Farmor svarar på fråga nr 89.
Man kan förstås se högtidligt och allvarligt på den frågan. Vem kan jag alltid be om hjälp, om det så är mitt i natten en vanlig tisdag?
Då är svaret självklart, säkert för dig också. Förutom den närmaste familjen finns det en eller två vänner jag skulle våga ringa när som helst på dygnet om det var kris.
Men om man inte tänker på den där paniksitiuationen mitt i natten, utan tar något mer odramatiskt. Du behöver hitta en bra tandläkare, eller ett nytt jobb, eller ett studentrum, eller en ny kamera. Du undrar över ett utslag på halsen, eller en konstig svamp, eller vad du ska ta dig till med svärmor.
Svaret är givet – du kan alltid fråga på nätet. Där finns Facebook och Twitter och olika samtalsforum. Tröttnar aldrig, stänger aldrig, svarar alltid. Jag förstår faktiskt inte hur jag klarade mig för tio år sedan.
Många i min generation, och yngre också för den delen, förstår fortfarande inte storheten med sociala media. ”Men hur kan du lita på någon du aldrig har sett, någon som du inte känner?” har jämnåriga vänner och släktingar frågat mig mer än en gång. ”Vad får du ut av att prata med någon som du kanske aldrig träffar?”
Det är inte lätt att svara på. Men smaka på det här citatet: ”Människan är människans bästa vän.” Vi är skapade för sällskap. Vi är flockdjur. Vi vill kommunicera.
Ibland tänker jag på Selma Lagerlöfs vildgäss som flyger högt ovan molnen i Nils Holgerssons resa. Hela tiden ropar de till varann för att inte flyga vilse: ”Här är jag, var är du? Här är jag, var är du?” Om ingen svarar, då är det farligt.
På Facebook och Twitter finns det alltid någon vänlig själ som svarar.
Vill du följa mig? Här är jag!
Kommentarer
Det finns otroligt mycket kunskap där ute. Bra att man alltid kan fråga allt.
Idag visade jag facebook för två 60 åriga kvinnor. De blev helt fascinerade över alla möjligheter.
Jag önskar dig en härlig helg med mycket foto 🙂
Kram Elin
Ibland blir man glatt överraskad! Jag har en sommargranne som är 80+ (hej Gunnel!:-)) Hon följer min blogg varje dag och är nu helt förtvivlad för att datorn inte fick komma med till landet! Ha en fin fotohelg du också, fast det regnar.
Hej Katinka
Jag håller med dig! Alla sociala media har berikat mitt liv ( och även bränt mig!)
Jag har massor av vänner IRL som jämt frågar hur jag orkar och varför jag bloggar,twittrar och finns på FB. Mitt svar är alltid att jag älskar det.
Jag har inga problem att vara närvarane i verkligheten men mina nätvänner betyder massor och jag finner hjälp, inspiration och massor av tips bland er alla!
Kram och ha en fin helg!
Känner igen det där, det är väl konstigt att det alltid finns en anklagelse i botten på de där frågorna om hur man ”orkar” hålla på med Facebook och Twitter? Hur orkar du se på TV varje kväll vill jag svara, men tiger oftast ;-)Bättre att svara som du gör, att man älskar det, även om man blir betraktad som nördig. Kram, ser fram emot att träffas ”på riktigt” snart igen och prata foto.
Minns första gången jag lånade min mammas dator med internet, det var den första versionen av Netscape… modemet tuggade och allt gick mycket långsamt, men jag fastnade för detta då jag lärde mig så mycket och kunde samspråka med personer runt omkring i världen, det var tidigt 90-tal och från den dagen minns jag att detta skall jag syssla med när jag blir stor tjej.
Min dröm gick i uppfyllelse och jag får arbeta med sociala medier/ webb som min profession. Det är LYCKA!
Tack för en bra blogg, Farmor!
Kramar från Kungsbacka
Kommenteringen är stängd.