Det àr svàrare àn man tror att blogga, twittra, facebooka osv nàr man àr pà resa.

Det svàraste àr att fòrsòka làta bli att tànka pè bloggen, Twitter, Facebook osv. Det àr ju semester. Odd àr visserligen vàrldens snàllaste och mest fòrstàende, men jag ser pà honom att han tycker jag kunde strunta i bloggen, Twitter, Facebook osv.

Det àr ocksà svàrt att inte ha dàligt samvete fòr att jag inte kan svara genast pa fràgorna till Fràga Svàrmor.

Just nu sitter jag pà ett it-cafe i en liten medeltida by. Vàdret àr kallt och mulet, vi vàntar pa att vàra hyrcyklar ska levereras till damen som hyr ut Bed & Breakfast till oss denna sista natt i Italien.

Vi tànker àgna dagen àt att pà smàvàgar cykla till S. Gimigniano, en annan liten medeltida stad som ligger klistrad pà en bergstopp. Det dàr med smàvàgar viktigt. Jag hade inte fòrestàllt mig att det skulle vara sàn gràslig trafik ute pà landet  i Toscana. Men hittar man bara kartans vita vàgar àr det underbart att cykla. Fast dom vita vàgarna stàmmer inte alltid. Ibland finns dom i verkligheten, ibland inte. Ibland hittar man vàgar i verkligheten som inte finns pà kartan. Dàr àr det minst trafik. 🙂

Igàr vandrade vi làngs floden Elsa pa en fantastisk stig med flera vadstàllen, massor av fàglar och grònska som i en regnskog.

Pà slutet hittade jag den hàr farbrorn. Han vaktade sina hòns vid stranden av floden Elsa. Han hade tvà stolar under sitt rangliga tak. Jag undrar vem som skulle sitta i den andra?