Hon spänner ögonen i mig. Tittar uppifrån och ner, nerifrån och upp. Nyfiket och allvarligt först, sedan kommer skrattet. Nämen, det är ju mormor!

Är det konstigt att man blir lite konstig?

Det känns som om det är väldigt länge sedan jag funderade över en Farmorsfråga. Den 29e juni frågade jag ”Vad är det finaste någon har sagt till dig?” och det var sista frågan innan sommarlovet. Det kom 8 kommentarer, du kan läsa hela inlägget här.

Jag har funderat över både bloggandet och farmorsfrågorna under sommaren. Varför håller jag på?(läs mer här) Är det värt arbete och engagemang – för det tar ju tid såklart. Kanske skulle jag dra ner på antalet frågor och bara ha en i veckan, istället för både måndag och onsdag?

Men jag har kommit fram till att  Farmorsbloggen är värd varenda minut vid datorn. 

1. Jag får massor av trevliga kontakter med människor som jag aldrig skulle ha träffat annars.

2. Äntligen har jag hittat en fungerande form av dagbok. Det jag skriver på bloggen räcker utmärkt som mitt personliga dokument för familjehistorien. Mina barn och barnbarn kan läsa om de vill. Inget dåligt dagbokssamvete mer!

3. Farmorsfrågorna är utvecklande och hjälper mig att leva mitt liv medvetet. Ställer man inga frågor, söker man inte efter svar.

4. Att ta fina bilder till Farmorsbloggen är en rolig utmaning som gör mig till en bättre fotograf, vilket gör det ännu roligare att fotografera! 🙂

Så på torsdag kommer alltså Farmorsfrågan nr 96. Hur den låter vet jag inte än. Sen fortsätter vi som vanligt med en ny fråga varje måndag och torsdag. Mitt personliga svar (eller reflexion) kommer precis som förut på tisdag och fredag. 

Jag hoppas innerligt att du också kan tänka dig att någon gång dela med dig av ditt svar på en Farmorsfråga!

För er som inte vet det är kycklingägg de första äggen som de unga hönsen värper. De är mycket mindre än dem man kan köpa i affären. Men godare, tycker somliga!

Senare på dagen, efter att vi hade kollat på vigseln mellan Victoria och Daniel, åkte vi en sväng med nya båten. Både Lille L och Sigge tycker att båten är underbar, stor nog att kunna springa omkring när man känner för det, och med en ruff där det går att stänga om sig och busa lite för sig själva. Dessutom har båten en ratt som man sitter bekvämt på en kudde bredvid farfar och styr. Och en tuta!

 Tuuut!

När vi kom tillbaka från sjöturen blev det väldigt bråttom att hinna till konserten med Majornas 3e Rote och Tomas von Brömssen i Flatö kyrka. Vi cyklade dit, och det var tur för vi hade inte haft en chans att få parkering. Det var en kanonkonsert, helt fullproppat i kyrkan och med ett tryck utan dess like. Lille L var jätteduktig hela tiden och blev bara lite otålig på slutet. Men det hjälpte att busa en liten stund på kyrkbacken med farmor så klarade han av en halvtimme till på läktaren..

Men när vi skulle cykla hem efter konserten ville han ta sig upp i cykelstolen SJÄLV och knäppa säkerhetsbätet SJÄLV.

Vad behöver du för att vara lycklig?

Lille L har en pappa som är datasnille. Jo, det är sant, jag säger inte så bara för att jag är hans mamma. När LifeStone en dag stod still och vår ordinarie datasupport gjort vad de kunde återstod bara att ringa store L.

Men eftersom det var hans tur att ta hand om lille L, och det var mitt i veckan, uppstod barnvaktsproblem. Vilken tur för mig!  🙂 Jag fick plötsligt två hela dagar tillsammans med världens gulligaste 3-åring! Vi läste Agaton Öman (han kan redan flera bokstäver!), hämtade skrindan och en massa sandleksaker i sommarhuset, lekte med lego, lekte med Sigge, plockade påskliljor, rullade köttbullar, lekte med lego, bakade bröd, rensade ogräs, städade lekstugan, spelade piano, sov middag, lekte med lego… Aldrig har väl 2 dagar gått så fort i ett så lugnt och trivsamt tempo.

Och alla paketen som tornat upp sig på LifeStone kom iväg till slut tack vare store L. Avgjutningar av små bebisars händer och fötter för nästan en halv miljon! Det var nog den trevligaste katastrof jag varit med om hittills. 🙂

Vad vill du att ditt liv ska handla om?

Så glad jag blev när jag såg hur många svar som kommit på den här frågan. Den kanske var lätt att svara på?

Det som gör mig glad är tanken på att just du tog dig tid att tänka efter vilken stund på dagen som är den bästa. Det betyder ju att Farmorsfrågan gjorde lite nytta, dvs gav dig en anledning att fördjupa dig i det positiva i ditt liv.:-)

För några månader sedan skulle jag ha svarat att den bästa tiden på dagen är innan klockan 7. På tidiga morgonpromenader, när hjärnan jobbar liksom av sig själv, som en skenande enarmad bandit, och fantastiska idéer och kombinationer plötsligt kan rada upp sig. Ivrig att inte tappa bort alla möjligheter som öppnade sig kunde jag glömma att äta frukost och istället sätta mig direkt och börja jobba.

