringde nyss och berättade att det var stopp i trafiken pga en älgolycka. Usch! Jag försöker mota bort söndagsvemod och svart oro genom att titta igenom alla glada bilder från helgen.

 Bara 4 år, och kan redan skriva FARMOR och rita ett hjärta. Samt en båt med fyra stora motorer.

Lille L och store L är hemma på besök över helgen. Liksom store J från skolan i Kalmar. Njuter av att vara mamma och farmor och …ja, vad är man till sonens flickvän egentligen? Inte svärmor ännu. Men nånting ditåt ändå. Det är mysigt att se sina barn kela med sina kärlekar. Lika mysigt som känslan när små barnbarn kryper upp i knät och vill kramas.

Andra dagen med BabyJogger City Mini var det dags att montera liggdelen. Mamma A hade höga förväntningar, hon är rejält trött på den tunga kombivagnen hon använder till vardags. Men liggdelen som hörde till BabyJogger City Mini såg så liten ut att hon blev skeptisk. Skulle Lilla Mini, 4 månader, verkligen få plats i den?

Att ta bort sittdelen och istället koppla på liggdelen var inga problem, bruksanvisningen behövde inte packas upp nu heller. Liggdelen känns lätt och behändig, man lyfter den enkelt med bara en hand faktiskt, även med barnet i. Handtagen sitter så brett isär att korgen balanserar säkert.  

Mini placerades i liggdelen och fick plats! 🙂 Och det finns någon decimeter att växa på också. Man glömmer ju hur kort tid liggvagnen behövs. Det kommer inte att dröja många månader innan det är dags att montera sittdelen.

Mamma A:s intryck efter första dagen blev dessa: Vagnen är otroligt lätt och behändig att köra. Hjulen rullar så lätt att man absolut inte får gå ifrån vagnen utan att trycka ner bromsen! Mini ligger skönt i insatsen som lutar lite framåt och gungar behagligt i sin finurliga upphängning. Stötdämpningen är verkligen effektiv. Trots att framhjulen är svängbara är vagnen lätt att köra med bara en hand, inte alls jämförbart med mamma L:s trehjuling som jag tycker är helt omöjlig på det viset.

Det går inte att hänga tyngre saker på handtaget, även om det finns en krok för det. Skötväskan får ligga under vagnen. Vill man handla eller bära med sig större saker får man använda ryggsäck. Det är nog den största nackdelen med vagnen, men kanske priset man får betala för att den är så liten och behändig? Jag skulle inte heller gå ifrån den här vagnen med ett sovande barn mitt i vintern, jag tvivlar på att det går att behålla värmen särskilt länge i den lilla lätta insatsen.

Nu har mamma A med familj lastat in BabyJogger City Mini i bilen och gett sig iväg på nya semesteräventyr. Jag återkommer med fler testrapporter så småningom!