Vintern är glömd.
Vilken helg det har varit. Första helgen med solhatt. Ändå bränner kinderna och nästippen efter många timmar i solen ute i trädgården.
I år väger jag 14 kg mindre än förra våren. Hur orkade jag släpa runt på den övervikten? Nejvisst nej, det gjorde jag ju inte.
Ändå tvingade jag mig själv att trots smärta i rygg och knän, magkatarr och trötthet göra en massa saker förra våren, som jag har valt bort i år. Inga förodlingar i växthuset. Inte 40 tomatplantor på tillväxt. Inte 100tals sticklingar på gång. Inte oräkneliga jättekrukor som ska tömmas och planteras om. Osv osv. Varför är det så svårt att se sig själv? Jag var ju trött, arg och stressad jämt. Om någon hade försökt säga till mig att banta 14 kg och varva ned, hade jag blivit tvärförbannad.
Det är tankeväckande att se tillbaka och inse hur fort det går att ändra på sin livsstil. Radikalt. På ett år kan man faktiskt styra upp sig själv, bort från katastrofkursen.
Idag har jag planterat rosor och klematis, och örter i pallkragarna. Och läst frågor som folk mailat till mig i min roll som Fråga Svärmor. Jag lär mig massor, och förundras… Inte visste jag att det fanns så många sätt att bära sig dumt åt mot sina svärbarn…
