Två mörka ögon…
Hon spänner ögonen i mig. Tittar uppifrån och ner, nerifrån och upp. Nyfiket och allvarligt först, sedan kommer skrattet. Nämen, det är ju mormor!
Är det konstigt att man blir lite konstig?
Lunch i stan!
Inspirationsdag i Göteborg. Jag ska gå på Konstmuseet och Hasselblad Center.
Men först blev det inspirationslunch med Tiny och hennes mamma, pappa och morbror. 🙂
Soho på Larmgatan har toppenmat o barnvänliga lokaler men inget skötbord. Synd för dom! Kanske går vi någon annanstans nästa gång bara för det.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Folkfest värd namnet.
Folkfest i Bohuslän betyder alltsomoftast skräp, skrän, fylla, pisslukt, dunkadunk och avgaser.
Men Musselfesten i Lysekil är skratt, glada barn, massor av folk, bra musik och vattenspel i en blommande stadspark.
Handlar det om att alla får mat? 12000 smakportioner av olika musselrecept delades ut gratis till drygt 4000 festdeltagare i söndags.
Lysekils finaste restauranger bjöd på det bästa de hade. Eller vad sägs om rökta musslor med syrad lökcreme och sidfläskcrust, Musselshot med het mussla, Musselpaté och Smörfrästa vitlöksmusslor? Allt var gratis. Ja, det är sant, gratis!!
Själv åt jag fyra portioner musselpaté från ICA Brastad, två musselshots med tillbehör hos Hotel Lysekil, säkert fem rökta musslor i Vanns tält och hur mycket jag satte i mig hos Luna Café vägrar jag att avslöja.
Senare på kvällen njöt vi världens godaste musselsoppa på gården till Kungsgatans Caf’e, med levande musik. Det var rena New Orleans, fast Lysekil.
Vi låg med båten i Lysekils fiskhamn som också har en liten gästhamn. Granne med Gladan och Falken. Ögonfröjd.
Eftersom min Odd är engagerad i Musselakademin som ordnar alltihop, hade jag lovat att ställa upp som Musselfestfotograf. Jag var inte särskilt nödbedd. :-)Imorgon kommer bilderna i LysekilsPosten! Här kan du läsa artikeln om Musselfesten som pdf.
Nu startar Farmorsfrågan efter sommarlovet!
Det känns som om det är väldigt länge sedan jag funderade över en Farmorsfråga. Den 29e juni frågade jag ”Vad är det finaste någon har sagt till dig?” och det var sista frågan innan sommarlovet. Det kom 8 kommentarer, du kan läsa hela inlägget här.
Jag har funderat över både bloggandet och farmorsfrågorna under sommaren. Varför håller jag på?(läs mer här) Är det värt arbete och engagemang – för det tar ju tid såklart. Kanske skulle jag dra ner på antalet frågor och bara ha en i veckan, istället för både måndag och onsdag?
Men jag har kommit fram till att Farmorsbloggen är värd varenda minut vid datorn.
1. Jag får massor av trevliga kontakter med människor som jag aldrig skulle ha träffat annars.
2. Äntligen har jag hittat en fungerande form av dagbok. Det jag skriver på bloggen räcker utmärkt som mitt personliga dokument för familjehistorien. Mina barn och barnbarn kan läsa om de vill. Inget dåligt dagbokssamvete mer!
3. Farmorsfrågorna är utvecklande och hjälper mig att leva mitt liv medvetet. Ställer man inga frågor, söker man inte efter svar.
4. Att ta fina bilder till Farmorsbloggen är en rolig utmaning som gör mig till en bättre fotograf, vilket gör det ännu roligare att fotografera! 🙂
Så på torsdag kommer alltså Farmorsfrågan nr 96. Hur den låter vet jag inte än. Sen fortsätter vi som vanligt med en ny fråga varje måndag och torsdag. Mitt personliga svar (eller reflexion) kommer precis som förut på tisdag och fredag.
Jag hoppas innerligt att du också kan tänka dig att någon gång dela med dig av ditt svar på en Farmorsfråga!
En sorglig svärmorsfråga.
Som du kanske vet, eller inte vet, så är det jag som är ”Svärmorsexpert” på Allt för Föräldrar. I sommar har det varit ganska tyst, hoppas det beror på att problemen inte är så stora, att vi har lärt oss tala med varandra istället för om varandra. Jag tycker i alla fall att mina barns generation verkar vara mycket bättre på det än vad min egen generation är.
Men häromdagen droppade det in en riktigt sorglig fråga som fick mig att undra ”hur svårt kan det va?” Du kan läsa både frågan och svaret här.
Jag kände mig ganska hård mot den här farmodern medan jag skrev svaret, och jag skrev om det många gånger. Meningen med Fråga Svärmor är ju att man förhoppningsvis ska hitta början till en väg ut ur sitt problem, inte att man skall bli knäckt eller nedtryckt.
Men jag kunde bara inte hålla med den här farmorn.
Det skulle vara väldigt intressant att höra vad du tycker? Är jag orättvis?
Veckans bilder till Fotosöndag.
Den senaste veckan har det varit alldeles för tyst på Farmorsbloggen, jag vet.
Men nu ska det bli ändring! Idag började jag jobba igen efter semestern, och det kändes faktiskt riktigt kul att komma tillbaka.
Inte minst har jag saknat vår snabba uppkoppling hemma! I sommarhuset kan jag bara använda Iphone för att skicka bilder.
För fotografering har utvecklats till en passion i sommar. Jag har alltid älskat att fotografera, familjens utflykter och festligheter och barnen förstås. Det är nog så viktigt och fint, jag vill inte alls förringa den sortens bilder, tvärtom! Men nu har jag upptäckt kameran som konstnärligt verktyg, och det gör all skillnad i världen för mitt fotointresse.
Precis som penseln, oljefärgen, drejskivan och vävstolen kan vara konstnärliga redskap, så kan kameran vara det.
Under sommaren har jag också upptäckt fotosajten och bildbanken Flickr, och börjat ladda upp lite bilder på en egen sida där. På Flickr finns också gruppen Fotosöndag där jag är med. Varje vecka presenteras ett fototema. Förra veckan var temat Spegling.
De här bilderna tog jag i Mollösunds hamn en kväll. Jag satt i båten och fick plötsligt se det här vackra motivet bara ett par meter bort.
Hund överbord!
Plötsligt hände det som inte fick hända.
Vi höll på att förbereda tilläggning vid hemmabryggan. Dvs Odd knöt fast fendrar på utsidan och jag körde båten. Eftersom vi hade kapellet uppe, var Odd tvungen att gå på det lilla väldigt smala däcket som löper längs kanten på båten.
Sigge fick för sig att han måste följa efter husse, men tappade balansen och ramlade ner i det djupa blå! Han som på sin höjd blöter ner tassarna på stranden och aldrig har simmat!
Nu simmade han för livet efter båten, som snabbt körde ifrån honom. Tur att han simmade, annars hade Odd säkert hoppat efter honom. Tur också att Sigge alltid har flytväst i båten. Det gick lätt att hala in honom med båtshaken och lyfta ombord en förskräckt, darrande liten hund.
Jag hann inte fotografera förstås, här är istället en bild på morgonens frukost i båten i Mollösunds hamn. 😉
– Posted using BlogPress from my iPhone
Gubbliseberg!
”Upplev skärgården i 60 knop!” Vi har sett reklamen och hånskrattat åt den åtskilliga gånger. Vad är det för knasbollar som betalar dyrt för att skaka loss njurarna i 100 km/tim på ett gropigt hav?
Nu har jag sett dem på nära håll.
Det är Män. Män i alla åldrar som får klä på sig tjocka overaller, grensla en ståstol och låtsas att de rider en vildhäst i full galopp medan fartvinden pressar fram tårar i ögonen .
Jag kan förstå tjusningen i den känslan. Men jag fattar inte varför man måste spela hög musik medan man långsamt glider ut ur hamnen kl 22.00?
– Posted using BlogPress from my iPhone
25 blåsiga sjömil senare.
Äntligen ligger vi tryggt förtöjda i Mollösunds trånga men vindskyddade gästhamn, bakom en dansk segelskuta.
Fem timmar tog det från Slussen, med en liten omväg till Stenungsund för att tanka diesel.
Vi är så nöjda med vårt nya båtliv. Man kan laga mat ombord, gå på toa, sitta skyddad från vind och vatten och köra, fälla upp kapellet och mysa med fint dukat bord och tända ljus.
Varför, varför bytte vi inte upp oss från vår gamla öppna snipa för flera år sedan???
Jag vet ju varför. För att vi har varit sentimentala idioter som hållit fast vid en opraktisk, obekväm, opålitlig båt bara för att vi ärvt den av min pappa.
Han hade aldrig tänkt likadant!
