Hur gick det med resan till Casole d’Elsa?

Vi skulle ju cykla och hälsa på Valerie och hennes olivodling i byn Casole dÉlsa. Men vi fick ändra planerna.

Efter bara några hundra meter överraskades vi av åska och regn, och vände hastigt tillbaka. Först tog vi skydd under ett litet tak över en port. Ganska snart flydde vi med cyklarna in under taket till ett köpcentrum.  Det började hagla våldsamt, hagel stora som tumnaglar piskade mot bilarna som stannade på gatan. Det måste ha kommit flera hundra mm regn och hagel under den timme vi stod under taket.

Plötsligt ropade Odd: ”Titta där, vad är det?” Det var lera. En flod av lera vällde ner för gatan. Snart steg leran in över golvet där vi stod, vällde nedför trapporna och rampen till det underjordiska P-garaget, grus och bråte täppte igen alla brunnar och nu kunde vi inte stå kvar där vi var längre, vi måste hitta ett högre ställe.

Det kändes otäckt, jag blev riktigt rädd. Det var så overkligt, tunnor, kastruller och lösa saker virvlade förbi i lerfloden, jag väntade mig bara att de parkerade bilarna skulle dras med också. Jag filmade en kort snutt med Iphonen, men var för skärrad för att göra det ordentligt.

Efter flera timmar minskade lerfloden, polis och räddningstjänst kunde ta sig fram och uppröjningen började. Många, många hus och butiker hade fått sina källare och entreplan helt förstörda av den röda leran. Men ingen människa skadades, som tur var. Vi hade en helt ofattbar tur, som knappt blev blöta.