Även idag ändrade vi planerna under resans gång eftersom det gick så fort och smidigt nerför floden och genom slussarna. Fyra tolvmeters slussar klämde vi, nu är det bara sju kvar på hela Donau! Strömmen varierar hela tiden, ibland smalnar floden upp och blir dessutom grundare, då får man skjuts med mer än tre knop och det känns som att sladda fram i en vattenrutschkana. Man blir snabbt fartblind. Slussarna öppnar för fritidsbåtar tre gånger per dag enligt tidtabell, men det verkade inte vara så noga, vi slapp vänta mer än högst tjugo minuter fast vi kom helt utanför tidtabellen. Man kallar upp slussen på VHF några kilometer i förväg och frågar artigt när det är möjligt att slussa. I Österrike har vi bara träffat på vänliga och serviceminded slussvakter.
På ett ställe är det så smalt, strömt och krokigt att man dels måste meddela på anropskanalen att man är på gång, dels måste ta hänsyn till ljusreglering, floden delar sig i två armar som är enkelriktade. Tack vare den fantastiska flodkarta jag köpt från Pierre Verberght hade vi inga svårigheter att förstå hur vi skulle bete oss. Navionics på Ipaden är förstås också bra att ha, men idag körde vi utan den nästan hela tiden. Sjömärken står där de ska, och kilometer och hundrametersmärken är så tydliga på strandkanten, det går inte att missa var man är.
Alla slussar utom en hade flytpollare. Väldigt bekvämt, pollarna följer med båten neråt. Men OBS! viktigt att inte göra fast, flytpollaren sjunker inte lika fort som vattnet i början, det är en fördröjning på en meter ibland. Man riskerar att båten blir hängande och stora skador om man har gjort fast linorna.
Nu ligger vi i gästhamnen mitt emot det osannolikt pampiga barockklostret Melk. Infarten till gästhamnen är klart den läskigaste/konstigaste hittills, men det såg värre ut än det var. (Ska ta en bild på inloppet imorgon när vi går ut.) Tidigt imorgon går vi tvärs över floden och lägger oss vid bryggan nedanför klostret. Visningarna börjar kl 11. Ska man bara se ett slott längs Donau så är det nog Melk man ska satsa på.
Bara sju slussar kvar på sträckan till Svarta Havet! Fyra i Österrike, en i Slovakien och två i Serbien/Ryssland.
Så vackert vart man än ser…
Fin hamn när man väl hittat in och undvikit sandbanken och forsen.
In till höger i den lilla kanalen förbi sandbanken. Passa den starka sidströmmen och hoppas det är djupt nog…
Kommentarer
Hej Katinka, jag såg om eran resan på YouTube och jag planerar själv en liknande resan så småningom. Är ni intresserade att sälja Pierre Verberght flodkartor till mig om ni inte behöver de längre?
Hejsan, tack för frågan, men vi har inte kvar kartorna. De är inne på sin tredje ägare nu! 🙂
Kommenteringen är stängd.