Igår firade jag. Idag fortsätter genomläsningen från början, med rödpennan i högsta hugg. Och jag inser att jag vill nog putsa lite till. Vill inte lämna ifrån mig ett manus som jag inte är 100% nöjd med. Det finns scener och karaktärer som jag verkligen älskar och är stolt över att ha skrivit. Men det finns andra passager som inte alls är lika bra.

Detta  fick min söndag att nästan kapsejsa helt, i missmod och stress. Hur ska jag hinna bli färdig  innan 1 april? Därefter är det påsk och sjösättning i Danmark och hemsegling och …

Bloggen är utan bilder just nu eftersom Lightroom inte fungerar eftersom jag har en ny dator som inte hittar min externa hårddisk med bildbanken.

Jag borde skämmas. Vad har jag för anledning att gnälla – egentligen? Det kanske är en post manus reaktion?

Igår kom mailet jag väntat på från Ann Ljungberg som har varit författarcoach och ledljus under ett års skrivande. Förra veckan fick hon de sista scenerna,  jag bad henne att vänta med alla kommentarer tills jag var klar med hela texten. Ingen annan har läst de 103 577 ord som romanen består av. Inte ens Odd.  (Han har fått läsa ett kapitel som numera är struket.)

Ann skrev att hon tycker berättelsen är bra. Riktigt bra till och med. Hon hade nästan inga kommentarer, förutom en massa beröm som jag inte tänker citera här, det är en skatt jag behåller för mig själv. Hon ansåg inte att några ändringar behövdes. Påpekade bara några namn jag blandat ihop och ett par darlings som jag kan fundera över om jag vill döda.

Det känns otroligt skönt att Ann tror på manuset. Själv är jag nämligen inte alls övertygad längre. Eller är det bara ett sätt att gardera mig mentalt för alla refuseringar som nu kommer att följa?

Nu återstår en veckas finputsning innan det är dags att skriva ut X antal tjocka manusbuntar och skicka ut till förlagen.

Vilka ska jag välja?

Jag hade tänkt att vara helt öppen (eller transparent som det heter) här på bloggen  med vilka förlag jag skickar till, vilka som refuserar och vilka som eventuellt kommer med kommentarer. Är det en bra eller dålig idé, du som vet? Det kanske är väldigt otaktiskt?

Idag ska Ann maila feedback på mitt manus. En del kommentarer har hon redan gett mig allt eftersom hon har fått tidigare delar. Men rätt mycket har ändrat sig radikalt under våren.

Fastän jag redan har strukit massor, både hela karaktärer och händelsekedjor, misstänker jag att det finns mer som kan tas  bort. Det handlar inte om att den texten är ointressant eller sämre än annat jag skrivit. Men den leder handlingen ut och bort, inte in och framåt.

För ett år sen hade jag ångest inför risken att ha skrivit tusentals ord ”i onödan”, att jag kanske måste stryka. Samma ångest som jag känner nu, över att behöva måla över delar av målningen jag håller på med.

Men det har jag lärt mig av ett och ett halvt års skrivande av säkert 150 000 ord. Nu vet jag att inte ett ord är i onödan, inte ett penseldrag bortkastat. Man måste öva, prova sig fram. Precis som en idrottsman eller en musiker.

Den här bloggen är inte alls meningslöst  pladder. Den är en debutant som sjunger skalor innan premiären på Operan 🙂 

Under veckan som gått har jag nästan tagit helt ledigt från Manuset. Vips tränger sig andra projekt in i det tomma utrymmet. Ett program som heter TypingMaster till exempel. NU ska jag ta tag i min dåliga skrivmaskinsteknik. Nästa roman skriver jag utan att titta på tangenterna!

67/365 foton. Nybörjare

Och i uterummet blommar kaktusen som vanligt varje mars, fast det är minus 12 utomhus.

