Ingen bra dag…
Det här ska ju vara en positiv blogg. En blogg om att göra det bästa av sitt liv och sin tid. Jag är ju en positiv person som har haft sån otrolig tur i livet och har all anledning att vara tacksam och glad varenda dag.
Men idag hängde tungsinnet över mig från första stund, allt känns motigt och jag vill bara vara ifred. Såna känslor är det viktigt att reda ut. Varför känns det såhär? Vad hade min coach Eva sagt?
För sena kvällar. För mycket arbete. För många projekt. Ett barn som inte mår bra. Stress.
Jaha, det var ju snabbt analyserat. Och vad ska jag göra åt det? Jag provade att ta en promenad i solen i morse, men fick bara dåligt samvete för att jag inte var på mitt kontor. Det är Luther som viskar i mitt öra att det är fullkomligt självklart att jag sitter till halv tolv på natten och redigerar produktbilder, men inte alls självklart att jag tar ledigt nästa förmiddag när solen skiner.
Det är konstigt, när man är på det här humöret hjälper det inte hur många roliga nyheter som trillar in, man blir inte glad ändå. Odd berättar om en inbjudan att föreläsa i Kina, vilket betyder att vi kan resa dit i vår. Jättekul, verkligen, som jag har längtat. ..
Och ikväll kommer stora A och mamma L med barnen, imorgon kommer de andra. Alla barn och barnbarn. Och på lördag firar vi 34-årig bröllopsdag.
Jag måste verkligen rycka upp mig.
Nej förresten. Ordet Måste ska från och med nu ransoneras hårt. Liksom orden Bråttom och Borde.
Tänd ett ljus för alla hjärtebarn!
Ibland behöver man bli påmind om hur lyckligt lottad man är, och hur otroligt tacksam och ödmjuk man alltid borde känna sig. Idag fick jag ett mail från Daniel på Hjärt-Lungfonden som gav mig precis den påminnelsen. Tack Daniel! 🙂
Nu på lördag är det Alla helgons dag, en dag då många besöker en gravplats eller minneslund. Du kan även besöka en minneslund på nätet, exempelvis de minnesfonder som startats för Vilhelmina, Freja, Kevin, Leon eller något av de andra barnen på Hjärt-Lungfondens hemsida.
Tänd ett virtuellt ljus till exempel för lille Xavi och stöd samtidigt den barnkardiologiska forskningen och därmed alla hjärtebarn!
Visste du att det varje år föds 1000 barn i Sverige med hjärtfel? Det är en av hundra nyfödda. Hjärt-Lungfonden stödjer forskning om barns hjärtsjukdomar med målet att rädda fler barn till livet och ge dem bästa möjliga livskvalitet. På vår hemsida finns möjlighet att starta minnesfonder där insamlade pengar går till barnkardiologisk forskning. Idag finns sex sådana fonder och tillsammans har de samlat in hela 65 000 kronor! Ett jättestort bidrag! Men forskningen behöver mer resurser då det är Hjärt-Lungfonden som bekostar det mesta av den oberoende hjärtforskningen i Sverige, inte staten som många tror.
Konsten att rädda liv.
Kan du hjärt- lungräddning? Vet du vad du gör om någon plötsligt faller ihop och slutar andas? Vet du var närmsta hjärtstartare finns?
Idag hade vi utbildning på jobbet. Ingen av oss hade tränat detta de senaste fem åren. Några hade mer eller mindre dimmiga kunskaper om hjärtmassage eller ”konstgjord andning” som det hette förr.
Vi beställde en utbildning av ambulanssjukvården, och det var verkligen toppen. Bernt kom med övningsdockor till oss alla, och vi övade hjärt-lungräddning tills alla kunde. 30 hjärtkompressioner – 2 inblåsningar – 30 hjärtkompressioner osv. (Lagom takt får man om man sjunger låten ”Staying alive” från Saturday Night Fever medan man ger hjärtmassagen…)
Bernt hade också med sig en hjärtstartare/defillibrator som vi fick öva på. Det var en fantastisk apparat. När man öppnar den talar en röst om precis vad man ska göra (och INTE göra!). Apparaten mäter också hur patientens hjärta mår, det går inte att använda den felaktigt och till exempel ge en stöt i onödan.
Nu kan vi göra en livräddande insats om någon i vår närhet skulle drabbas av andnings- eller hjärtstopp. Tänk så stolt man skulle vara, även om jag hoppas att det aldrig händer förstås.
Nu ska vi bara se till att vi får en hjärtstartarmaskin till ön. Allra helst hit till oss. Vi får väl skramla.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Men är det inte..?
Idag var jag i Göteborg och uträttade en massa ärenden, bland annat köpte jag diverse fototillbehör på Scandinavian Photo i Mölndal. Bland annat den här DVD:n Bättre bilder för blogg och webb från Moderskeppet. På omslaget är ett porträtt av en söt tjej som jag känner igen! Jag är nästan beredd att svära på att det är Elin från bloggen Ett hus till oss.
I vanliga fall har jag uselt minne för ansikten, men Elin är vacker på ett väldigt speciellt sätt. Visst är det du???
Slutet gott, allting gott!
Den här helgen har jag tillbringat på Smögens Havsbad. Mina goa systrar gav mig ett spa-paket i present när jag fyllde år i våras. Utan män och barn har vi pratat och pratat, och promenerat och ätit och bastat och simmat i havets 10-gradiga vatten. Och njutit av timslång aromamassage av starka smögenmadamer.
