Nu har jag upptäckt att om man bara ler och lägger huvudet lite på sned och säger ”pardon..” och ”s’il vous plait?” så tror parisarna att man talar flytande franska och är underbart hjälpsamma. I tunnelbanan tävlade tre pensionärer om att hjälpa mig hitta till Place de la Bastille, och en ung studentska stod säkert en kvart ikväll och demonstrerade hur cykeluthyrningen funkar. Det allra konstigaste är att jag förstod precis allt de sa! Det måste vara den mentala träningen… Jag tror att jag kan, och då går det. 🙂
För övrigt verkar jag ha hamnat mitt i ett studentuppror. Det känns som 1968, massor av poliser som spärrat av Opera Bastille och grupper av unga människor som diskuterar politik.
Nu sitter jag i alla fall på något som liknar Hotel Scandic fast det ligger mitt i Paris, och planerar morgondagen. Jag har ätit en jättegod middag bestående av musslor kokta i vin, creme fraiche och roquefortost. Och jag har köpt ett cykelpass redan, för att jag inte ska fega ur imorgon bitti.
Kommentarer
Du ser ut att ha de härligt du 😉
Tack Thea för att du tar dig tid att kommentera. Hoppas du har lyckats ta dig upp ur din svacka nu. Kan inte föreställa mig dig sådär missmodig som du beskrev, har ju bara sett dig strålande vacker och glad! 🙂
Underbara foton från Paris! Lyckliga du som får vara där just nu! Gillar tolkningen av teamt ”intensiv” också.
Kommenteringen är stängd.