Här kan du göra ett roligt test och få veta mer om din personlighet!  

Jag tänker verkligen inte avslöja vad testet sa om mig, mer än att jag kanske borde jobba lite på min sociala förmåga. Men det visste jag ju innan. 😉

Nu ska du få tips om en annan mysig blogg som jag hittade tack vare LyckoBloggen som jag ju ofta länkar till.

Den heter Psycoach och skrivs av Linnea Molander. Under hela september ”lyckoboostar” hon genom att varje dag publicera en teknik eller övning som man kan göra för att uppnå lycka. Lyckoboost nr 9 handlar till exempel om att man mår bra av att göra saker med Mening. Som att engagera oss i andras välbefinnande, arbeta politiskt eller fackligt, sjunga i en kör… Inte någon direkt nyhet kanske, men ändå värt att fundera en stund på.

Vad gör jag för att hjälpa andra och inte bara mig själv? Barnvaktar ibland?

Om en liten stund ska jag dra iväg på Zumba, men jag vet inte om det räknas…

Hur vill du beskriva din personlighet?

Tänk om man kunde se tydligt vad andra bara anar?

Sedan en tid har jag vetat att jag vill skriva en bok. Kanske flera.

Viljan har nog funnits i mig ända sedan jag var liten men alltid tryckts tillbaka. Av mig själv. Kan inte, vågar inte, har inte tid.

Under några dagar hände en rad saker som fick den där nedtryckta viljan att börja växa och övervinna den ena invändningen efter den andra.

1. Det låg en inspirerande bok på bordet hos K när jag satt barnvakt förra veckan. En på många sätt motbjudande bok, men samtidigt öppnade den mina ögon för hur jag faktiskt kastar bort min tid och vad jag kan göra för att få tillbaks den.

2. Genom Twitter har jag kommit i kontakt med Ann Ljungberg vars liv som långseglande  författarcoach gör mig både imponerad och  fascinerad. Kanske lite avundsjuk också. OrdenRunt heter hennes företag! 🙂 Nu bestämde sig mitt undermedvetna för att hoppa på två av hennes kurser. Dels SkrivarPrat som är en distanskurs och innehåller bl a en massa föreläsningar och praktiska övningar, dels en 2-dagars skrivarhelg i Stockholm.

3. Under en av Anns videoföreläsningar ger hon rådet att lyssna på vad författaren Elizabeth Gilbert säger om kreativitet på Ted.org. Jag gjorde det, och blev helt tagen av vad jag hörde utan att kunna förklara varför. Det gick bara rakt in i hjärtat, utan att passera kritiskt tänkande.

4. Äldste sonen L mailade om en arbetskompis som kan tänka sig att ställa upp som fotomodell i en annonskampanj jag jobbar med. Märkligt nog är denne unge arbetskompis dessutom en etablerad thrillerförfattare med flera böcker bakom sig… Vilket sammanträffande. Eller? Jag läste förlagets sammanfattningar av hans böcker och funderade vidare på frågan om vad min bok ska handla om, vem huvudkaraktären är. Det enda jag säkert vet är att det är en hon.

5. I lördags på färjan över till Orust fick  jag plötsligt idén till en huvudperson liksom rakt i mitt knä. Hennes yrke, hennes hemlighet, hennes personlighet, allt kändes självklart. Utan Elizabeth Gilbert vet jag inte om jag hade vågat lita på den här Sarah som jag nu har i mitt huvud och i mitt hjärta. Och utan Ann hade jag inte vetat vad jag skulle ta mig till med henne.

Nu återstår ”bara” hantverket. 🙂

Min käraste ägodel kan jag inte lägga upp någon bild på just nu, av tekniska orsaker.

Och det är ju ändå inte speciellt spännande med en bild på en Iphone.

För min mobil är utan tvekan den ägodel jag värderar högst av allt. Jag valde länge mellan kameran och mobilen. Men mobilen vann eftersom den är tvåvägs. Kommunikation är det viktigaste i mitt liv. Om jag inte kan kommunicera med min flock har livet ingen mening.

Vilken är din käraste ägodel just nu?

?

