Den 11 september 2011 träffades jag av flera sparkar i baken av en högre makt, och bestämde mig för att börja skriva en bok. (Det står här i bloggen så det måste vara sant.) Den där dagen i september för drygt två år sedan, när den definitiva gnistan tändes,  hade jag just kommit i kontakt med skrivcoachen Ann Ljungberg och anmält mig till en Skrivarhelg som hon arrangerade i Stockholm.

I blogginlägget Första Sidan klar! som jag skrev under den skrivarkursen finns en länk till romanens första sida, så som den såg ut då. Att den länken fortfarande finns kvar beror bara på mitt sjukliga behov att dokumentera Hur Det Verkligen Gick Till När Jag Skrev Min Första Roman. Det är intressant och samtidigt skrämmande att jag kunde vara så övertygad om hur bra det var. Idag ser jag ju alla bristerna. Hemska tanke;  tänk om det känns likadant om ett år, när jag ser tillbaka på dagens texter?

Den 3e januari 2013  berättade jag i bloggen att min roman var 558 sidor och ”bara” skulle redigeras. I april trodde jag att den var klar. Det var ett svårt misstag som jag insåg redan innan refuseringarna började komma. Det gick inte att sluta fundera på alternativ och förbättringar fast manuset var postat – dåliga tecken!

Jag tog hjälp av en oberoende litteraturkritiker som läste igenom de 50 första sidorna och gav mig ovärderliga råd. Sen skrev jag igenom hela romanen en gång till. Och en gång till. Strök ett antal stickspår, band ihop kapitlen, tog bort flera karaktärer, fördjupade dem som var kvar, la till fler konflikter.  558 sidor krympte till drygt 300.

Igår avslutade jag manuset på riktigt efter att ha tagit hänsyn till synpunkterna som kom från Ann Ljungberg sedan hon läst det omarbetade manuset.

Hon har gett grönt ljus och skriver till och med att hon tycker berättelsen har ”WOW-faktor”! Nu ligger allt utskrivet och prydligt paketerat, klart att posta till förlag imorgon. Och jag känner mig helt trygg med att släppa taget.

Nu är jag så nöjd med det jag har skrivit att jag till och med fastnar i min egen berättelse när jag börjar läsa på sidorna som skrivaren matar ut!

307 sidor roman får stå på egna ben från och med nu. Det känns skönt att den flyttar hemifrån. Om det blir förlagskontrakt blir jag tvungen att ta hand om den igen, och säkert ändra på både det ena och det andra.

Men den dagen den sorgen, nu ska jag först säga hej till: 1. min ukulele, 2. min franskakurs, 3. min kamera, 4. mitt nya roliga jobbprojekt samt inte minst 5. planeringen inför kanalresan till Medelhavet.