Hola Katinka!
Det är lite roligt att hotellpersonalen känner igen mig. Javier, den av bröderna som talar engelska, lyste upp när jag kom släpandes på min väska uppför den smala, branta trappan som leder från gatan upp till lobbyn. Han berättade stolt att han hittat ett skrivbord till mig. Om jag ville hjälpa honom att bära in det på mitt rum?
Efter det gick jag en sväng till konditoriet Casa Suecia, tog en kopp kaffe och växlade några ord med den mystiske mannen som ofta sitter där och skriver för hand i en tjock anteckningsbok. Undrar vad han skriver? Det ska jag ta reda på innan jag reser hem igen.
Sen gick jag till kvarterets supermarket och handlade the, mjölk, honung, valnötter, persikor, apelsiner och ost. I kön bakom mig stod en vänlig farbror med en mini-Sigge i sin väska.
När jag kom tillbaka till hotellet hade Javier tagit fram min vattenkokare som stått på en hylla i deras kök sen sist.
Nu är det bara att sätta igång! 🙂
– Posted using BlogPress from my iPhone
Tillbaka i solen.
Jag tar lokalbussen från flygplatsen och in till Las Palmas. Så hemtam känner jag mig den här gången, tredje turen till Kanarieöarna i vinter.
Bussbiljetten kostar 2,90 euro istället för 50 med taxi. ”Mitt” hotell på den lilla bakgatan är bokat sedan i februari, det kostar 300:- dygnet. Jag tar mig hit med hjälp av två billiga restresor – en för hitresan och en för hemresan. Den här gången fungerar webmail, jag kan både sköta mitt jobb OCH skriva roman långt borta från kyla och mörker.
Varför då det här sjuka behovet att försvara mig, till exempel genom att redogöra för hur billigt jag har ordnat detta?
Skuld, skuld, skuld är min arvedel och alla måste tycka om mig annars får jag ångest.
Min coach Eva och jag pratar ofta om detta, jag hoppas verkligen att jag en dag kommer att kunna släppa den här känslan av dåligt samvete när jag har det ”för bra”.
Ibland känner jag en sån avundsjuka på de mäktiga män som får miljoner i lön och bonus och avgångsvederlag. Inte för pengarna, så mycket behöver ingen och är ingen värd. Men för deras magnifika avsaknad av skuld. Vik hädan, Jante!
– Posted using BlogPress from my iPhone