Lille L:s mamma har plötsligt tre jobb, varav ett på kvällstid två dagar i veckan. Jag har vetat om det sedan i somras och planerat min tid för att kunna hjälpa till så att det funkar med dagishämtning, middag och nattning av lille L.  Inte bara jag förresten, det är bra med en stor familj!  Första kvällen ville Odd också vara med (kanske berodde det också lite på att han fyllde år och inte ville bli lämnad ensam hemma 😉 )

Lille L hade ritat flera teckningar till farfar på dagis, bland annat ”Dart Wejders fru”. Jag måste verkligen ta reda på lite mer om den där Dart Wejder, just nu en stor idol i lille L:s liv.

Odds födelsedagskväll firades alltså med sparkcykelåkning, fiskpinnar, Batman och Bamse. Och vaggvisor tills den lilla varma kroppen snusade lugnt och stilla bredvid honom i sängen. Inte det sämsta!

Själv satt jag mest uppkrupen i soffan och mumsade på mörk choklad och äpplen som K ställt fram som barnvaktsgodis, och läste en ytterst fascinerande bok: 4 timmars arbetsvecka skriven av en 29-årig amerikan.

Boken är sådär typiskt flåshurtigt amerikansk så att jag ganska snart läser den med ett spydigt leende och en massa kritiska invändningar inom mig. Ändå knappade jag hem ett eget ex på Adlibris på min Iphone innan kvällen var slut. Den har en del väldigt intressanta poänger. Jag måste läsa den mer noggrannt.

Vad vet jag om min mammas drömmar? För ett år sedan visste jag faktiskt nästan ingenting, eftersom jag aldrig hade frågat henne. Trots att hon har varit min mamma i 61 år nu!

Men så började Johanna Widstrand och jag med intervjuerna för mammas memoarbok, Boken om Mamma, förra hösten.  Jag har skrivit om det i bloggen då och då. Till exempel om breven vi hittade.

Och plötsligt fick jag reda på helt nya saker om min mamma, som hon aldrig berättat förut.

Till exempel om hur hon alltid älskade att vara i lagården och drömde om att få läsa till agronom när hon tagit studenten. Det var inte så vanligt att barnen i den lilla skånska byn där hon växte upp fick fortsätta läsa efter folkskolan. Men hon var duktig i skolan och hade höga krav på sig hemifrån, så hon tog studenten med fina betyg. Hon var säkert väldigt glad och lycklig och såg fram emot att börja på lantbrukshögskolan.

Men morfar sa nej. Agronom var inget arbete för en flicka. Hon fick inte bli barnsköterska heller, för det var inget bra yrke när man blev äldre ansåg morfar.

Då surade mamma i ett helt år. Gick hemma och gjorde ingenting, dvs hon hjälpte väl mormor förstås. Med bak och byk, höns och gäss.

Sen sökte hon in till lärarseminariet för att bli lärare. Men då bröt kriget ut och lärarseminarierna stängde eftersom alla män blev inkallade.

Tre framtidsdrömmar som gick i kras. Men mamma knäcktes inte utan hittade sin egen väg. ”En bondtös klarar det mesta” säger hon kaxigt.

Förmodligen regnar det hos dig också. Hösten är här, det är dags att mobilisera så mycket positiv energi som möjligt.

Just den här hösten undrar jag verkligen hur jag ska orka hålla humöret uppe, även om jag inte skriver om det som tynger mig. Bloggen känns ändå viktigare än någonsin, den blir som en sorts självterapi. Dessutom har jag bokat in två målarkurser hos härliga Ewa Evers i hennes atelje på Bleket och anmält mig till Skrivarprat hos den långseglande författarcoachen Ann Ljungberg, så förhoppningsvis är hösten räddad. 🙂

Nu har jag hittat ett sätt att göra bok av bloggen också, som inte kostar en förmögenhet. Det är möjligt genom www.blurb.com och deras fotoboksprogram. Det är samma program som jag använder för att göra Boken om Mamma som jag har skrivit om tidigare på bloggen. Den boken är uppe i 85 sidor just nu, och enligt prislistan på Blurb kommer en bok att kosta ca 60 USD. I stort format, med hårda pärmar och fint papper och med extra skyddsomslag.

Bloggboken blir väl förmodligen mycket tjockare eftersom det handlar om ca 2 års bloggande. Vi får se, jag lovar att återkomma om priser och annat.

Igår njöt jag den sista persikan från vårt persikoträd. I år har vi inte fått så många persikor, kanske 20 st, men de har å andra sidan varit i fullformat. Helt i klass med ICAs fast godare.

Vad vet du om din mammas drömmar?