Idag behövde jag verkligen veta hur jag kan vara extra snäll mot mig själv. Huvudvärken molar fortfarande och febern ligger på lut, men jag VILL inte ligga i sängen en dag till. Men det är i alla fall uteslutet att gå på Zumban på Allsports ikväll, vilket jag annars ser fram emot hela veckan! 🙁

Vad gör jag då, för att må lite bättre?

Jo, jag tar på mig den helt nya tunikan jag köpte på Indiska i Stockholm, med benvärmare från samma ställe, och Gudrun Sjödens fina lilla väska (där jag har min Iphone om det inte finns någon ficka eller byxlinning att sätta fast den i). Jag kunde ha sminkat mig, men det struntar jag i, så därför blir det en bild utan huvud 🙂

Jag spelar min lista ”svenska tjejer” på Spotify på datorn medan jag jobbar. Det är Amanda Jenssen, Eva Dahlgren, Pernilla Andersson, CajsaStina Åkesson, Rebecca Törnqvist…

Jag kollar 4 avsnitt av Starke Man på SVTPlay på min Iphone och skrattar nästan ihjäl mig.

Sen har jag tagit upp laxfileer från frysen, lax som jag fryst in själv från purfärska laxfileer från fiskaffären i Henån. Går inte att jämföra med färdigfrysta laxbitar, det smakar tusen gånger bättre att köpa färsk lax och frysa portionsbitar själv. Fråga mig inte varför! Laxen ska vi ha till middag, jag har ett smarrigt recept på ostfylld, ugnsstekt lax. Eftersom jag just nu följer en 3-veckors GI-meny från en bilaga i Aftonbladet så finns alla ingredienser hemma. Gruyereost…mums!

Har du upptäckt Echinagard? Extrakt av växten röd solhatt. Finns på Apoteket och på ICA,  läs mer på Netdoktor. Jag har alltid minst två flaskor hemma, den ena brukar försvinna mystiskt varje gång  J är hemma på besök. 🙂

Echinagard har sparat många sjukdagar åt både Odd och mig. Ofta kan man stoppa en förkylning helt och hållet, men om det inte lyckas kan man nästan alltid förkorta sjuktiden.

Knepet är att börja ta dropparna i tid. Man kan inte vakna mitt i natten, känna att det svider lite i halsen men strunta i det. På morgonen är det försent, då hjälper inte dropparna. Alltså måste man ha flaskan lätt tillgänglig i badrumsskåpet, så att man kan vackla upp klockan 02.00 och ta sin dos halvsovande.

Jag kände redan på söndagskvällen att lille L:s förkylning hade drabbat mig. Så jag tog droppar på kvällen och flera gånger under natten. Fortsatte igår ett par gånger under dagen.  Nu känner jag mig i stort sett frisk, utom att jag hoppar över träningen ikväll.

Idag har varit en seg dag. Mitt huvud är en vattenmelon, min hals ett rivjärn och dessutom fryser jag. Barnbarnsbaciller! Jag borde kanske ha hållit lite avstånd till lille L:s snoriga näsa? Men nej, det var inget alternativ! 🙂

Som tur är bestämmer jag själv när/var/hur jag jobbar, och därför har jag kunnat göra en del nytta ändå idag. Jag kan ju svara på mail, skriva annonstexter och redigera bilder även om jag mår pyton och sitter i morgonrocken hela dan.

Idag har jag också svarat på två nya frågor till Fråga Svärmor som du kan läsa här. Jag funderar alltid ganska länge på de här frågorna, innan  jag sätter mig och skriver ett svar. Det är viktigt för mig att vara både snäll och uppriktig. Med snäll menar jag att jag vill försöka ha medkänsla med den som frågar.

Ofta känns det som om jag skulle vilja ruska om personen, säga: Men för Guds skull, sluta vara ett sånt offer! Men det skulle säkert inte vara till någon hjälp för den som ledsen och bitter sätter sig och skriver ett mail till Fråga Svärmor hos AlltförFöräldrar! Så jag behärskar mig och försöker tänka ett varv till, sätta mig in i situationen.

Ofta undrar jag om mina svar är till någon hjälp. Klart är i alla fall att det är nyttigt för mig själv att träna mig i medkänsla och saktmod, det har inte precis varit mina bästa grenar.