66/365 foton 2013 Vårblommor

 PS. Vill du också göra en sån där rolig liten Ninja-animering? Klicka HÄR!

Igår skickade jag iväg de sista scenerna i manuset. Idag känns det nystädat och luftigt i mitt huvud, som om gardiner dragits undan och fönster öppnats. Den internationella Kvinnodagen till ära bjöd jag arbetskompisarna på hembakat surdegsbröd, goda ostar och hemlagad björnbärssylt. 

Därefter har jag ägnat dagen åt arbetsuppgifter som inte kräver något som helst tankearbete, vilket betyder att hjärnan går på fullvarv med Romanen.

Där finns några fundamentala plotholes som jag inte riktigt har velat se.  Det har känts för svårt att börja byta namn, riva upp karaktärer och göra om händelsekedjor innan den totala storyn var riktigt färdig. Till exempel har jag länge velat byta namn på huvudpersonen. Någonting har känts konstigt och luddigt med hennes karaktär.   Idag löste det sig nästan av sig själv. Jag formulerade en fråga på en postitlapp:

”Varför tar X en så stor risk och accepterar Y,  utan att kräva ersättning? Vilka förväntningar har han?”

Efter lite tankearbete var svaret självklart, och vips  hade jag både ett nytt perfekt namn på min huvudkaraktär och ett trauma som gjorde henne betydligt intressantare som person.

🙂

En av pärlorna i min blogglista är Lyckobloggen Där står ofta väldigt användbara saker.

I det här inlägget kan du läsa om vetenskaplig forskning som visar hur verksamt det är att tänka bra saker om sig själv. Det kan vara lika verksamt som antidepressiv medicin eller psykoterapi!

Försökspersonerna i studien fick i uppgift att:

Varje kväll skriva ner tre bra saker som hänt under dagen.

eller:

Använda tre av sina karaktärsstyrkor  extra mycket varje dag. Till exempel: Ärlig, lojal, snäll, rättvis, modig, klok,tålmodig

För att kunna kontrollera resultaten hade man också placebogrupper.

Resultaten visar att effekterna av en veckas övningar höll i sig  upp till sex månader!

Fantastiskt, och nånting att tänka på när automatiska, negativa tankar invaderar och förstör. De går ganska enkelt att bekämpa.

Fast man måste förstås försöka, och det är väl där haken finns. När man mår dåligt fattas oftast att komma ihåg bra saker som har hänt, eller att vara extra snäll och generös mot sina medmänniskor.

Hurraaaaa! Alldeles nyss mailade jag sista sidorna i manus till Ann Ljungberg som är min skrivarcoach. Hon leder just nu en skrivarkurs i London och har säkert inte tid att läsa mitt manus förrän hon kommer tillbaka till sin båt i Portugal. Men ändå. Nu är jag klar! Jag fick ihop det på slutet, som var den svåraste delen av hela projektet.

103 687 ord har jag skrivit. Hur många sidor det motsvarar har jag ingen aning om. I mitt slutmanus som är sparat i Word blir det över 500, men det tror jag helt enkelt inte på. Jag är usel på Word.

Nu ska jag fira och glömma hela boken tills Ann återkommer med synpunkter.

Sen ska jag skriva ut alltihop och läsa igenom från början.

Sammanfatta varje kapitel med en enda mening och skriva upp ändringar eller tillägg för respektive kapitel på postitlappar.

Föra in ändringarna i manus. Målet är att hinna bli färdig i mars.

Skriva ut igen.

Skicka till minst fyra förlag.

Vänta tre månader på svar. Maj, juni, juli. Segla under tiden.

Fundera ut nästa synopsis under tiden 🙂

Så här galet, fruktansvärt glad känner jag mig nu! Gipsy Kings – Soy  Gipsy Kings – Soy

Förlorad. Men det gick vägen ändå.

Vad kan vara viktigare en ledig kväll än att skriva klart sista kapitlet i min första bok? Och därmed vara ute på andra sidan, efter mer än 18 månader?

