Det första gömstället jag minns är vindsskrubben hos min bästis Kristian på Brödragatan. Där hade vi gömt en stor rund sirapsburk i papp, köpt för pengar som han hade knyckt av sina föräldrar. Vi åt sirap genom att doppa fingrarna i burken.
Nuförtiden har jag andra anspråk på ett bra gömställe. Det viktigaste är att man måste kunna vara ostörd av andra. Gärna se men inte synas.
Fotograferandet kan vara ett slags gömställe har jag insett. På gott och ont. Bakom kameran kan man vara ganska ostörd mitt i vimlet.
Vackra Evelina skriver bloggen Happilyeverafter.se och henne fotograferade jag för en av LifeStones annonser.
Kommentarer
Inga kommentarer än
Kommenteringen är stängd.