Hur kan du vara extra snäll mot dig själv idag?

Vilka barndomsminnen som jag själv saknar, vill jag ge till mina barn? Nu är ju mina barn vuxna, för sent att göra något åt deras barndomsminnen! 🙂

Men jag kan enkelt svara på vilka barndomsminnen jag vill ge mina barnbarn.

Jag vill ge dem ljusa minnen av mormor och farmor. Det ska vara roligt att åka till Flatön, antingen det är sommar eller vinter. De ska känna sig trygga här, veta att vi älskar dem.   Själv träffade jag aldrig min farmor, hon dog redan när min pappa var liten. Min mormor har jag bara svaga minnesbilder av. Mina morföräldrar bodde i Skåne, och vi hälsade på kanske ett par gånger om året. Jag hade ingen nära relation till henne, eftersom jag aldrig lärde känna henne. Men jag minns att mormor var sträng, och att morfar var snäll men väldigt främmande.

Nu bor vi 10 mil ifrån våra barnbarn, jobbar heltid båda två och har fortfarande flera år kvar till pension. Det går inte att delta i vardagen, hämta på dagis, sitta barnvakt när som helst.

Jag får vara tacksam att vi träffas så ofta som vi gör, att deras föräldrar vill komma hit på helger och lov.Nu har vi haft fyra vildingar här några dagar på novemberlovet, och det är ganska skönt när det blir lugnt och stilla i huset igen. Lille L hade en förkylning som kliar i min hals just nu, jag kan ju inte låta bli att pussa på honom, snorig eller ej…

Idag har Odd och jag varit gifta i 34 år. Jag läste om skilsmässostatistik häromdagen. 30 % av alla som gifter sig första gången skiljer sig. 50% av alla som gifter sig andra gången skiljer sig. 70% av alla som gifter sig för tredje gången skiljer sig!

Eftersom jag har varit gift en gång tidigare var alltså chansen 50/50 att det skulle sluta med skilsmässa även andra gången. Hittills har det inte hänt, hittills har det varit som i Bo Kaspers låt: ”Jag väljer dig varenda dag.” . 🙂

Många har frågat mig hur man gör för att ha det så bra ihop, så länge. Jag vet inte. Förmodligen har vi haft massor av tur. Vi passade nog för varandra redan från början, fast hur vi kunde veta det är en gåta.  Jag var ensamstående mamma, han hade inga barn men var ändå en underbar pappa från första stund. Det är klart att det betydde mycket.

Det finns nog saker man ska undvika om man vill ha ett långt och lyckligt äktenskap. Otrohet, tystnad och intolerans till exempel.

Däremot finns nog inget säkert recept för hur man lyckas. Ibland måste man kanske helt enkelt tro på ödet. Eller nåt. Det är hur som helst märkligt och nästan lite skrämmande hur jag blir mer och mer lik Odds mamma ju äldre jag blir. Och hur han blir mer och mer lik min pappa. Fanns de likheterna under ytan redan när vi var 25 år?  Var det våra föräldrar vi såg  i varann redan när vi blev kära den där sommaren 1975?

Idag gav jag mig själv en ledig dag från jobbet och följde med Odd, mamma L, Tiny, lilla S och lilla A till Havets Hus i Lysekil  . Solen sken och det kändes faktiskt genast mycket bättre än igår. Alla barnen hade roligt och ingen gnällde det minsta. Vi åt lunch i restaurangen högst upp i Havets Hus, och det var fantastiskt gott och vällagat, inte alls den tråkiga snabbmat man kunde ha väntat sig.

Nu ikväll är huset fullt, även pappa L och lille L är här.  Store J har kommit på besök från Kalmar. Och i matkällaren har jag sett en jättebukett röda rosor som Odd har gömt inför imorgon. Då har vi varit gifta i 34 år.

Det här ska ju vara en positiv blogg. En blogg om att göra det bästa av sitt liv och sin tid. Jag är ju en positiv person som har haft sån otrolig tur i livet och har all anledning att vara tacksam och glad varenda dag.

