Jag har alltid gillat att fylla år. Det kanske hänger ihop med att den 10e maj är ett så bra datum. Våren brukar vara i full gång, gökarna gal och svalorna har kommit och det finns gott om blommor att plocka och sätta i vas.

I år valde jag att resa bort, för att slippa kalas och uppvaktning. Inte likt mig, men vem har bestämt att man måste vara samma person hela livet?

Men barn och barnbarn ville ändå ha kalas, så i helgen var det fest. Den finaste festen jag kan minnas att jag har varit på!

Och vilka presenter jag fick. Av Odd fick jag ett nytt dragspel som jag länge drömt om men aldrig trodde att jag skulle få. En gammal gårdspump som jag annonserat förgäves flera gånger efter på Blocket, och som barn och respektive lyckats hitta. En fågelbok där man kan lyssna hur alla fåglarna låter!

Sen åt vi en riktig italiensk slow food middag med godsaker vi köpt med oss från Toscana; det var både antipasti, primo och secundo och 3 efterrätter.

Joar och Kristin, ni fattades! Men ni fanns i mina tankar.

Vi skulle ju cykla och hälsa på Valerie och hennes olivodling i byn Casole dÉlsa. Men vi fick ändra planerna.

Efter bara några hundra meter överraskades vi av åska och regn, och vände hastigt tillbaka. Först tog vi skydd under ett litet tak över en port. Ganska snart flydde vi med cyklarna in under taket till ett köpcentrum.  Det började hagla våldsamt, hagel stora som tumnaglar piskade mot bilarna som stannade på gatan. Det måste ha kommit flera hundra mm regn och hagel under den timme vi stod under taket.

Plötsligt ropade Odd: ”Titta där, vad är det?” Det var lera. En flod av lera vällde ner för gatan. Snart steg leran in över golvet där vi stod, vällde nedför trapporna och rampen till det underjordiska P-garaget, grus och bråte täppte igen alla brunnar och nu kunde vi inte stå kvar där vi var längre, vi måste hitta ett högre ställe.

Det kändes otäckt, jag blev riktigt rädd. Det var så overkligt, tunnor, kastruller och lösa saker virvlade förbi i lerfloden, jag väntade mig bara att de parkerade bilarna skulle dras med också. Jag filmade en kort snutt med Iphonen, men var för skärrad för att göra det ordentligt.

Efter flera timmar minskade lerfloden, polis och räddningstjänst kunde ta sig fram och uppröjningen började. Många, många hus och butiker hade fått sina källare och entreplan helt förstörda av den röda leran. Men ingen människa skadades, som tur var. Vi hade en helt ofattbar tur, som knappt blev blöta.