Häng inte upp er på numreringen, jag kan helt enkelt inte vänta med att lägga ut den här bilden, fast den egentligen är tänkt för fredag. Alltså bild nr 7 i min årsserie.

Tack vare en vän på Twitter som uppmanade mig att gå ut med kameran och titta på solförmörkelsen kom jag upp ur sängvärmen. Det var mulet och blåsigt, men ibland öppnade sig revor i molnen. Solen syntes för det mesta inte alls. Jag tog över 40 bilder, bara den här blev OK. Och det räcker ju.

Fixar jag detta? Att ta 365 foto under 2011, på 365 olika tema enligt en fast lista.

Min twitterkompis Helena som bor på en Citronodling på Sicilien  har i alla fall gjort det under hela 2010, och hon har inspirerat mig att hänga på. När man har foto som en hobby är det viktigt att utmana sig själv för att utvecklas. Det har jag lärt mig inte minst genom att vara med på siten FotoSöndag under sommaren och hösten. Där fotograferar alla medlemmar ett tema varje vecka, som man sedan visar upp och ger varandra kommentarer på.

Nu ska jag ta en bild för varje dag under hela året…;-) Osvuret är bäst, men jag ska i alla fall försöka.

Den första bilden illustrerar temat Manlighet.

Jag vet inget mer manligt än en man som tar ansvar för sin familj, och som gör det i stort och smått. Till exempel genom att planera och  laga maten.

Den här bilden tog jag idag på min svärson Noah när han tillagade traditionella etiopiska Injeras som ingick i middagen tillsammans med lammgryta och annat mumsigt.

Vi fick till och med med oss resterna hem, för att ha till middag imorgon! 🙂

Just den här bilden är väl inget fotografiskt mästerverk. Men det är en av de saker jag gillar med den här fotoutmaningen. Ska man leverera en bild om dagen får man släppa prestationsångesten. Då blir det riktigt bra, förr eller senare.

En bra sak med att vara lagom sjuk är att man kan ägna sig åt saker som alltid kommer i andra hand annars. Mina bilder från vår resa till Kina 2008 tex, som har legat i datorn i två år nu. Idag har jag äntligen börjat göra en fotobok om den fantastiska drömresan.
En anledning att jag inte kommit till skott är att jag inte hittat någon fotobok som jag gillar.
 

De fotoböcker jag har sett, och även provat, är av dålig kvalitet, med taskig bindning, fula kartongpärmar som slår sig, för lite plats för text, layouten bunden till fasta mallar osv. Inget alternativ alls för mig, då väljer jag hellre gammal hederlig scrapbooking.

Men så hittade jag Blurb efter att ha läst ett jämförande fotobokstest på nätet. Blurb från USA fick skyhöga betyg. Dessutom visade mig Joakim på Atelje Digital en helt underbar bröllopsbok som han gjort med Blurb. Högsta klass! Och inte krångligt alls, även om man får lägga lite tid på att experimentera med alla olika valmöjligheter som finns.

Jocke hade bara goda erfarenheter av sitt första inköp av fotobok från USA, han hade t ex reklamerat ett färgfel på omslaget och genast fått en helt ny bok skickad till sig.

Jag klickade hem Blurbs program som heter BookSmart, och sen har det legat i datorn tills idag.
Nu är jag igång, har gjort 24 sidor hittills, det blir nog det dubbla innan jag är klar. 🙂 

– Posted using BlogPress from my iPad

Ingen som läser bloggen kan ha missat att foto har utvecklats till en stor passion det senaste året. 

Det började med en veckas fotokurs i somras, för att jag behövde lära mig min fina systemkamera ordentligt. Kameran köptes för att jag själv ska kunna ta bra produktbilder till LifeStones hemsida. Det blir väldigt dyrt att anlita en riktig fotograf varje gång det behövs en ny bild. Min lilla Casio räckte inte till de nya höga kraven, till slut köpte jag en Nikon D300S. Så nu kan jag inte skylla på kameran om bilderna inte blir bra. 

Kursen i somras blev en riktig ögonöppnare. Där kunde man ställa alla sorts dumma frågor och jag lärde mig sambanden mellan skärpedjup, slutartid, brännvidd och olika ljusstyrka på objektiven.  

När kursen var slut började jag leta fotosajter på nätet, och fastnade för gruppen FotoSöndag på fotosajten Flickr.  

Varje vecka publiceras ett nytt fototema, och på söndag får man kritik på sin bildlösning av gruppens medlemmar. Eftersom det är 495 personer och en salig blandning av glada amatörer och proffs så har jag fått väldigt mycket bra och roliga synpunkter och nyttig kritik. 

I söndags publicerade FotoSöndag en intervju med en ung DN-fotograf, Robert Henriksson. Robert pratade om sitt yrke och sina bilder, och fick i slutet av artikeln välja ut några favoriter bland alla 1000-tals bilder som skickats in till FotoSöndag sedan starten. Jag antar att han inte tittade på alla, men faktum är ändå att AV DE FYRA HAN VALDE UT SÅ VAR TVÅ MINA! 

Kan ni fatta? Dessutom gav han superpositiv kritik. Jag svävar, ååå! 🙂 

(Dessutom var det liiiite extra roligt att ingen av just de här bilderna fick särskilt mycket uppmärksamhet från andra i gruppen när jag skickade in dem 😉 ) 

”Namnet på bilden gör mycket. Man förstår stressen, pannan längst ner i bilden gör mycket, det är kaos. En fint dokumentärt avtryck. Underbar bild!”

”Helt underbart porträtt. Fina toner och fina uttryck. Att ta porträtt på två människor är svårt, speciellt då det är så här nära. En klar vägg-bild!”

Lördag kväll hade jag sett fram emot länge,  länge. ”Jul i Folkton” med Ale Möller, Sofia Karlsson med flera på Konserthuset i Göteborg.

Odd och jag upplevde Ale Möller band på Slussens Pensionat i somras, och det var nog sommarens höjdpunkt när det gäller semesterminnen. Vi tog nya båten till Slussen och tuffade Orust runt. Sen satt vi längst framme vid scenen och befann oss i musikens himmelrike. 

Igår kom minnena tillbaka, även om det var en annan sorts musik.

Vi passade på att bjuda barnen med familjer på middag i stan innan konserten. Meza, souvlaki och andra grekiska godsaker på Lilla Tavernan i Linné. Två barn och tre barnbarn kom, vinterkräksjuka och annat gjorde att alla inte kunde.

Men Odd och jag bestämde att detta måste vi göra oftare! Så underbart mysigt att sitta på restaurang och äta gott, prata och umgås med både stora och små.

Mina bilder från familjemiddagen på Lilla Tavernan blev tyvärr kass. 🙁   Jag hade laddat med fotoutrustning för att kunna fota inne på konserten, och testade inställningarna inne på den mörka restaurangen. Det blev totalt fiasko, helt mörka och gryniga bilder, inget att visa på bloggen.

När vi sakta och försiktigt körde hem i snöstormen på natten var vi överens om att nu är det dags för ett nytt avsnitt i våra liv. Mer musik, mer kultur! Och mer restaurangbesök med hela familjen! Vi påminde varann om den fantastiska söndagsmiddag vi blev inbjudna till under en affärsresa till Bangkok för några år sedan. Hela familjen, säkert 15 – 20 personer, satt vid ett stort långbord inne på en restaurang. Fat efter fat med maträtter bars in, barnen sprang omkring runt bordet eller vandrade från knä till knä, det skrattades och pratades. Detta var deras normala söndagstradition, de gjorde alltid så, för att hålla kontakten med varann! Och efter middagen gick de manliga familjemedlemmarna på en karaokebar på Khao San Road. Vi bjöds med dit också.

Inte riktigt  jämförbart med Göteborgs Konserthus kanske. 😉

Nämen…är det inte Maud Olofsson som står därborta? Nejvisst nej, det är ju bara jag, i helt ny frisyr och hårfärg. 🙂

Lille L gillade inte alls farmors nya utseende. Fast det ville han inte säga, utan han sa i stället: ”Min mage tycker inte om det.”

Det är tio år sedan jag tröttnade på min blonda, mesiga hårfärg och började färga håret mörkt. Odd har inte gillat det på hela tiden. Nu är han nöjd, och det är ju roligt. 😉

Själv är jag försiktigt optimistisk till att jag kommer att vänja mig. Men egentligen är anledningen att det har börjat klia oroväckande i hårbotten de senaste gångerna jag färgat håret.

Och jag vill absolut inte bli allergisk.

Idag har jag fotograferat modeller för LifeStones nya annonser i Mama, VI Föräldrar och M-Magasin. Tinys faster och lilla kusin lånade ut sin fantastiska vindsvåning i Haga, med stort och ljust vardagsrum med gott om plats. Ovanstående bild tog Åsa (Wojtan) på mig. Sen har jag retuscherat i Photoshop genom att ljusa upp tänderna och ögonvitorna lite, samt tagit bort blänk i ansiktet. Lägga huvet på sned är det tydligen omöjligt att låta bli, jag har inte en enda bild på mig själv med rakt huvud…

Att fota porträtt är jättekul. Men lite stressigt. Man ska hålla reda på alla prylar och inställningar och samtidigt få modellerna att slappna av. När man kommer hem är det som att vittja krabbtinorna när man var liten, så spännande att se vad som finns på minneskortet. Och idag blev jag riktigt, riktigt nöjd, alla tre modellerna blev väldigt fina.

Bilderna på Åsa blev väldigt bra tycker jag. Här modellar hon för fullt med LifeStonesmycken.

För en vecka sedan hade jag ingen aning om vad High Key är. Men så blev jag tvungen att ta reda på det, eftersom veckans fototema/utmaning i FotoSöndag bygger på den fototekniken. Lite kort kan man beskriva det som att man tar en ljus bild och gör den ännu ljusare, utan att detaljerna går förlorade.

Att vara med i FotoSöndag är som att vara med på en fotokurs. Varje tisdag kommer ett nytt tema, vilket betyder att åtminstone jag lär mig något nytt varje vecka. Sedan i somras har jag inte missat ett enda tema. Ibland ligger det massor av planering och ansträngning bakom en bild. Andra gånger har jag tur och springer förbi ett motiv som passar precis. Ibland har det blivit nödlösningar i sista minuten innan bilderna måste vara inskickade på söndagsnatten…  Alla mina bilder finns samlade på mitt Flickrkonto.

High Key lät kul, Jens Rydén bloggade om hur man skulle tänka och jag visste från början att jag ville fota vackraste barnbarnen Lilla S och lilla A.  Det passade bra igår när jag ändå hade hela ”studion” med blixtar, bakgrund etc uppmonterad hemma hos dem. Finaste brudnäbbsklänningarna från sommarbröllopet i Syrien blev perfekt rekvisita.

Så här blev bilden: