Tillbaka i båten. Schlögen 14 augusti.

Från tåget, som går parallellt med Donau, såg vi steniga, sluttande stränder, parkerade pråmar och tomma hotellfartyg. Sedan mer än en månad har det inte kommit en droppe regn här, temperaturen har legat över +30C. På sina ställen är vattennivån i Donau ett par meter lägre än normalt. Fartygstrafiken är inställd ovanför Passau. Kryssningsfartygen ligger stilla och passagerarna bussas. Alla väntar på Regnet. ”Det räcker med två dagars regn för att vattnet ska stiga igen”, sa taxichauffören som körde oss de fyra milen från Passau till Schlögen. Han sa också att det inte har varit så lågt vatten på tolv år.

Grillröken låg tjock över pontonerna när vi kom släpande på vår packning, genomsvettiga i alldeles för varma reskläder. Klockan var åtta och det började bli tillräckligt svalt för att tänka på middag. Barn badade i det jolmiga, lerfärgade flodvattnet och män med havande magar vaggade halvnakna fram längs kajen för att ta ett glas öl i serveringen.
Ellem väntade på oss precis som vi lämnat henne, utom att hundra spindelvävar smetade längs benen när vi gick ombord och damm och frömjöl täckte däck och överbyggnad.
Nedanför Passau är vattendjupet bättre, vi ska nog kunna fortsätta härifrån åtminstone till Budapest utan problem.
Men först väntar ett par dagars packa upp, tvätta båt och komma i ordning.

Just nu hörs åska på avstånd, vinden tar plötsligt fart och parasoller blåser i vattnet. Kom vi med Regnet?