Det är klart att man kan fira utan mat.

Det har jag gjort idag. Tvillingarna, dvs mamma L och pappa L firades på 33-årsdagen med familjelunch på Café Cava på Olivedalsgatan. Vi blev 9 vuxna och 5 barn, och vi hade en jättemysig timme tillsammans med presentuppackning och allmänt kaos, som vanligt.
Jag sörplade på min pulversoppa, persika dagen till ära. Jag tror inte jag hade haft ett dugg roligare med lasagne eller pasta istället.

Efter lunchen målade några av oss keramik på  Pick’nPaint, som är ett riktigt roligt ställe, verkligen värt ett besök! Det går till så att man väljer bland färdiga, oglaserade keramiksaker som man målar med porslinsfärger. Efter två veckor kan man hämta sin färdigbrända keramik som nu är vackert glaserad.
Lille L hittade genast en döskalle bland alla valmöjligheter, flickorna valde glassstrutar och små keramikdjur. Kanske var lille L, snart 4, i yngsta laget. Han tröttnade rätt fort och beordrade mig att måla klart hans döskalle. Sen ville han i alla fall måla en glass också, och den fick farfar avsluta.

Efter tre timmar hade vi målat tio saker som lämnades kvar för att brännas i ”den magiska ugnen”. Om två veckor ska jag hämta ut mästerverken. 🙂

– Posted using BlogPress from my iPad

Jag klarar det! Nu har det gått två veckor sedan jag började med Xtravaganza. Eftersom jag går i en grupp som inte ska väga sig förrän efter tre veckor, så vet jag inte alls var min vikt står nu. Caroline på Allsports säger att man kan räkna med 7-8 kg minus på tre veckor. När man slutar med pulversopporna går man direkt upp 2 kg, eftersom glykogendepåerna fylls på igen och binder ca 2 kg vatten.
Men jag tänker fortsätta längre än tre veckor, tills jag nått min målvikt. Nu börjar ett nytt skede i mitt liv. Ett där jag tar hand om både kropp och själ.
Mitt mål handlar inte om utseende, utan om att leva frisk så länge jag lever.
Idag har Odd och jag promenerat nästan 3 timmar på klipporna väster om Lysekil. Alla mina bilder från den promenaden blev suddiga och konstiga, antingen beroende på alla minusgrader, eller på objektivet.
Men den finaste bilden låg ändå och väntade på mig hemma i mobilen. Herregud så fort det går!

Skridskor på Heden, hamburgare på stan, Sjöfartsmuseet med fika och sen pannkakor med Nutella på Creperiet – vi hade en heldag igår! Mamma L och Tiny, lilla S och lilla A, och så Sigge och jag.
Min uppgift var inte så svår, mest att hålla Tiny ibland, fotografera och så betala.
Åh vad jag älskar att aldrig behöva säga nej! Chokladboll javisst, glass javisst, crepes med Nutella, javisst! 🙂
Tjejerna klarade själva att ta på sig skridskor, det var inte alls som jag minns från när barnen var små, med hemska snören som skulle dras åt hårt, hårt.
Sjöfartsmuseet var en höjdare, spännande och barnvänligt med häftigt akvarium och många göra-själv saker. En riktig fartygssimulator till exempel, med olika svårighetsgrader. Dit var det kö av både barn och vuxna.
Här kommer ett litet urval av de 100+ bilder jag tog under dan. De flesta fick jag radera. Det är svårt att fotografera och samtidigt hålla reda på en ettåring och en liten hund…
Mamma L med Tiny i selen ser vådligt ut, men det var faktiskt väldigt stillsam åkning. Men visst, Tiny borde ha haft hjälm…

– Posted using BlogPress from my iPad

Hur skulle du fira utan mat?

– Posted using BlogPress from my iPad

Pappa L skriver ett meddelande till mig på Facebook: Hej morsan, vill du resa?
Och bifogar en länk till Solresors tävling där de söker resereportrar. Mitt absoluta drömjobb. När jag blir deltidspensionär om några år tänker jag börja resa på allvar, med kamera och Ipad i ryggsäcken.
För att få delta i tävlingen ska man dels länka till tävlingssidan, vilket jag härmed gör om än högst motvilligt. Jag vill ju inte ha konkurrens! 😉 Dels ska man välja ett drömresmål från deras lista på olika resor.

