När höstsolen lyser in i köket, efter att först ha passerat bougainvillean i uterummet, då kan man få en sån här färgchock om man råkar ha gått in för att äta lunch just då. 

Hur visar du att du bryr dig?

Övre hallen i vårt hus har varit i stort sett övergiven sedan yngsta barnet flyttade hemifrån för tre år sedan. Här har stått en gammal 18 tums TV, en soffa, bord och två fåtöljer. Samt några bokhyllor fyllda med videokassetter och barnböcker. Barnbarn på besök har sett på TV och lekt med dockhus och pussel här. Det har varit ett ganska sorgligt och osorterat rum som man måste passera på väg till badrummet. Ett rum utan själ, eller kanske med en förlorad själ.

Idag har rummet fått nytt liv. Jag har tagit tag i en gammal dröm och inrett min egen ateljé här. När vi körde den gamla rokokosoffan till Returvaruhuset i Stenungsund igår hittade vi samtidigt ett stort och stabilt Kinnarpsbord.  Som nytt, med höj- och sänkbara ben. Det kostade 75:-..!

Hela söndagen har jag bondat med min nya atelje. Skruvat upp IKEAS tavellist på väggarna. Hämtat gamla rostiga burkar i plåt och glas från källaren, diskat farmors gamla kryddställ som blir perfekt förvaring för ritkol och svampar. Sorterat alla glasfärger för sig och oljefärgerna för sig. Tagit fram undanställda skålar och glasfat och prydnadssaker. Till exempel det gamla fågelboet som jag hittade i farmors lada. Det blir en fin installation i ett musselskal från Thailand. Det är viktigt att ha vackra saker att titta på och inspireras av.

Nu saknas bara bättre belysning. Sen kan jag inte skylla på någonting om jag inte sätter igång och målar! 🙂

Helt däckad lördag kväll, efter tredje dan på raken till Göteborg. En liten sväng till IKEA Bäckebol blev inte riktigt som vi trott, inte tänkte vi på att det var barnbidragslördag.

Men vi fick med allt på listan, skön vilfåtölj till uterummet och tavellister till nya ateljen. Plus en massa värmeljus förstås. Finns det någon som lämnar IKEA utan värmeljus?

Viktigast av allt, vi hann äta lunch hemma hos en förkyld liten Tiny som blev jätteglad när vi kom. Hon dansade runt och tjoade och hämtade famnen full med sina gosedjur som hon kastade framför våra fötter. Gladast blev hon kanske över att träffa Sigge, men det dröjde inte många minuter innan hon ville upp i morfars knä och rita.

Förutom att jag alltså är väldigt trött just nu så är jag jätteglad över ett inlägg som jag hittade på Amelia Adamos blogg.

Tre saker att skriva på dagens tacksamhetslista: Tack för mina underbara barn och barnbarn. Tack för min nya, helt egna ateljé som snart står klar. Tack för Amelias fina ord. (Det fina med en daglig tacksamhetslista är att man kan blanda högt och lågt, stort och smått.)

I somras blev jag tillfrågad om att testa en BabyJogger City Mini liggvagn med sittvagnsinsats.  Jag antar att det berodde på att jag då hade två barnbarn i lämplig storlek, så att Tiny kunde testa den som sittvagn och lilla Mini passade perfekt i liggvagnen. Två testare i en smäll liksom. Första intrycket av vagnen var väldigt positivt, och jag kände  mig nöjd med att ha en lätt och smidig  ”gästvagn” hemma när barnbarnen kom på besök. Jag räknade med att varken Mamma L eller Mamma A skulle vilja byta ut sina egna, noggrant utvalda vagnar permanent. Det här var ju ändå en lättviktare i jämförelse, det hördes ju inte minst på namnet.

Men tji fick jag, mamma A tog med sig vagnen till stan efter sommaren eftersom hon gillade den bättre för varje dag som gick. Och där blir den kvar, verkar det som.

Här är våra SMS från igår :

”Har köpt åkpåse, passar perfekt. Selen sitter inuti är trädd genom hål i påsen. Det står att man ej får hänga väskan över handtaget men det gör jag o går jättebra. Mini gillar åka framåt.”

Ängslig mormor:

”Var försiktig med väskan över handtaget!”

”Absolut ingen fara!”

Ängslig mormor:

”Är det inte vingligt med de små hjulen när du går fort?”

”Mycket lättare och smidigare när man åker buss plus inte lika tungt att svänga. Känns ledigare.  Dock mindre bagageplats om man tänkt handla. Går till stan nu. Låser hjulen när det är ojämnt o man går snabbare.”

Förmodligen är jag dum som delar med mig av det här tipset, det innebär ju bara att ännu fler kommer att slåss om biljetter till chokladprovningarna. Bara 30:- per biljett på provningar som annars kostar upp mot 600:-! Men å andra sidan håller Chokladfestivalen på i tre dagar och jag har räknat till 34 olika chokladprovningar! Allt från Praktisk pralintillverkning till Choklad & Erotik .

Ny regnjacka från Helly Hansen och ny hatt. Samt nyklippt. Lille L är plötsligt en stor kille. Siffror och engelska är hans passion just nu, i alla fall när han och jag träffas.

”Farmor, vet du vad som är mest, tusen miljoner eller miljoners, biljoners goggle?”

”Ingen aning, hur mycket är goggle?”

”Det vet du väl, goggle är allt i hela världen!”

