25 maj. Trött på att flacka och fara!

Vi ligger kvar vid kajen i Galatas, granne med två andra svenska båtar, mitt i den lilla grekiska småstadens hjärta. Fullsatta färjor och taxibåtar pilar över sundet till Poros som glittrar och dunkar i fredagsfeber. Här i Galatas fylls strandpromenaden och de få bänkarna av flanerande barnfamiljer, gamlingar och svärmande ungdomar. Lösa hundar delar vänskapligt på gamla överblivna piroger som lagts ut av någon restaurang i en plantering. Sigge har blivit kompis med några av dem, morrar varnande från sittbrunnen åt andra.

Himmel så skönt att äntligen få en paus i nomadlivet! Jag är ju Oxe, bevars, och vill höra hemma. Bygga relationer, lära känna folk. Gärna utflykter och upptäcktsresor, men jag vill ha en fast punkt, en bas att utgå ifrån. Odd vill helst bara fortsätta resa, alltid segla vidare, aldrig vända tillbaka. Jag kallar det för att Hållplatssegla, eller Tidtabellsegla, och det är en av få diskussionsämnen som kan leda till dålig stämning ombord. Åtminstone tillfälligt.

Nu har vi just det, en fast punkt i Galatas. Idag blev det klart med kommunkontoret och vi fick betala vår kajplats för två veckor framåt, tills vi ska flyga hem. Dessutom avtalade vi med Poros Marina att Ellem kan stå på land där över sommaren, tills vi kommer tillbaka i september. Vi sparar pengar jämfört med den marina vi hade tänkt oss först, och vi får en mycket enklare hemresa. Härifrån kan vi komma hem till Flatön på en och samma dag, tack vare snabbfärjan till Piraeus.

Idag mår Odd bättre efter att ha varit däckad några dagar. Vi har städat båten, haft ute mattorna, fikat med Pelle och Mari på grannbåten, handlat och pysslat och mekat med gasspisen (som kanske läcker). Jag har gjort en utflykt på cykel till en fin badstrand en bit bort. Kort sagt en underbar dag när ingenting särskilt hände. Imorgon kastar vi nog loss för några dagars utflykt, om inte nordanvinden är för besvärlig. Fast först måste vi invänta gasmannen som ska laga spisen.

Tre års båtluffande.

Home is where I hang my hat.

Krukväxter på akterdäck! Ve och fasa! Jamen basilika och mynta kan man ju äta, säger jag. Och pelargonen ställer jag på kajen när vi lämnar.

Life is good.