Dagens MMS från mamma A. Vilken tur! Lilla A fortsätter i mormors, mammas, mosters och morbrors ridstövlar! Det betyder att jag slipper fundera över julklappar eller födelsedagspresenter till henne de närmaste 8 åren eller så. Det betyder också att hon kommer att vara här varje sommar så länge jag kan ordna att det finns en ponny i närheten. 🙂 

Odd påstår att vi ägde 7 ponnyer ett år. Jag hävdar att det är omöjligt, vi hade bara plats för 4 i vårt stall. Men han har säkert rätt. Vi hade säkert några utlånade på foder också. 

Under 10 år var ponnyer, ridning och tävling familjens största, allt uppslukande passion. Verkligen allt uppslukande, det finns nog inget som slukar så mycket pengar som ett aktivt hästliv. Det jag minns bäst är alla dessa tidiga morgnar i bilen på väg till Grästorp eller någon annan avsides belägen ridklubb. Vi fick köra hemifrån innan klockan 5 ibland, de minsta barnens hoppklasser startade alltid först. (Är det fortfarande lika idiotiskt ordnat?) Barnen sov i baksätet och på bilradion var det alltid ett program som spelade gamla stenkakor.  Det var en underbar tid i livet som jag aldrig glömmer. Innan stallet blev verkstad till LifeStone. Vi födde upp tre egna föl på slutet, fullblodskorsningar som vi fantiserade skulle få de mest fantastiska tävlingskarriärer. Fast det var nog mest för att jag hade svårt att släppa hästlivet. Jag ville hålla kvar den där gyllene perioden med barnen och vårt stora gemensamma intresse. 

Nu vet jag hur långt ett hästliv är. Ca 10 år. Har man tur varar det mellan 7 och 17 års ålder. Sen tar helt andra intressen överhand. 

Kanske borde jag ha väntat lite till med att ge bort alla hyllmeter med faktaböcker om inridning, körning, hoppning, Natural Horsemanship, hästens sjukdomar etc etc? Jag får väl köpa tillbaka dem på loppiset i Flatöns skola nästa sommar. 🙂 

Att bry sig på rätt sätt är varje förälders svåraste utmaning. Det finns alltid så många experter, men när man till sist förstår vad som verkligen var det rätta sättet är experterna försvunna och kan inte ställas till svars. För det dröjer så länge innan man har facit. 

Själv jag har mutat, hotat, belönat, tvingat, förbjudit, kramat, tröstat, flyttat, bytt skola.

En del av det där har varit helt rätt, tycker både mina fyra barn och även jag själv fortfarande. Men en del har vi helt olika åsikt om. ”Hur kunde ni? Förstod ni inte vad ni ställde till? Det har påverkat hela mitt liv!”

Såna saker måste man som förälder helt enkelt vara beredd på, 20 år senare. Bara hacka i sig.

Den enda trösten är att man i alla fall gjorde sitt bästa, efter omständigheter och eget omdöme. Det finns inga perfekta föräldrar.

Det måste väl ändå vara en ganska värdefull insikt för barnen, när det är deras egen tur att försöka bry sig på det rätta sättet?

Hur visar du att du bryr dig?

Helt däckad lördag kväll, efter tredje dan på raken till Göteborg. En liten sväng till IKEA Bäckebol blev inte riktigt som vi trott, inte tänkte vi på att det var barnbidragslördag.

Men vi fick med allt på listan, skön vilfåtölj till uterummet och tavellister till nya ateljen. Plus en massa värmeljus förstås. Finns det någon som lämnar IKEA utan värmeljus?

Viktigast av allt, vi hann äta lunch hemma hos en förkyld liten Tiny som blev jätteglad när vi kom. Hon dansade runt och tjoade och hämtade famnen full med sina gosedjur som hon kastade framför våra fötter. Gladast blev hon kanske över att träffa Sigge, men det dröjde inte många minuter innan hon ville upp i morfars knä och rita.

Förutom att jag alltså är väldigt trött just nu så är jag jätteglad över ett inlägg som jag hittade på Amelia Adamos blogg.

Tre saker att skriva på dagens tacksamhetslista: Tack för mina underbara barn och barnbarn. Tack för min nya, helt egna ateljé som snart står klar. Tack för Amelias fina ord. (Det fina med en daglig tacksamhetslista är att man kan blanda högt och lågt, stort och smått.)

