Tredje dygnet parkerade i leran, utan behov av akterförtöjning. Över 30 grader varmt redan på förmiddagen. Vi draperar öppna luckor med skuggande handdukar och kompletterar biminin över sittbrunnen så att inte minsta solstråle kan tränga sig in. Det fläktar lite i hamnen, men inte mycket.

Idag gäller det att göra så lite som möjligt, så långsamt som det går, och dricka mycket vatten. Jag lägger upp fortsatta rutter på paddan. Odd pysslar med öljetter i solskyddet och hämtar ut Euro i köpcentret. Efter en kall dusch på akterdäck slumrar vi ett par timmar på varsin bänk i sittbrunnen, och vid fyratiden cyklar vi till badet vi upptäckte igår. Att någonting kan vara så ljuvligt som att bada!
Tydligen ska den här värmeböljan fortsatta, lagom till vi kommer till Belgrad lovar rapporten 36 grader.
Vad detta gör med vattenståndet i Donau är ju lätt att gissa. Sedan jag mailade några frågor till Pierre Verberght, den belgiske kartografen som har ritat Donau kartorna vi använder, hör han med jämna mellanrum av sig med aktuella vattenstånd och vänliga varningar. Igår kom ett mail där han suckade: ”Hoffnungslose Wasserstand!” Han uppmanade oss att vara försiktiga, följa efter pråmar och lyssna uppmärksamt på kanal 10.
Idag bunkrar vi också en massa mat och vattenflaskor eftersom det verkar bli svårt med hamnar framöver. I Baja, där det enligt boken ska vara 2,5 meter djupt, var det bara 85 cm när Odd ringde och kollade. I Kisapostag som är morgondagens etappmål svarar ingen i telefon. Vi ställer in oss på att ge oss av i morgon bitti redan klockan sju och hitta en fin ankarvik som nästa natthamn.