Mamma A är helnöjd med sin BabyBjörn Matstol som hon har fått möjlighet att testa genom Allt för Föräldrar. Hon kan inte hitta någonting negativt över huvud taget att säga om den, vilket jag tycker är lite komplicerat eftersom jag gärna vill kunna redovisa både fördelar och nackdelar.

”Är det inte lätt att snubbla på stolsbenen?” försökte jag. ”Nä, de sticker inte ut särskilt långt.”

Däremot hade hon väldigt lätt att räkna upp allt som är bra med stolen:

1.Det är lätt att ta i och ur Mini även om hon sprallar. 2. Den är väldigt enkel att rengöra. 3. Den tar inte så stor plats vid matbordet. 4. Mini älskar att hon kan ta spjärn med fötterna på fotsteget och på så sätt hoppa lite upp och ner när hon sitter. 5. Den verkar vara idiotsäker. 6. Brickan är stor så att man kan lägga plockmat direkt framför Mini som hon kan pilla med. 7. Den är snygg.

Den gamla Tripptrappen som syskonen har haft och som fortfarande står i köket ser ut som en antik möbel i jämförelse. Men när Mini vuxit ur BabyBjörn Matstol  kommer Tripptrappen säkert till heders igen.

När mina barn var små ansågs det ”onödigt” med en barnstol som man bara kunde använda kanske ett år. Med  Loppi och Blocket och Tradera är den tiden tackolov förbi. Idag kan man tänka praktiskt och köpa det som fungerar bäst för ens vardag. Man kan se på ett inköp av en fin barnstol eller barnvagn som ett slags leasing. Köp – använd – sälj.

Eller spara i källaren till nästa bebis, eller till nästa syskonbarn. Vissa grejer är ju så bra att man inte vill göra sig av med dem. Den här matstolen kommer nog att vandra länge i familjen misstänker jag. Jag hoppas på sådär 6 – 7 barnbarn till. 🙂

Ikväll ska jag passa lille L när mamma K jobbar. Det är nästan tio mil att köra till Göteborg och lika långt hem igen sent ikväll, men jag kör så gärna. Vi har så kul de här barnvaktskvällarna. Det betyder så mycket att kunna träffas ofta. Jag vill inte bli en främmande farmor eller mormor, jag vill vara en som man kryper upp i knät på alldeles naturligt och frivilligt. Lille L:s fastrar och kusiner slåss om att vi ska komma dit och kolla Bollibompa och äta middag, jag får noga hålla reda på vems tur det är att ”ha” oss.

Idag ska vi hem till Lilla S och Lilla A. Jag har bakat surdegsbröd som jag har med mig, det hör också till.

Idag har jag dessutom med mig en present från Underbara Barnmässan som Tiny ska få, en barnbok med en ljusbrun huvudperson. Som handlar om rumpor! Den tror jag får klart godkänt . 🙂

Sandra Tillbom, som skrivit boken Roliga Rumpor i Ruts värld, stod i en monter på Underbara Barnmässan och signerade sina böcker. När vi pratades vid om boken berättade jag om mitt lilla barnbarn som har en etiopisk pappa, och då sa Sandra: ”Men jag är ju också från Etiopien!”

Efter lek och middag hos kusinerna kör vi hem till lille L och borstar tänderna, duschar och läser saga. Jag brukar somna bredvid lille L i sängen och vakna när mamma K sätter nyckeln i ytterdörren.

Svar på Farmorsfrågan nr 187.

Ibland blir det bara för mycket grått och trist och för mycket kyla. När jag inte kan värja mig mot pessimister och glädjedödare och lyckosabotörer, då rymmer jag någon annanstans.

Vart jag flyr, det beror på var jag är. Om jag är fast på ett tåg eller någonstans där jag inte kan flytta mig rent fysiskt, då tar jag fram hörlurar och Ipod, Ipad eller Iphone. Musiken sviker aldrig, kan alltid lugna, trösta och lyfta humöret.

Om jag är hemma och längtar bort för en stund, tänder jag en brasa i kaminen i uterummet och kryper upp under ett fårskinn i soffan. Snart får elden fäste i björkveden och värmen från kaminen sprider sig i hela rummet. Nu kan jag jobba med datorn i knät, eller läsa, eller blogga, eller redigera bilder.

Men uterummet i all ära, jag har nästan alltid en längtan att resa längre bort. Alldeles oavsett om jag känner mig lite låg eller inte. Just nu fantiserar jag om södra Turkiet,  Thailand eller Vietnam. Men Kanarieöarna vore inte heller fel, jag har hört berättas om fantastiska vandringsleder i bergen. Det ska vara lagom varmt och lagom spännande. Jag är inte någon äkta äventyrerska, ingen som tar farliga risker. På Adlibris hittar jag boken ”Vandra på Kanarieöarna – 50 vandringsturer på Kanarieöarna ” och klickar förstås genast hem den. Kommer i brevlådan om ett par dagar. Internet är fantastiskt.

Vad är en farlig risk? Jag både gick och cyklade ensam i timmar, sena helgkvällar i Paris och Montreal i våras. Helt utan ängslan, kände mig aldrig osäker. Men när jag tänkte ta tunnelbanan till södra Stockholm i lördags natt och promenera sista biten till hotellet, blev jag varnad av hela mitt sällskap och övertalad att ta taxi istället. Är det verkligen så farligt i Stockholm och så fridfullt i Paris?

Ibland undrar jag om min längtan bort helt enkelt beror på att det händer för lite här hemma på ön?