Men idag hängde tungsinnet över mig från första stund, allt känns motigt och jag vill bara vara ifred. Såna känslor är det viktigt att reda ut. Varför känns det såhär? Vad hade min coach Eva sagt?

För sena kvällar. För mycket arbete. För många projekt. Ett barn som inte mår bra. Stress.

Jaha, det var ju snabbt analyserat. Och vad ska jag göra åt det? Jag provade att ta en promenad i solen i morse, men fick bara dåligt samvete för att jag inte var på mitt kontor. Det är Luther som viskar i mitt öra att det är fullkomligt självklart att jag sitter till halv tolv på natten och redigerar produktbilder, men inte alls självklart att jag tar ledigt nästa förmiddag när solen skiner.

Det är konstigt, när man är på det här humöret hjälper det inte hur många roliga nyheter som trillar in, man blir inte glad ändå. Odd berättar om en inbjudan att föreläsa i Kina, vilket betyder att vi kan resa dit i vår. Jättekul, verkligen, som jag har längtat. ..

Och ikväll kommer stora A och mamma L med barnen, imorgon kommer de andra. Alla barn och barnbarn. Och på lördag firar vi 34-årig bröllopsdag.

Jag måste verkligen rycka upp mig.

Nej förresten. Ordet Måste ska från och med nu ransoneras hårt. Liksom orden Bråttom och Borde.

Ibland behöver man bli påmind om hur lyckligt lottad man är, och hur otroligt tacksam och ödmjuk man alltid borde känna sig. Idag fick jag ett mail från Daniel på Hjärt-Lungfonden som gav mig precis den påminnelsen. Tack Daniel! 🙂

Nu på lördag är det Alla helgons dag, en dag då många besöker en gravplats eller minneslund. Du kan även besöka en minneslund på nätet, exempelvis de minnesfonder som startats för Vilhelmina, Freja, Kevin, Leon eller något av de andra barnen på Hjärt-Lungfondens hemsida.

Tänd ett virtuellt ljus till exempel för lille Xavi och stöd samtidigt den barnkardiologiska forskningen och därmed alla hjärtebarn! 

Visste du att det varje år föds 1000 barn i Sverige med hjärtfel? Det är en av hundra nyfödda. Hjärt-Lungfonden stödjer forskning om barns hjärtsjukdomar med målet att rädda fler barn till livet och ge dem bästa möjliga livskvalitet. På vår hemsida finns möjlighet att starta minnesfonder där insamlade pengar går till barnkardiologisk forskning. Idag finns sex sådana fonder och tillsammans har de samlat in hela 65 000 kronor! Ett jättestort bidrag! Men forskningen behöver mer resurser då det är Hjärt-Lungfonden som bekostar det mesta av den oberoende hjärtforskningen i Sverige, inte staten som många tror.

Kan du hjärt- lungräddning? Vet du vad du gör om någon plötsligt faller ihop och slutar andas? Vet du var närmsta hjärtstartare finns? 

Idag hade vi utbildning på jobbet. Ingen av oss hade tränat detta de senaste fem åren. Några hade mer eller mindre dimmiga kunskaper om hjärtmassage eller ”konstgjord andning” som det hette förr. 

Vi beställde en utbildning av ambulanssjukvården, och det var verkligen toppen. Bernt kom med övningsdockor till oss alla, och vi övade hjärt-lungräddning tills alla kunde. 30 hjärtkompressioner – 2 inblåsningar – 30 hjärtkompressioner osv. (Lagom takt får man om man sjunger låten  ”Staying alive” från Saturday Night Fever medan man ger hjärtmassagen…) 

Bernt hade också med sig en hjärtstartare/defillibrator som vi fick öva på. Det var en fantastisk apparat. När man öppnar den talar en röst om precis vad man ska göra (och INTE göra!). Apparaten mäter också hur patientens hjärta mår, det går inte att använda den felaktigt och till exempel ge en stöt i onödan.  

Nu kan vi göra en livräddande insats om någon i vår närhet skulle drabbas av andnings- eller hjärtstopp. Tänk så stolt man skulle vara, även om jag hoppas att det aldrig händer förstås.
Nu ska vi bara se till att vi får en hjärtstartarmaskin till ön. Allra helst hit till oss. Vi får väl skramla. 

– Posted using BlogPress from my iPhone