Vad vill jag mer hinna med att uppleva i mitt liv?

Det är klart att jag skulle kunna räkna upp en del resmål som känns väldigt lockande.  Visst hoppas jag att vi hinner resa mycket mer innan locket läggs på. Simma med delfiner verkar vara en magisk upplevelse. Fast jag har ju faktiskt redan simmat med en jättehavssköldpadda i Indiska Oceanen, det måste vara svårt att överträffa den känslan. Men Kina vill jag verkligen, verkligen se mer av.

Jag har ju fram till nu upplevt mer än vad man har rätt att förvänta sig av livet, åtminstone sett ur ett rättviseperspektiv. Förälskelser, äktenskap, skilsmässa, graviditeter,  förlossningar, spännande jobb, familjeliv, husbyggen, eget företag, barnbarn.

Resten av livet borde jag nog bara ligga lågt och hålla tummarna för att ingen högre makt upptäcker hur bra jag har haft det, jämfört med väldigt många.

Nej, den fega och själviska tanken hjälpte mig att hitta ett riktigt bra svar på Farmorsfrågan nr 109! 🙂

Jag vill hinna med att uppleva att det jag gör innebär att någon annan får ett bättre liv.  

Här kan du lyssna på en som verkligen har lyckats med det.  Percy Barneviks Sommar i P1. Jag beundrar honom oerhört. Hans organisation Hand in Hand hjälper fattiga, ensamstående mammor i Indien, Afghanistan, Brasilien och södra Afrika att hjälpa sig själva, bland annat genom att ge dem mikrolån så att de kan starta egna små företag. I Indien har Hand in Hand hjälpt svindlande en halv miljon kvinnor  ur svält och fattigdom på det viset!

Synd att han inte fick behålla de där miljonerna från ABB som hans pensionsavtal gav honom, tänk så mycket större nytta de kunde ha gjort i Indien än i ABBs kassa.

Jag har alltid opponerat mig mot krav, velat befria mig från måsten. Men häromdagen läste jag en artikel som fick mig att tänka till. Om det inte finns några krav, vad finns det då för mening? Om jag kan göra precis vad jag vill – vad vill jag då?

Det här är några av kraven som gör just mitt liv lyckligt och meningsfullt:

Jag ska gå till jobbet varje dag och göra mitt bästa där. Jag ska stänga av datorn innan O släcker lampan. Sigge vill gå på promenad ett par gånger om dagen. Julen ska firas här hos oss på Flatön. Alla vill ha äggost till midsommar. Barnen behöver barnvakt ibland. Det ska finnas hembakt surdegsbröd. Trädgården ska blomma och det ska finnas tomater i växthuset. Min kropp ska inte väga över 80 kg. Min telefon ska vara på ifall barnen ringer. Min gamla mamma behöver att jag hälsar på då och då. Jag ska hålla kontakt med mina syskon.

Det här är förresten en läsvärd artikel på Lyckobloggen: Nulycka och Långlycka av Görel Kristina Näslund.

En avkopplande och lycklig fredagskväll önskar jag just dig, vem du än är.

Jag prenumererar på ett nyhetsbrev som heter Veckans Anders  och där finns det ofta pärlor. Det här brevet  handlar just om inspiration, och vilken stark drivkraft det är. 

Anders skriver om skillnaden mellan disciplin och inspiration. Disciplin är piskan som får oss att göra det vi måste, medan inspiration ger energi som får oss att göra saker av ren lust. Hans poäng är att inspirerade människor uträttar mer än disciplinerade människor. 

Musik går direkt in i min hjärna och påverkar hela mig. Just nu lyssnar jag till ”Hugger i sten” på Spotify med Lars Winnerbäck och känner verkligen hur jag ”sakta börjar se en kontur” 🙂  Jag känner mig glad och full av energi och ser fram emot kvällens zumbapass. Utan musik skulle jag vara slö, seg och sömnig så här dags på dan. 

Disciplin är däremot inte min starka sida alls. Det jag är tvungen att göra tar ofta alldeles för lång tid. Jag kan undvika att öppna posten i flera veckor tills det kommer kuvert från Kronofogden. Jag skojar inte! 

Naturen och musik i kombination tar mig till den allra högsta nivån av inspiration. Alla mina idéer och uppslag kommer i princip till på långa promenader, med musik i lurarna. Då njuter jag med alla sinnen öppna och hjärnan har kopplat på farthållaren, allt går av sig själv. 