I somras blev jag tillfrågad om att testa en BabyJogger City Mini liggvagn med sittvagnsinsats.  Jag antar att det berodde på att jag då hade två barnbarn i lämplig storlek, så att Tiny kunde testa den som sittvagn och lilla Mini passade perfekt i liggvagnen. Två testare i en smäll liksom. Första intrycket av vagnen var väldigt positivt, och jag kände  mig nöjd med att ha en lätt och smidig  ”gästvagn” hemma när barnbarnen kom på besök. Jag räknade med att varken Mamma L eller Mamma A skulle vilja byta ut sina egna, noggrant utvalda vagnar permanent. Det här var ju ändå en lättviktare i jämförelse, det hördes ju inte minst på namnet.

Men tji fick jag, mamma A tog med sig vagnen till stan efter sommaren eftersom hon gillade den bättre för varje dag som gick. Och där blir den kvar, verkar det som.

Här är våra SMS från igår :

”Har köpt åkpåse, passar perfekt. Selen sitter inuti är trädd genom hål i påsen. Det står att man ej får hänga väskan över handtaget men det gör jag o går jättebra. Mini gillar åka framåt.”

Ängslig mormor:

”Var försiktig med väskan över handtaget!”

”Absolut ingen fara!”

Ängslig mormor:

”Är det inte vingligt med de små hjulen när du går fort?”

”Mycket lättare och smidigare när man åker buss plus inte lika tungt att svänga. Känns ledigare.  Dock mindre bagageplats om man tänkt handla. Går till stan nu. Låser hjulen när det är ojämnt o man går snabbare.”

Ny regnjacka från Helly Hansen och ny hatt. Samt nyklippt. Lille L är plötsligt en stor kille. Siffror och engelska är hans passion just nu, i alla fall när han och jag träffas.

”Farmor, vet du vad som är mest, tusen miljoner eller miljoners, biljoners goggle?”

”Ingen aning, hur mycket är goggle?”

”Det vet du väl, goggle är allt i hela världen!”

Mamma A är helnöjd med sin BabyBjörn Matstol som hon har fått möjlighet att testa genom Allt för Föräldrar. Hon kan inte hitta någonting negativt över huvud taget att säga om den, vilket jag tycker är lite komplicerat eftersom jag gärna vill kunna redovisa både fördelar och nackdelar.

”Är det inte lätt att snubbla på stolsbenen?” försökte jag. ”Nä, de sticker inte ut särskilt långt.”

Däremot hade hon väldigt lätt att räkna upp allt som är bra med stolen:

1.Det är lätt att ta i och ur Mini även om hon sprallar. 2. Den är väldigt enkel att rengöra. 3. Den tar inte så stor plats vid matbordet. 4. Mini älskar att hon kan ta spjärn med fötterna på fotsteget och på så sätt hoppa lite upp och ner när hon sitter. 5. Den verkar vara idiotsäker. 6. Brickan är stor så att man kan lägga plockmat direkt framför Mini som hon kan pilla med. 7. Den är snygg.

Den gamla Tripptrappen som syskonen har haft och som fortfarande står i köket ser ut som en antik möbel i jämförelse. Men när Mini vuxit ur BabyBjörn Matstol  kommer Tripptrappen säkert till heders igen.

När mina barn var små ansågs det ”onödigt” med en barnstol som man bara kunde använda kanske ett år. Med  Loppi och Blocket och Tradera är den tiden tackolov förbi. Idag kan man tänka praktiskt och köpa det som fungerar bäst för ens vardag. Man kan se på ett inköp av en fin barnstol eller barnvagn som ett slags leasing. Köp – använd – sälj.

Eller spara i källaren till nästa bebis, eller till nästa syskonbarn. Vissa grejer är ju så bra att man inte vill göra sig av med dem. Den här matstolen kommer nog att vandra länge i familjen misstänker jag. Jag hoppas på sådär 6 – 7 barnbarn till. 🙂

Ikväll ska jag passa lille L när mamma K jobbar. Det är nästan tio mil att köra till Göteborg och lika långt hem igen sent ikväll, men jag kör så gärna. Vi har så kul de här barnvaktskvällarna. Det betyder så mycket att kunna träffas ofta. Jag vill inte bli en främmande farmor eller mormor, jag vill vara en som man kryper upp i knät på alldeles naturligt och frivilligt. Lille L:s fastrar och kusiner slåss om att vi ska komma dit och kolla Bollibompa och äta middag, jag får noga hålla reda på vems tur det är att ”ha” oss.

Idag ska vi hem till Lilla S och Lilla A. Jag har bakat surdegsbröd som jag har med mig, det hör också till.