Rummen var fina, restaurangen mysig och maten fantastisk. Men själva spa-delen av hotellet är tyvärr inget jag kan rekommendera. Alldeles för liten i förhållande till antalet gäster. När vi hade checkat in på lördagen och tänkte koppla av i spa-avdelningen, vände vi redan i omklädningsrummet. Där var så fullt att det inte gick att komma in ens. Vi klädde om på rummet istället och gick direkt in till poolen. Där var ljudnivån som i Valhallabadet i Göteborg och det fanns inga sittplatser. Alla stolar var upptagna, bubbelpoolen var överbefolkad, överallt låg handdukar och badrockar utplacerade för att markera revir. Ingen spa-känsla direkt…
Men nedanför hotellet ligger Makrillvikens Vandrarhem och där finns en liten bastu ute på klipporna som man kunde boka via spa-avdelningen. DÄR kan man tala om spa-känsla! Vi tre 50+ systrar delade bastu med 3 okända, något yngre herrar, och simmade i det salta kalla havet. Det var helt, helt underbart, jag vill göra det igen snart.
På kvällen hade vi så mycket att prata om att jag glömde bort bloggen, därför blev det inget inlägg igår.
Imorse gick jag upp 06.30 för att fotografera morgonhimlen uppifrån Smögens vattentorn. Tornet ligger högt uppe på ett berg mitt på Smögenön, man ser milsvitt över både land och hav därifrån.
När jag kom tillbaka till hotellet med fina bilder på stilla hav och vacker gryningshimmel, fick jag höra att en hummerfiskare drunknat under natten precis där jag fotograferat. 🙁
Ikväll lade jag ut min bild på Flickr och skrev en sorglig bildtext om vad som hade hänt. Nästan genast kom detta meddelande på Twitter om att fiskaren hade hittats! 🙂
Generalrepetition 1 och 2.
Lilla S har Småland i läxa. Hon får hjälp av pappa P (som är censurerad i bilden). Geografi är ”sådär” kul, om man frågar henne. Men hon pluggar ändå tills hon kan.
Jag blir så glad när jag ser hur hon får hjälp med sina läxor. Jag kan aldrig minnas att jag själv fick någon läxhjälp, eller att mina föräldrar över huvud taget brydde sig om hur jag presterade i skolan. Det är klart, de hade kanske brytt sig om jag hade klarat mig dåligt. Men jag slank igenom skolan med medelbra betyg utan att anstränga mig mer än nödvändigt, och knappt det.
Det kan jag undra lite över idag. Vad hade jag blivit om det hade ställts lite högre studiekrav på mig hemma? Om de hade hjälpt mig lite mer, med matten till exempel, istället för att säga: ”ja ja, något mattehuvud har du inte, det har ingen i familjen.” Jag tänker på vår sladdis stora J, som grät och svor över sina matteläxor men som ändå fixade matte E därför att Odd aldrig tappade tålamodet med att hjälpa honom.
Lilla A har inga läxor ännu, men hon övar ändå. På att sminka sig till Halloween.
Norgetur.
Det tar knappt 4 timmar med bil till Oslo från oss. Till Stockholm tar det 6 timmar. Lätt att jag väljer Oslo, av alla möjliga orsaker. Mysiga människor är den viktigaste. Man blir alltid vänligt bemött i Norge. Stämningen är ungefär som i Göteborg. Det går lätt att prata med folk i affärer och på gatan, och om man ler så får man ett leende tillbaka. Så är det inte i Stockholm!
Men det är lätt att hålla sig för skratt över priserna i Norge! En hamburgare med tillbehör kan gå loss på 190 svenska kronor…
Hoppas nu att bilden inte hamnar upp och ned som den gjort de senaste gångerna jag bloggat från min Iphone. 😉
– Posted using BlogPress from my iPhone
TACK för att ni finns!
Försöker samla ihop mig efter helgens upplevelser. För 18 månader sedan visste jag ingenting om bloggvärlden. Nu är jag en del av den, och den här helgen har jag verkligen förstått hur viktig den har blivit för mig. Att skriva en blogg handlar egentligen inte om att sitta vid datorn och skriva ut i bloggrymden, det handlar ju om att dela med sig av sitt innersta, alltså om riktiga möten med riktiga människor. Naturligtvis delar man inte med sig av allt. ”Det jag skriver på min blogg är kanske 10%…” som någon av tjejerna sa, ”…ändå tror läsarna att de känner till allting om mitt liv”.
Nu när jag har träffat alla mina bloggkollegor på Allt för Föräldrar IRL (in real life) är jag gladare än någonsin över att jag började blogga. Det är nog det bästa jag gjort sen jag startade mitt företag.
På X2000
Hittills allt OK, tåget i tid, jag åker framlänges, tanten bredvid håller sig på sin kant. Men Internet är lååångsamt. Facebook tar för lång tid, blogga tar för lång tid. Men twittra går bra! Tur att några av mina twänner är uppkopplade fast det är söndag lunch!
– Posted using BlogPress from my iPhone
Ge mig kraft!
Sitter på X2000. Tyvärr bredvid ytterst sur tant. Hur ska jag orka hålla ifrån mig hennes negativa vibbar i flera timmar?
Jo, jag vet, ska läsa och kommentera på mina underbara, snälla, spännande bloggkompisars bloggar! 🙂
