Idag har jag haft ett timslångt samtal på SKYPE med Eva Liljenberg, min lifecoach. Nu har jag alltså både en PT och en coach! Hur gick det till! 😉

Nu blir det ett långt uppehåll till nästa Eva-samtal, jag vill vänta ända tills augusti. Det hänger ihop med svaret på Farmorsfrågan nr 88: Vilket krav på mig själv kan jag släppa? Jag har redan gjort det, det har hänt av sig själv.

Jag har släppt kravet att vara duktig, att prestera, att sätta mål. Det får bli som det blir, jag lever här och nu, följer det som känns bra och bekymrar mig inte särskilt om imorgon. Det är en mycket stor förändring, nästan som ett nytt liv. Jag litar på att det jag gör just nu, av lust och vilja, också kommer att leda till någonting bra. Utan att jag behöver försöka föreställa mig exakt vad det är. Det blir ju ändå aldrig som man tänkt sig.

Jag insåg det till fullo i helgen, när lilla S och lilla A var här. Inte en enda gång på hela tiden kände jag mig otålig eller rastlös.  Inte en enda gång längtade jag efter att kolla email eller tänkte på vad jag hade kunnat göra istället för att leta efter grodyngel.

Betyder det att jag struntar i vad som händer? Nej, inte alls. Men kanske har jag nu på allvar förstått vad som menas med de där raderna i Karin Boyes dikt: ”Nog finns det mål och mening med vår färd. Men det är vägen som är mödan värd.”

Igår var första gången jag hade Personlig Träning med Caroline på Allsports i Henån. Jag vann ju en månads PT i deras tävling och nu skall jag med hjälp av kost och motion och min PT Caroline äntligen bli av med de där sista kilona som skiljer mig från de hälsosamt normalviktiga. Egentligen är det mest magvalken jag vill bli av med, den hälsovådliga stressbullen.

Jag tänker rapportera på bloggen om hur det går. I stora drag alltså, mest för min egen skull. Du som inte är intresserad vet att du kan hoppa över alla inlägg som börjar med PT. 😉 Det blir alltså 10 rapporter, sen är det målgång lagom till sommaren.

10 timmar med en personlig tränare, kan det verkligen göra sån skillnad mot att träna på gymmet själv? Efter den första timmen igår inser jag varför det är så otroligt mycket effektivare. Caroline är med mig varenda minut under en timme, kollar så att jag gör rätt, ser till att jag inte fuskar, får mig att ta ut rörelserna maximalt, upptäcker vilka muskler som behöver tränas extra. Som uppvärmning kör vi  intervallträning, jag stånkar på crosstrainern medan Caroline håller koll på min puls och reglerar motståndet efter hur pulsen går upp och ner.  

Och så var det maten. Att skriva matdagbok är bara för tråkigt. Jag gör inga tråkiga saker  numera. Om jag absolut måste göra nånting trist så försöker jag göra det på ett roligt sätt. Därför fotograferar jag min mat istället för att skriva upp vad jag äter. När jag har lagt upp det jag ska äta, tar jag fram min Iphone och knäpper ett kort.Lätt och snabbt. Sen mailar jag bilden till Caroline och talar om vad det är.