Idag har jag dessutom med mig en present från Underbara Barnmässan som Tiny ska få, en barnbok med en ljusbrun huvudperson. Som handlar om rumpor! Den tror jag får klart godkänt . 🙂

Sandra Tillbom, som skrivit boken Roliga Rumpor i Ruts värld, stod i en monter på Underbara Barnmässan och signerade sina böcker. När vi pratades vid om boken berättade jag om mitt lilla barnbarn som har en etiopisk pappa, och då sa Sandra: ”Men jag är ju också från Etiopien!”

Efter lek och middag hos kusinerna kör vi hem till lille L och borstar tänderna, duschar och läser saga. Jag brukar somna bredvid lille L i sängen och vakna när mamma K sätter nyckeln i ytterdörren.

Det har nog varit så hela livet tror jag, men jag har inte brytt mig om min dygnsrytm förrän på senare tid. När mattider och träningstider blir viktiga, då börjar man lägga märke till andra saker som har med kroppen att göra. Som till exempel att mellan kl 15.30 och 16.30 är livet svart, ett tungt ok, en meningslös tillvaro. Om jag plötsligt börjar känna mig negativ, tung, dödstrött och allmänt deppig när jag sitter framför datorn vet jag vad klockan är. Omkring fyra. 

Ibland hjälper mellanmålet till att muntra upp mig. Ibland tar jag en tupplur. Ibland, som idag, tar jag kameran och går ut i trädgården. 

Hösten har sina glädjeämnen. Äppleträdet fullt av fina Ingrid Marie. Snart dags att tända en kvällsmarschall i lyktan som hänger i trädet och som man ser från soffan framför brasan i uterummet. 

Fågelboet i den stora flädern är också fint att vila blicken på. Tänk om jag hade kunnat flytta till Afrika jag också, som bofinken. 

Men jag skulle aldrig kunna vara utan mina fem godingar en hel vinter. 

Hjälper inget annat mot tunga tankar kan jag alltid klicka fram mina bilder av barnbarnen.

Yippee! Jag hade den stora turen att bli utsedd till testbloggare för andra gången! Första gången var det Baby Jogger City Mini som testades av Tiny 1,5 och Mini 4 månader. Den vagnen är nu storfavorit på alla längre eller kortare resor. Robust och urpraktisk när man till exempel åker tåg, buss eller tunnelbana och väldigt enkel att ha med sig i bilen. Jag tänker återkomma till den vagnen i en senare bloggpost, för jag vill verkligen ta mitt testuppdrag på allvar. Mamma A tyckte ju att sittvagnen kändes lite för öppen framtill, att Mini sitter helt oskyddad. Men nu har hon sett på nätet att det finns en bygel som man kan köpa som tillbehör. Jag återkommer med rapport!

Förra veckan kom den andra testprodukten med posten. En BabyBjörn Matstol  ! Mini har hunnit bli 7 månader och vill gärna sitta med vid bordet och äta, så att testa en matstol är perfekt tajming. Mamma A blev väldigt glad, hon har visserligen en Stokke stol som de stora tjejerna har använt, men den känns inte säker för Mini som är lika livlig som hon är vinglig och ostadig.

Lilla A med kompis var ensam hemma med mamma och fick nöjet att packa upp och montera stolen.

Mitt första intryck av stolen är: Superbra att slippa lyfta barnet uppåt ur stolen (och riskera att få med sig hela stolen om bebin böjer benen eller råkar hålla fast någonstans). Här fäller man helt enkelt fram hela bordsplanet och lyfter barnet rakt ut ur stolen.

Lika praktiskt förstås när man ska placera barnet i stolen.  Vem har inte försökt pricka ingångshålet till barnstolen med en vilt sprattlande unge?

Sen gillar jag att bordsskivan är så bred och har kanter. Och att man slipper mixtra med säkerhetsselar.

En möjlig nackdel är att spärren som man måste lossa för att fälla bordsskivan kräver att man är rätt stark i nyporna för att orka trycka och vrida samtidigt. Lilla A klarade inte av det utan hjälp. Men det kanske var meningen? För barnsäkerhetens skull är det kanske bäst att småsyskon inte kan öppna stolen av misstag eller på lek.

Jag var tvungen att åka innan huvudpersonen var hemma, så därför såg jag inte vad som hände när Mini placerades i stolen första gången.

Men jag återkommer med mera feedback när stolen har varit i bruk ett tag. Mina egna dåliga erfarenheter av barnstolar har varit A: att man alltid snubblar på dem  B: att de är så himla svåra att hålla rena C: Att de kan välta. De ska bli intressant att se hur BabyBjörn Matstol klarar de här kritiska punkterna.

Tills vidare kan jag rapportera ett förtjust MMS från mamma A som lyder: ”TOPPENSTOL!” och så den här bilden: