Artikel i Aftonbladet om det som hände på Utøya.  Outhärdlig läsning. Vad kan en människa förmå sig till? Och hur mår de 16-åriga tjejer som skriver kärleksbrev till honom i häktet?

Bohusläningen idag. En artikel om Henrik Edberg i Uddevalla som lever på sin blogg. Han har över 400 000 besökare i månaden. I bloggen vill han ge praktiska tips om hur man uppnår mer lycka och härlighet. (Happiness and Awesomeness)

Det han gör är att utgå från sig själv och sitt liv, och illustrera med ordspråk och citat från visa män som Aristoteles, Einstein, kända författare osv.

Till exempel: “Nobody can go back and start a new beginning, but anyone can start today and make a new ending.”
Maria Robinson

Det är handfast, enkelt och ofta väldigt sympatiskt. Han utgår ifrån sitt eget liv utan att göra sig själv till någon slags profet. Läs till exempel det här om vad man kan göra när man fastnar i negativa tankar.

Jag gillar bloggen så mycket att jag lägger till den bland mina favvobloggar här till höger, fast det inte är en författarblogg.

Hinner inte. Inte träna, inte skriva, inte läsa, inte blogga, inte fördjupa mig i Photoshop. I alla fall inte i den utsträckning jag hade tänkt för två veckor sedan, då när LifeStone semesterstängde och jag inledde min sommarjour. Hela tisdag och halva onsdag och torsdag under sommaren jobbar jag. Fredag till och med måndag har jag semester.

Det var dumt att ha sådana förväntningar på allt jag skulle hinna med under mina arbetsfria dagar. Förutom att umgås med barn och barnbarn och njuta av sommaren alltså.

Här är en del av vad jag faktiskt har hunnit med. Istället.

Pinnbröd

Sjöben

Paj till middag.

Riggad! Premiärseglad! Efter tre år under en presenning på land är mastens pryttlar och knorpar och tampar bytta eller renoverade. Idag har vi seglat henne för första gången och konstaterat att hon gör 5 knop på slören och villigt om än lite långsamt går upp i vind och över stag på kryssen. Åh vad vi älskar vår båt! <3

Ännu vackrare.

Förr i tiden vaktade jag Kynnefjäll mot lömska provborrare.

Förr i tiden broderade jag flaggor och banderoller för att gå i Barsebäcksmarschen tillsammans med man och barn.

Förr i tiden skrev jag vackra dikter till min dotter om en framtid utan kärnkraft.

Förr i tiden organiserade jag bofasta i Fiskebäckskil för att försöka rädda den åretruntkultur som levde hos det fåtal familjer som fortfarande bebodde de gamla kaptenshusen. Då.

Förr i tiden satt jag höggravid (med tvillingar)  i en TV-diskussion (var det Siewert?) och skällde på fega politiker och rika sommargäster.

Igår fick jag överraskande och väldigt kärt besök av min bästis från den tiden. Vi har inte träffats på mer än 25 år.

Hon är flera år äldre än jag och fortfarande lika brinnande som då.

Vad har det blivit av mig? Det enda som kan göra mig riktigt rasande nuförtiden verkar vara den styva kulingen som blåser sönder mina rosor och min magnolia.

Under en natt flyttar Odd och jag ner i båten. Vår dubbelsäng är upptagen av Lille L med pappa, innan de kan flytta in i sommarhuset nere vid sjön. Men jag klagar inte, det är underbart att somna vaggad av knappt märkbara vågor och till klucket av vattenskvalp mot bordläggningen. Jag bäddar med min vanliga kudde och mitt vanliga sidentäcke som alltid är lagom varmt eller lagom svalt. Det enda som inte är perfekt är madrassen, den får bytas ut till nästa sommar!

Barn och barnbarn är på Flatön i två veckor, i olika omgångar. Vilken lyx att ha ett helt extra hus att låna ut!

Trebarnsfamilj på övernattning.

Jag läser bloggar av unga mammor som plågar sig med orimliga krav. De känner skuld och skam för att de inte hinner, inte orkar, inte är glada nog, smala nog, snälla nog.

Till alla trötta, uttjatade, överviktiga och fattiga småbarnsmammor skulle jag vilja säga: Livet är låååångt. Släpp missnöjet och de negativa tankarna om dig själv. Sluta jämföra dig med falska och glättade bilder av andras perfekta liv. Plocka fram och njut av det goda som finns i just ditt liv, just nu.

Jag önskar verkligen att jag hade vetat på riktigt, när jag var 30 – 40, vilket underbart liv jag levde då med min stora familj.

Tyvärr ägnade jag alltför många dyrbara timmar av det livet till att tänka på hur tjock, slarvig och misslyckad jag var, jämfört med vissa andra. Hur instängd och hindrad jag var.

Det går ju inte att göra någonting åt de där tankarna nu. Men tänk om jag hade kunnat tänka lite längre fram. Kunnat inse att min tid också skulle komma, min egen tid som jag bestämmer över själv.  När jag slipper laga mat som jag inte vill äta själv, när jag kan odla min trädgård och springa mina rundor när det passar mig.

Helt bortkastade var kanske inte de där timmarna av ältande och avundsjuka, för något har jag ändå lärt mig.

Som 62-åring  försöker jag verkligen göra precis tvärtom, och uppskatta det liv som är mitt och den person som är jag. Tanken att jag skulle försöka mäta mig med någon ung succéförfattare i storstan, som får sitta i morgonTV-soffor och gå på champagnemingel och träffa Jan Guillou är inte bara absurd, den är direkt avskräckande.

Om det fanns minsta risk att mitt skrivande skulle leda till sådana situationer skulle jag drabbas av livslång skrivkramp.

Min prins

Trädgården är just nu ett enda stort doftande rum. Flädern som vi planterade som en liten pinne för 20 (?) år sedan är nu lika bred och hög som hela huset. Den har aldrig blommat så rikligt som i år, det måste vara tiotusen blommor minst. Den tunga, lite sövande doften från flädern blandar sig med den söta Honungsrosen. Den planterade jag för 3 -4 år sedan för att den skulle få klättra i bigarråträdet. Men den har nu tagit över hela trädet, som nog inte klarar så många år till. Det gör i och för sig inget om det dör, för det syns inte längre under rosenbusken.

För första året blommar nu också minikiwin. Jag planterade en han och en hon. Den ena blommade för en månad sedan, den andra blommar nu. Verkar inte särskilt bra timing för befruktning? Blommorna är hur som helst väldigt speciella.

Varje dag tänker jag på hur bra jag har det och hur tacksam jag är för min ofattbara tur i livet. Idag blev det särskilt påtagligt när jag lyssnade på dagens Sommar med  AMIRZAI SANGIN, it-minister i Afghanistan.

Det var ett riktigt höjdarprogram. Mina förväntningar var noll, jag tänkte faktiskt: fy så trist med en politisk sommarpratare idag också! för jag tyckte inte gårdagens Sommar var så värst kul. Även om det också var en imponerande livsresa som beskrevs.

Men där ser man hur dumt det är att ha förutfattade meningar. Jag tog inte av mig mina hörlurar under hela tiden Amirzai pratade. Jag skrev till och med upp musiken ibland, måste t ex försöka hitta ”Marco Polo” med Lorena McKennett (?) på Itunes. Vilken otrolig historia Amirzai berättade. Jag blev  tårögd ibland, till exempel när han beskrev hur väl han som flykting utan uppehållstillstånd blev behandlad på sitt livs första och enda anställningsintervju på Telia. Därifrån gick spåret alltså ganska spikrakt uppåt här i Sverige innan han blev ombedd att bli it-minister i sitt gamla hemland Afghanistan.

Eller när han berättade om hur hans pappa tog med honom på en två dagars vandring över berg och floder för att han skulle få gå i skolan. Lyssna på hans Sommar om du inte gjorde det!

 Hallå där, det är ingen idé, hans ståndare har vissnat för länge sen!

För en timme sedan låg jag helt utslagen på soffan efter en tupplur efter en göteborgsresa och tänkte ut ursäkter för att slippa resten av dagen.

Nej, det var orättvist. Det behövs inga ursäkter här i huset. 🙂

En timme senare har jag hursomhelst ryckt upp mig och har:

• Gjort en stor sats fläderblomssaft
• Bakat mandelskorpor, inspirerad av ett recept från Må Bra.  Det var redan GI, men inte tillräckligt tyckte jag, så jag bytte ut och la till.

Detta kan verka vara världens mest komplicerade recept. Det är det inte. Byt ut det som inte passar.

Ingredienser:

1. 2 dl Pauluns musli blåbär/vanilj (byt ut till annan musli om du vill)
2. 1 dl kokosmjöl + 1 dl mandelmjöl (Köpes bäst här, på BodyStore, jättebra nätbutik med större förpackningar än på ICA)
3. 2-3 msk sesamfrön
4. 20 mandlar + 20 pistaschmandlar, grovhackade
5. 1 tsk bakpulver
6. 4 msk Sukrin ( köper jag också i större förpackningar på Bodystore)
7. 1 msk hela korianderfrön mortlade med en urskrapad vaniljstång (överkurs, går nästan lika bra med kardemumma och vaniljsocker)
8. 1 nypa salt.
9. 1,5 msk rapsola
10. 1 ägg
11. 1 dl matlagningsgrädde + ev någon matsked gräddfil (ta fil eller yoghurt istället om du vill).

Gör såhär:

Blanda allt, det torra först. Klicka ut på bakplåtspapper och forma 3 längder med fingrarna. Baka i mitten av ugnen ca 200C i ca 12 minuter. (Passa noga, mandelmjöl bränns fort!) Skär 2 cm bitar. Flytta isär bitarna lite, ställ tillbaka plåten i ugnen men stäng av värmen och öppna luckan. Låt skorporna torka tills ugnen kallnat, då bör de vara torra och knapriga!

Vad beträffar fläderblomssaften så är den också ett experiment. Jag bytte ut halva mängden socker i receptet mot Sukrin. Dessutom la jag i resterna av vaniljstången som jag skrapat till skorporna. Kan inte uttala mig om resultatet förrän om 3 -4 dagar när blommorna ska silas ifrån. Men den skeden jag sörplade i mig nyss var underbar.

Klart för smakprov

Klart för ugnen

favoritmandlar

Fläderblomssaft med vaniljstång – kan de va nåt kanske?