Om dygnet hade en timma till på kvällen skulle jag nog sitta här framför kaminen och blogga, som nu. Jag är för trött för att orka göra något annat. Fast jag borde ordna upp lite i köket för min själsfrid. Eller följa med O på hundpromenad.

Men jag skulle hellre vilja ha en timme extra på morgonen. Då skulle jag plocka undan i köket och göra allting riktigt fint och välordnat inför dagen. Rent på diskbänken och inga högar av räkningar och post på köksbordet. Sen skulle jag göra en att-göra-lista för dagen, medan tevattnet kokade. Dagen skulle ligga framför mig hel och ren, full av löften.

Om jag bara gick och la mig NU GENAST skulle jag kunna gå upp lite tidigare imorgon och få den där extra timmen alldeles gratis… Men just imorgon känns hela dagen som en bonus, för då ska jag vara mormor på heltid! 🙂

Lille L har hittills fått mest uppmärksamhet av barnbarnen, eftersom han är minst. Han blir ju gullad med av både oss vuxna och av kusinerna som älskat att släpa, kånka och busa med honom så länge han funnits.

Sedan i lördags har han fått konkurrens. Omöjlig konkurrens. Han tog det väldigt bra, hoppade först omkring i sängen tillsammans med lilla S och lilla A medan nyblivna mamman försökte amma i hela havet stormar. Han sökte sedan tröst hos farbröderna i köket och kom slutligen på knepet att göra som alla andra, nämligen fotografera bebisen.

Samtidigt som N och stora L åkte in till BB åkte hennes storasyster A och jag till Lyckans Stenugnsbageri för att vara med om ett bakdygn. Det var min födelsedagspresent till henne. Under 24 timmar – från kl 15.00 på fredag till kl 15.00 på lördag kan två personer få vara med som ”bagerilärlingar” och delta i alla olika moment i brödbaket. Bageriet ligger nära Hunnebostrand och startades för två år sedan av Mena och Lars, två verkliga eldsjälar. Alla ingredienser är ekologiska och ofta närodlade, kunder kommer från när och fjärran (inte minst från Norge) för att handla deras underbara bröd.

Det blev ett minnesvärt bakdygn, som startade med ideliga telefonrapporter från BB mitt i degblandning och knådning… 🙂 Efter en sömnlös natt kändes det faktiskt som en ren befrielse att äntligen få stiga upp klockan 5.30, ge sig ut i kolsvart mörker och – 21C och ta itu med morgonsysslorna i bageriet. Lagom till morgonkaffet kom så det efterlängtade telefonsamtalet från en lycklig men trött L – en liten flicka var född! <3

Tur att jag har fyra barn, en svärdotter och en svärson som alla gillar att baka bröd … det finns goda chanser för mig att få göra om detta!

I morse blev jag mormor för 3e gången! Stora L blev mamma till en liten flicka. Allt gick bra, men hela dagen har jag känt mig helt slut, fast det inte är jag som har fött. Så hemskt tråkigt att inte få åka till BB och hälsa på, fast jag förstår besöksförbudet med alla smittor i luften.

Ikväll bläddrade jag i fotoalbumet från när L + L föddes för 31 år sedan. På den tiden blev man inlagd när man väntade tvillingar och jag hade legat på sjukhus i 8 veckor när barnen föddes. Med en liten 7-åring hemma som längtade efter mamma! Tvillingarna vägde 3,6 och 3,4 kg, inte så konstigt eftersom jag gick tiden ut med dem. Det är dagens nyblivna mamma som ligger innerst på bilden.

Nu kommer jag plötsligt på att jag glömde fråga både om vikt och längd när L ringde från BB! Men jag vet i alla fall att Shiloh är hebreiska och betyder ungefär ”rofylld”. (Kan det vara besläktat med mitt mellannamn Kjelu?)

Åh vad jag älskar att blogga! 🙂 Det ger så många roliga, härliga, inspirerande kontakter. Till exempel signaturen M som kommenterade på mitt inlägg i förrgår. När jag kikade in på hennes blogg ledde det vidare till Inspiratör Ulrika Gabriels utmaning Rensa i röran 2010! En utmaning som passar mig precis, och som jag genast anmälde mig till!

Idén är att rensa i röran genom att ta en liten röra i taget. Dela upp den stora, jättelika röran som stjäl så mycket energi, i små, hanterbara delprojekt. Och sedan ta sig an ett i taget, kanske varje vecka, det bestämmer man själv.