Vad jag lyssnar till? Annie Lennox, Bob Dylan, Pernilla Andersson, Katie Melua, Bo Kaspers, Angelique Kidjo, Michael Jackson, Anne Linnet, Tina Turner, Lars Winnerbäck, Sanne Salomonsen, Alicia Keys, Ted Gärdestad, Laleh, Eric Clapton, BAO, Rebecca Törnqvist, Dolly Parton, Amanda Jenssen, Robyn, Norah Jones, Cajsa-Stina Åkerström, Jaque Brel, Totta Näslund… 

Den här valrörelsen har varit värre än vanligt tycker jag. Så mycket ältande i alla media, så omöjligt att utvärdera alla hot, löften och utspel från höger och vänster.

Det är hemskt att SD kommit in i riksdagen, men jag kan inte låta bli att tro att det är en massa okunniga människor som röstat på dem i nån sorts protest mot allt möjligt. Här på Orust till exempel har SD fått ett mandat fast det inte fanns några  kandidater att rösta på! Hur mycket fattar man om politik, om man stoppar en helt tom valsedel för SD i kuvertet?

Nu kan man lätt tro att det råder någon sorts katastroftillstånd i Sverige, när man läser tidningarna. ”Mer än var 20e röstade på SD!”

Men jag har valt att se det på ett annat sätt. 94% av alla som röstat är INTE främlingsfientliga. 94% är väldigt många. Det känns bra. Nu är SD  inne i riksdagen och det betyder att spöket har blivit synligt. Det är bättre än osynliga demoner, nu kan de inte gömma sig. 

 Vilka val är jag fri att göra varje dag? Jag kan välja mina tankar och därmed mina känslor. Det kräver disciplin och mycket övning, men det går!

 Du kanske tänker att det är lätt för mig att säga, som har jobb och familj och är frisk och stark. Och det är ju sant. Det vore ju verkligen illa om inte jag, som har det så bra,  klarade att välja glädje och tacksamhet istället för deppighet och missnöje.

Mer om att välja glädje kan du läsa här, på Kay Pollaks blogg .

Godnatt, nu ska jag sova. Inte för att jag måste utan för att jag vill. 🙂

Just nu glömmer jag tid och rum, när jag sitter framför datorn och funderar på Farmorsfrågan. Klockan är över 23 och jag har just kommit hem från Göteborg. Jag borde gå direkt i säng. Men bloggen är ren avkoppling och nöje.

Det är likadant med målningen. För att inte tala om fotograferandet. Med kameran eller med mina bilder i datorn kan timmarna rinna iväg helt okontrollerat.

De tillfällen när jag glömmer tid och rum är mina bästa stunder. Timmarna när jag ägnar mig åt en uppgift med hela mitt hjärta, utan att tänka så mycket . Jag undrar om det är så idrottsmän och -kvinnor fungerar? När man fungerar som bäst, liksom på autopilot, då är självkänslan på topp utan att man behöver fundera över den…

När jag tänker på hur vi hade det när barnen var små, inser jag att det fanns alldeles för lite utrymme för mig att glömma tid och rum. Jag hade behövt det för att kunna vara en sån mamma som jag skulle ha velat vara. I brist på egen tid var jag nog ofta en väldigt frånvarande mamma, även när jag var närvarande.

Tur att livet i vissa avseenden går i repris. Farmor/mormor kan unna sig ganska ofta att glömma tid och rum, och därmed leva mer i nuet med barnbarnen.

Den här Farmorsfrågan blev jag inspirerad till när jag provade att svara på frågorna i LyckoKompassen som jag skrev om häromdagen.

(Jag vill verkligen rekommendera dig att svara på de 11 frågorna i LyckoKompassen! Klicka på ”Analys” efter varje fråga, så får du facit direkt!)

Om jag tänker tillbaka på igår så minns jag bara det roliga. Den maffiga KarlJohansvampen som jag hittade på morgonpromenaden, och som räckte till lunch för oss båda. Att posten äntligen kom med instruktionsboken till min nya kamera. Att jag blev klar med hela årets mediaplan på jobbet. Att det var väldigt kul på Zumbapasset på kvällen,  och att jag var så nöjd med att jag klarade av ett styrketräningspass direkt efter.

Om jag tänker lite till så kan jag även komma på saker igår som gjorde mig irriterad och besviken. Men då får jag leta i minnet.

Jag tror att jag är född positiv, det är en disposition som finns från början i min hjärna, och som jag är djupt tacksam för. Precis som jag är ärftligt disponerad att bli tjock, mina gener är programmerade för det. Fast övervikten är förstås en förbannelse.

Men jag är ändå hellre tjock och positiv än mager och negativ! 🙂 Man kan inte få allt.

Modern psykologiforskning (engelska) visar att människor som uppmärksammar det positiva som händer i vardagen lever längre, sover bättre osv osv. Dessutom går det att träna upp den här förmågan till att se ljust på tillvaron, om man nu inte råkar vara född med den.

