Undrar någon hur ett refuseringsmail från Piratförlaget kan se ut? Jag har valt att vara öppen på bloggen och i Författargruppen på Facebook med försöken att få min roman publicerad. Om det är dumt eller inte får tiden utvisa. Kanske vore det klokare att ligga lågt och inte skylta med sina refuseringar? Men samtidigt tror jag att många förhoppningsfulla skribenter är nyfikna på den här sortens information. Hur tänker ett förlag? Hur bra måste ett manus vara för att de ska tycka det är värt att koppla in någon av sina redaktörer och hjälpa författaren att putsa bort det som skaver? ”Vi har resonerat lite kring detta…” Tänk om man ändå hade fått vara en fluga på väggen då.

Så här stod det i mailet:

”Nu har det gått en tid sedan du mejlade ditt manus Marvatten till oss för ytterligare en bedömning. Eftersom vi haft det hos oss flera gånger valde vi en annan lektör än senast, för att få ett par helt fräscha ögon på det. Så här sammanfattar hon sina tankar:

En spännande berättelse med många intressanta relationer och en detaljerad miljöskildring som säkert lockar såväl västkustbor som andra. Det är skickligt berättat med stilsäkert språk och ledtrådar som håller spänningen vid liv. Vardagshumor och allvarliga ämnen blandas. Tyvärr blir det lite rörigt med alla perspektiv och historier som ska bindas samman. Det behövs bättre anvisningar om hos vem läsaren befinner sig, och kanske skulle det också kunna strykas något perspektiv. Spökrösterna har jag svårt att svälja, ska de vara kvar tycker jag att de behövs göras något mer med, arbetas in i storyn.

Vi har resonerat lite kring detta sedan vi fick omdömet och landat i beslutet att ännu en gång tacka nej till att ge ut det.”

Jaja. Vad gör det om hundra år. Jag skriver på Målaren nu. Marvatten väntar tålmodigt på ett förlag som fattar hur bra den romanen är. Om ett år eller så ger jag ut den som ebok om ingen har nappat innan dess.