Mitt första delprojekt blir nattduksbordet. Min svärmors underbart vackra skrivbord som står tätt intill min säng. Alltid överbelamrat, alltid ett dåligt samvete, ja ni ser ju själva. Hur klokt är det egentligen att vakna med detta framför ögonen? Eller att somna, för den delen?

Därefter kommer: Badrumsskåpet. Mina garderober. Medicinskåpet. Städskåpet. Garderoben i farstun. Mitt toalettbord i badrummet. Mina pärmar med räkningar och andra papper. Mina fotosaker. Mina målargrejor. Röran i källartrappan. Jag har utan vidare att göra hela våren!

Vår lille sladdis har blivit vuxen och flyttat till Kalmar. Där har han världens mysigaste lägenhet, nytt liv och nya vänner.  Han säger i telefonen efter julbesöket här, att det är ”gött å komma hem igen”. Och då menar han till Kalmar!

Nej, jag blir faktiskt inte sorgsen alls, jag blir bara så lycklig att han har planterat om sig och trivs! Rötterna har han ju med sig! 🙂

Hans pojkrum på bottenvåningen i vårt hus är ett underbart ljust hörnrum med stora fönster både åt norr och öster, och med bara naturen utanför. Idag kom O. med den fantastiska idén att göra om det till mitt nya arbetsrum!

Så idag har jag sorterat urvuxna kläder, packat gamla årgångar av Rocky i kartonger, burit ut diverse saker som ska köras till tippen. Nu ska rummet målas helt vitt!

Sen ska jag flytta in det fina skrivbordet som är min morfars gesällprov. Mina målargrejor, alla mina bilder och fotoalbum kan äntligen få en egen plats, mina pärmar behöver inte flytta runt längre, mina böcker får egna hyllor, köksbordet kan befrias från mina högar av post, tidningar, räkningar och viktiga papper! 🙂 Och det bästa av allt – store J. blir inte ledsen alls, tvärtom, han erbjuder mig generöst att överta hans suveränt sköna kontorsstol.

Hur startar du ett gott nytt år?

Tror du att man kan påverka sig själv genom att tyst upprepa någonting inombords? Även om det man säger inte alls stämmer med verkligheten? Kan det hjälpa en fet person att bli smal, om hon eller han tyst och envist upprepar för sig själv: ”Jag är smal, jag är snygg, jag gillar min kropp”.

Kanske tycker du att detta är rent flum.

Men vad anser du då om att någon hela tiden säger till sig själv: ”Jag är dum och ful, alla tittar på mig och tycker jag är tjock.” Tror du inte att det påverkar heller? Jo, såklart. Det kallas för en Affirmation.

Negativa affirmationer använder vi oss av hela tiden, automatiskt, av någon anledning. Särskilt kvinnor tror jag.

Positiva affirmationer behöver vi träna oss på. Lika viktigt som att gå på på gym! Jag vill gärna tipsa om en väldigt bra mental tränare, vars CD-skivor jag lyssnar på flera gånger i veckan.  Han heter Mikael Widerdal www.allinmind.com. Prenumerera på hans nyhetsbrev, så får du gratis övningar att ladda ner!

Det här skriver Mikael på sin hemsida om hur man skapar en affirmation som fungerar:

• Regel 1 – uttryck det du önskar kort och kärnfullt. Helst bara några få ord och gärna så det rimmar eller känns rytmiskt. Då tas det upp lättast av hjärnan.
• Regel 2 – uttryck det i positiv form. Hjärnan har svårt för negationer och tvingande ord så undvik ord som ”inte”, ”måste” osv.
• Regel 3 – Uttryck helst det du önskar i presens dvs som om det du önskar redan hade uppnåtts.

Min egen favoritaffirmation som jag nynnar på under promenader nu i dessa förkylningstider är: ”Frisk och stark i livets park”.

Usch så jobbigt, sedan nyårsafton och alla strömavbrott har vår server tillfälligt gett upp! 🙁  Det betyder som tur är inte att alla mina mail försvinner, men de blir liggande på huvudservern i Stenungsund, där jag inte kommer åt dem. Jag kan alltså inte svara dig som kommenterar direkt, vilket jag alltid brukar göra. Men jag lovar att beta av alla mail så fort jag hinner på måndag, när min mailsupport kommer tillbaka efter jullovet!