Idag är reportaget om Farmorsbloggen i Göteborgs-Posten. Jag känner mig både glad och nöjd med vad Journalisten Fredrik har skrivit. Riktigt kul är att han har grävt fram det allra första inlägget från juli 2009. 🙂

Hur visar man att man bryr sig? På ett sätt som får den man älskar att växa?

Det finns säkert fler än jag som vuxit upp med någon som har brytt sig för mycket och på fel sätt. En som satt sig sist vid bordet, tagit de minsta och kallaste bitarna, aldrig unnat sig själv något extra och alltid låtit andra komma i första hand. Någon som visat sin kärlek genom att förminska sig själv.

Det finns säkert fler än jag som har brytt sig om sina barn genom att öppna dörrar, jämna vägen, förmana och betala.

Omtänksamhet kan vara kvävande. Överdriven omtänksamhet kan få vem som helst att bli förbannad och stänga dörrar om sig, hårt.

Det är ofta svårt att veta när man ska visa att man bryr sig och hur mycket. Att störta fram och försöka erbjuda lösningar när den man älskar har det svårt, kan vara helt fel. Att bara finnas till hands och lyssna är oftast minst fel.

”Man ska aldrig låta solen gå ner över sin vrede” sa pappa alltid. Och det var faktiskt fel. För en pressad, utvakad, söndergrälad småbarnsförälder kan det vara bästa utvägen. Att inte bry sig, utan somna i soffan eller helt enkelt fly. När solen går upp igen ser kanske allt annorlunda ut, även det man bråkade om kvällen innan.

När man får barnbarn är allt mycket mer okomplicerat. I princip får man visa att man bryr sig helt oreserverat. Det är mycket enklare att visa sina barnbarn att man bryr sig, än det var att visa sina barn.

Kanske beror det på att barnbarnen inte bryr sig lika mycket?

Titta vilken fantastisk app jag hittade för att göra kollage direkt i Iphone! Appen heter Diptic.

Hur visar du att du bryr dig?

Håller på och bekantar mig med min nya IPad. Det är dubbla känslor. Jättekul och samtidigt tröttsamt. Mina förväntningar är att det ska bara vara att ladda och köra. Som gammal Mac-älskare som blev tvungen att gå över till PC har jag minnen av hur enkelt allt var. Därför blir jag sur och irriterad över minsta lilla tröskel. Va, ska det vara så j…a besvärligt att få in mail, kontakter, blogg och twitter!!?! Nu har jag lyckats med WordPress tror jag,
Men bilder det är nog överkurs.

Fredrik från GP:s lokalredaktion i Kungälv har just åkt härifrån. Han har intervjuat mig om bloggen. Det är häftigt att bli sådär uppmärksammad, att bli utfrågad om hur man tänker, varför man gjorde si eller så, vad andra tycker osv. Man känner sig bekräftad helt enkelt.
Det är förstås extra häftigt att bli utfrågad av en journalist, och veta att det kommer i tidningen.
Nu försöker jag komma ihåg vad jag sa egentligen. Förmodligen alldeles för mycket. 😉

Ja, hur många delpersonligheter har du inom dig?

Idén till frågan fick jag när jag lyssnade på utvecklingskonsulten Lennart Lindén på Lisebergsteatern i förra veckan. Han talade om konfliktlösning och visade bl a en bild på hur många olika personligheter som kan få plats i en och samma människa.

Det gav mig en riktig aha-upplevelse. Hur många gånger har man inte hört uppmaningen att stanna upp, lyssna inåt och försöka ”hitta sig själv”. Och hur mycket man än försöker så är det väldigt svårt att komma till samma resultat två gånger.

När jag var yngre – och ibland fortfarande – kändes det ibland viktigt att hitta ”sin stil”, att kunna ge förmedla en bild av en helgjuten och sann personlighet som bara var min. Men Lennart Lindéns föreläsning fick mig faktiskt att förstå hur bra det är att ha tillgång till olika sidor inom sig själv. Det är t ex mycket lättare att hantera konflikter om man inte styrs av att vara antingen en renodlad stridis eller en typisk fegis.

Alla de här påståendena om mig är sanna, fast oftast inte samtidigt:

*Jag är en tävlingsmänniska, en envis och ganska aggressiv A-personlighet som aldrig ger upp och som alltid satsar till 100%.

*För mig som Oxe är familjen, hemmet och partnern det viktigaste i livet. Att vårda och älska ger min tillvaro mening.

*Som äldsta barnet är jag präglad till att bestämma och styra. Jag vill inte bli motsagd och jag har ett stort kontrollbehov. 

*Jag är nyfiken och social och hatar konflikter, vill helst vara vän med alla.

*Jag är född glad och positiv och med ett lätt sinne. Jag har nära till skratt och glömmer fort sorger och nederlag.

*Jag är en ganska inåtvänd, reserverad och allvarsam person.

Vilka är du själv, innerst inne?  😉

Hur många delpersonligheter har du?

”Jag VILL!”

Tänk att kunna hoppa på skidorna utanför dörren och ge sig ut i naturen på timslånga turer. På Flatön, den 12e december! Fram till förra vintern var det helt osannolikt. Innan dess var en ”vit jul” detsamma som några dagars snöande, ett litet efterlängtat avbrott i regn och rusk. Många vintrar gick utan en enda pulkadag.
Nu har jag redan förväntningar på att snön ska ligga kvar till i mars.

Nämen…är det inte Maud Olofsson som står därborta? Nejvisst nej, det är ju bara jag, i helt ny frisyr och hårfärg. 🙂

Lille L gillade inte alls farmors nya utseende. Fast det ville han inte säga, utan han sa i stället: ”Min mage tycker inte om det.”

Det är tio år sedan jag tröttnade på min blonda, mesiga hårfärg och började färga håret mörkt. Odd har inte gillat det på hela tiden. Nu är han nöjd, och det är ju roligt. 😉

Själv är jag försiktigt optimistisk till att jag kommer att vänja mig. Men egentligen är anledningen att det har börjat klia oroväckande i hårbotten de senaste gångerna jag färgat håret.

Och jag vill absolut inte bli allergisk.

Idag har jag fotograferat modeller för LifeStones nya annonser i Mama, VI Föräldrar och M-Magasin. Tinys faster och lilla kusin lånade ut sin fantastiska vindsvåning i Haga, med stort och ljust vardagsrum med gott om plats. Ovanstående bild tog Åsa (Wojtan) på mig. Sen har jag retuscherat i Photoshop genom att ljusa upp tänderna och ögonvitorna lite, samt tagit bort blänk i ansiktet. Lägga huvet på sned är det tydligen omöjligt att låta bli, jag har inte en enda bild på mig själv med rakt huvud…

Att fota porträtt är jättekul. Men lite stressigt. Man ska hålla reda på alla prylar och inställningar och samtidigt få modellerna att slappna av. När man kommer hem är det som att vittja krabbtinorna när man var liten, så spännande att se vad som finns på minneskortet. Och idag blev jag riktigt, riktigt nöjd, alla tre modellerna blev väldigt fina.

Bilderna på Åsa blev väldigt bra tycker jag. Här modellar hon för fullt med LifeStonesmycken.