Men sedan jag blev frisk efter ett halvår sjuk av stress, har många saker förändrat sig. Det är inte långre viktigt att prestera eller skynda på, inte bråttom att fånga nya uppslag i flykten. Nu är det kvällarna som är bäst. När jag sitter och ordnar mina bilder, eller skriver bloggen. Det är tyst, lugnt och mörkt, kattugglorna hoar utanför och brasan sprakar. Tiden har ingen betydelse. Jag måste inte hinna någonting. Att bara vara är stort nog.

Suck. Jag hade glömt hur det var. På söndag fyller lille L 3 år och vi är bjudna på bajskalas. Vi ska få bajstårta och bajsballonger och bajskorv med ketchup.

Undrar om det är lagom att ge honom en 3-hjuling i bajspresent?

Här sitter jag i soffan framför brasan med datorn i knäet och njuter av att det är påsk. Huset sover. Tiny och hennes mamma och pappa anlände tidigare idag och har lagt beslag på största gästrummet. De andra barnen och barnbarnen kommer imorgon. Alla får inte plats i vårt hus, men store L med följe har frivilligt valt att bo i gamla sommarhuset nere vid vattnet. Där finns bara utedass, vilket inte uppskattas av alla. Men det är underbart på alla andra vis,  och vi har eldat i kakelugnen idag så där är varmt och hemtrevligt.

Vad är det som är så skönt med påsken? Våren med ljus och fågelsång förstås. Men också frånvaron av krav. Inga presenter, ingen djungel av ritualer och måsten. Bara en massa god mat och umgänge. Den traditionella poängpromenaden på ön på förmiddagen och sedan påskbuffé och gemenskap.

Odd har rökt lax och lammstekar i den hemmabyggda röken som vi övertagit av pappa – ett ombyggt kylskåp. Han har också lagt in Vrångösill av färsk sill, och gravat lax. Den här påsken blir det chili- och ingefärsgravad lax efter ett recept i ICAs kundtidning Buffé. Jag bakar surdegsbröd förstås, i år blir det fikon- och hasselnötsbröd och dinkelbröd. Jag brukar göra äggost också, men i år struntar jag i det och bakar en nougatchokladtårta efter ett oemotståndligt recept i Buffé. Dessutom ska vi göra cupcakes tillsammans på långfredag, lite olika varianter som jag skrivit ut från Tasteline. Jag har köpt hjärtformade silikonformar på Bagaren och Kocken att baka muffins i, och så ska vi göra vackra och goda dekorationer med frosting och chokladkräm.

Det bästa med påsken är som sagt att den är lättsam. Bortsett från påsklunchen så finns ingen obligatorisk  liturgi, utan alla gör vad dom orkar och har lust med. Man kan ändra på saker år från år, lägga till eller ta bort maträtter och dekorationer.

Det finns bara en sak som absolut måste finnas på samma plats varje år. Farmors påskhäxa. Inte min alltså, utan Odds mammas. Min älskade svärmor som är död sedan många år, men som lever kvar i vårt minne på så många olika sätt.  Till exempel genom påskhäxan som hon tillverkat, och som hänger i taket i köket. Häxans hår under hucklet är en vit lock som Farmor klippte från sitt eget huvud, vilket fascinerar barnbarnen alldeles särskilt.

Det är inte lätt att beskriva sig själv. Ändå måste man göra det hela tiden. I sin CV, på Facebook, på Twitter, på Arbetsförmedlingen, när man är på kurs, eller när man är på ett alldeles vanligt möte. Det sista är det värsta jag vet. När man sitter intet ont anande tillsammans med en del kända, kanske några okända, runt ett bord, och plötsligt någon säger: – Ska vi ta och presentera oss för varann kanske, du kan väl börja Katinka?

Då blir det oftast antingen tunghäfta eller mekaniskt rabblande av barn och yrke och ålder, i bästa fall. I sämsta fall blir jag sur och väldigt kortfattad.

För man vill ju vara till sin fördel. Göra intryck. Utan att bli pinsam. Det innebär att man måste börja från början varje gång, det passar oftast inte att beskriva sig själv på samma sätt på Företagarföreningens årsmöte som på Twitter eller Föräldrar på stan. Fast det är ett ganska roligt tankeexperiment. Tänk er att jag skulle ställa mig upp på kommunens föredragande av den nya översiktsplanen och säga: – Hej, jag heter Katinka Bille Lindahl och jag är en positiv, kreativ och vidsynt kvinna i mina bästa år som älskar att kommunicera. (= Alla tänker: Hjälp vilken jobbig kärring. Vem tror hon att hon är?)

Jag tror jag ska skriva ner några olika varianter och ha i förråd. Det där med en bra personlig presentation är nämligen VIKTIGT. ”You never get a second chance to make a first impression.”