Drömmen är utan tvekan en rundresa med proffsig guidning, och det finns massor av resor som lockar. Vietnam är svårt frestande, men sen fastnar jag ändå för en tvåveckors rundresa i Turkiet. Där har jag aldrig varit. Jag har varit i Syrien och Libanon, Italien och Grekland, men aldrig i Turkiet. Porten till Orienten.

En vacker dag ska jag verkligen resa runt med min kamera i Turkiet, men tills vidare nöjer jag mig förstås med den vecka på Cypern, som är tävlingens vinst. Det blir bra övning att skriva resdagbok därifrån. Massor av underbara fotoobjekt finns det säkert också. Dessutom kan jag ta med lilla S och lilla A, det verkar superbarnbarnvänligt.

– Posted using BlogPress from my iPad

Idag har jag suttit framför datorn med bilder och texkorr till nya broschyren heeeela dagen. Det börjar faktiskt göra lite ont i musaxeln, fast jag har en jättebra och ergonomisk Rollermouse.

Men fyra roliga saker har i alla fall lättat upp dagen.

1. Tanken på imorgon. Då ska jag åka skridskor på Heden med Lilla S och lilla A. Dvs jag ska inte åka skridskor, jag ska bara serva dem. Snöra skridskor, passa med varma kläder, köpa hamburgare och varm choklad. Och jag hoppas på massor av fina fototillfällen.

2. Min bild på solnedgången ute vid Stångehuvud har hamnat på Explore på Flickr. Det är väldigt fint, ett betyg på en riktigt bra bild. Människor från andra länder som Indien, Polen, Australien, Canada m fl har tittat på min bild och kommenterat den, som du kan se under själva bilden. Flickr är fantastiskt, roligare än Facebook nästan.

3. Tiny ringde upp på Skype! Ja, alltså hennes pappa N ringde upp, men Tiny var helt med på noterna och väldigt intresserad. Hon fattar förstås inte att hon ska titta i kameran och inte på skärmen.

4. Min bild på tulpanerna blev fin. Jag gillar särskilt kontrasten mellan det röda i bilden och den lilla biten blå himmel som jag lyckats få med, på precis rätt ställe. 🙂 Bilden ingår i fotoutmaningen 365 Foto 2011 som jag har antagit.

Har jag sagt att jag älskar Internet? Stackars alla i min ålder (och inte bara dom) som stoppar huvudet i busken och inte fattar vilken värld av sällskap och livskvalitet som finns i Facebook, Twitter och Flickr. Flickr får mig förresten att tänka på ”Vem ska trösta Knyttet?” av Tove Jansson. Där finns en diskussion om vad det är för mening att samla vackra stenar, om man inte får visa dom? Så är det med bilder också. Så många duktiga, äldre fotografer det säkert finns därute, som bara samlar bilder i byrålådan.   

Nåja, så värst mörkt är det kanske inte, men lite svårmodigt ändå innan vintern släpper taget på riktigt. Det är svinkallt, halt och massor av snö kvar. Jag fryser ända in i själen. 

Nu måste jag tänka på att verkligen lägga märke till det som är roligt. Som att K ringde och bad mig vara barnvakt till lille L nästa vecka. Det känns som en evighet sen jag kramade om honom. Nu får jag rå om honom en hel kväll för mig själv. 

Och sen ringde mamma A och frågade om jag inte ville hitta på något roligt med lilla S och lilla A på torsdag. Hon har program för hela sportlovsveckan utom för torsdag, och flickorna vill så gärna göra något med mormor. Och mamma A är lite trött, bebisen väntas ju när som helst. 

Så härligt det var att svara ja, det fanns ingenting som hindrade. Flickorna ville gärna åka skridskor på Heden. Tänk, det gjorde jag också när jag var liten! 

I vems sällskap trivs du bäst?