Om du hellre läser om modern lyckoforskning på svenska så finns det massor av spännande ny kunskap. Inte det minsta flummig, om den lilla negativa tanken kanske smög sig in…;-)

Ibland kan Farmorsfrågorna vara så svåra att jag måste vända på dem för att hitta ett svar.

Så var det med nr 103: Hur kan jag stärka mig själv idag?

Om jag vänder på frågan och undrar: Hur gör jag för att känna mig som en liten obetydlig dammråtta i universum, utan någon som helst betydelse? Det bästa sättet är att hitta en perfekt person som jag kan jämföra mig med. Någon som har ett välstädat och konstnärligt hem, massor av nära vänner, en fantastisk trädgård, en romantisk och uppvaktande man, pengar på banken, kanske ett hus i Provence. Någon som är smal och vacker och underbar på alla sätt.

Genom att jämföra mig med denna kvinna kan jag mycket snabbt själv förvandlas till en liten, liten, svag person som inte gör någon glad. Allra minst mig själv. 

Det bästa sättet att stärka sig själv kan alltså vara att aldrig, aldrig, aldrig jämföra sig själv med någon annan. Så enkelt i teorin, och så svårt i praktiken. Men det är bara att fortsätta försöka. Det finns bara en av mig och det är jag, det finns bara en av dig och det är du! 😉

Vem har bestämt vilka krav jag har på mig själv?  Hur ofta omvärderar jag dem?

Glad, positiv, optimistisk, snäll, flitig, utåtriktad, rättvis, generös, envis. Jag påstår verkligen inte att jag är allt det där,  men det känns som mina rättesnören, det jag strävar efter att vara. Hur kan det komma sig? När blev det min idealbild?

Stämmer det där verkligen med den jag innerst inne känner mig som?  Eller är det bara bekvämlighet, minsta motståndets lag, fingertoppskänsla för vad andra förväntar sig.

Häromdagen hörde jag talas om en man som blev änkling två gånger. När han för tredje gången gifte sig, startade han om sitt liv från grunden, fast han närmade sig 60 år. Han bytte boende, arbete, intressen och vänner. Han omvärderade allt, några av hans gamla vänner beskrev honom som en helt ny person.

Jag tycker att han är ett så inspirerande exempel. Inte så att jag vill byta liv. Men om jag skulle vilja, så är det faktiskt möjligt. Ingenting är skrivet i sten, man har alltid ett val.

En del av de där kraven kan det faktiskt vara dags att omvärdera. Flitig, utåtriktad och envis till exempel. Det stämmer faktiskt inte alls med min inre bild av mig själv.

Hädanefter tänker jag bejaka att jag egentligen är ganska lättjefull, inåtvänd och ombytlig.

När är jag mitt bästa jag? Alltså, när tycker JAG det?

I nästan hela mitt liv har jag nämligen försökt uppfatta vad jag tror att andra människor tycker om mig. Och så tror jag att det är med de flesta. Man uppfostras till att vara bra i andra människors ögon. Jag har säkert gjort likadant med mina egna barn. Budskapet lyder: ”Gör så här, var så här, se ut så här, så tycker andra människor om dig.”

Det är naturligtvis välment. Man vill jämna vägen för sina barn. Man önskar dem ett liv med så lite konflikter och svårigheter som möjligt. Därför ger man dem beröm när det är artiga och glada, när de spelar rätt på fiolen och kan äta fint med kniv och gaffel. Det är talanger som kommer att underlätta tillvaron. Och det är väl bra.

Men jag önskar att det inte hade dröjt över 50 år innan jag började fråga mig själv när jag är mitt bästa jag.

Det är inte tillsammans med många utan i sällskap med mig själv.

Det är inte i stan utan i naturen.

Det är inte i samarbete utan i fritt skapande.

Det är inte i äventyr utan i trygghet.

Hur kan jag göra det bästa av just den här dagen? Det är en sådan viktig fråga! Den här dagen kommer ju inte tillbaka. Det kanske blir min sista, vem vet? Den har i alla fall försvunnit för evigt när kvällen kommer, och då vill jag inte att den ska var bortkastad.

Ändå har jag slösat många, många dagar av mitt liv. Jag har slösat dem på att tycka illa om min kropp, på att vara arg och på dåligt humör, på att vara avundsjuk och gnällig och kritisk.

Men jag vill inte fortsätta så. Jag har sedan ungefär ett år tillbaka bestämt mig för att försöka, verkligen försöka, ta vara på varje dag.

Det finns inget svar som är rätt eller fel på Farmorsfrågan nr 99. Det är själva frågan som är viktig. Kom ihåg det.

Helst varje morgon.

Den här bilden har inget med frågan att göra, men jag är så glad att jag har tagit den, för att den blev så himla fin. Jag låg gömd i båten i Fiskhamnen i Lysekil.