Svar: Allt!

Ta ut ackorden till en låt på ukulelen, göra en ny lista i Spotify, måla lite på porträttet, kolla Facebook, baka fröknäcke, koka the, plocka ur diskmaskinen, skiva nåt i bloggen…

Sista kapitlet vill inte bli skrivet. Fast jag vet precis vad det ska innehålla.

Jag sätter mig vid datorn, men redan innan jag skrivit ett enda ord, vet jag att det inte duger. Platt och trist. Patetiskt.

Jag talar förståndigt till mig själv och säger att det ändå är bättre att skriva en dålig text, då finns det ju något att ändra och förbättra. En tom sida är svår att redigera.

Kanske hinner jag skriva 5 – 600 ord innan kvällen blir för sen. Idag också. Måste bara ta en apelsin först.

 63/365 foton 2013. Tema: Musik. Ackord för ukulele

Bästa vännen och duktigaste art directorn hjälper mig att layouta nya bloggen. Ikväll har jag fotat ny bakgrund efter hennes idé.

Det kommer att bli så bra när det blir färdigt.

Men tidplanen får flyttas fram en vecka. Det är mycket som ska fixas.  Eller vad sägs om det här mailet från företaget som ”hostar” bloggen: ”…vi kan tillåta att externa klienter får tillgång till mysql, men som sagt, maila in publika ip som skall få access så öppnar vi specifikt för dessa i brandväggen, sen kan ni själva skapa användare med korrekt hostname för dessa ip så de även får tillgång i själva mysql…”

Tur att jag har så bra hjälp av Jocke på Atelje Digital.

53/365 foton. Formation.

54/365 foton. Hjälpmedel. Så här ser det ut i vardagsrummet när jag fotar.

Tur att det finns resurser…

Läser en intervju i nya numret av tidningen Skriva med ”den levande skrivmaskinen”  NN.  Och tänker. Sån där är nog jag också?  Har lätt att fokusera, extremt målmedveten, klarar av många projekt samtidigt.

Men sen inser jag att det är rent önsketänkande. För hur har min dag sett ut hittills? Jo, såhär:

Vaknade försent. Lång promenad efter frukost. Löste alla slutscener i huvudet och skrev ner dem i anteckningsboken. Tog en massa oanvändbara bilder med iphonen utan att själv förstå vad som fångade mitt öga.

Kom hem sugen, för tidigt för lunch, facebookade, fixade med bilder från lördagens konsert med Oa, kollade hur många knoppar bladkaktusen har, vattnade växterna i uterummet, spelade igenom en låt på ukulelen, tittade efter vilken rabatt som är soligast just nu och har plats för nya julrosor. Lagade lunch. Kom på ett nytt blogginlägg.

Sådär håller jag på. Ibland behövs en halv dag av tankspridd igångsättning. Om någon stör mig blir jag galen. Jag såsar inte, jag går på startmotorn.

51/365 foton. Vår

 52/365 foton 2013. Tema: Åldrande

Somlig kultur anses finare än annan. Det gäller inom musik, litteratur och konst. Jag tränar på att inte låta mig provoceras av det.

Under dagens långpromenad försökte jag formulera det följebrev som man skickar till förlaget tillsammans med bokmanuset. Vad är det jag har skrivit? En spänningsroman, en deckare, en historisk roman, en släktkrönika? Jag är i alla fall helt säker på att den inte kommer att klassas som fin kultur.

För mig räcker det om den är bra underhållning. Under + hålla. Hålla under. Eller hålla uppe. Humöret och livsgnistan. Den egna och andras.

Att lyckas med det vore fint.

50/365 foton 2013. Oa Gunnarsson igår kväll med egna låtar. Tema: Yrke

Isen är borta. Fåglarna börjar vakna. Skylten står kvar.

49/365 foton 2013. Tema: Två