31 maj. Palia Epidavros. Fyra av fem charter. Varannan ryss.

Varning för att jag är en aning negativ idag. Det är orättvist mot byn Epidavros och mot hela den här delen av Peloponnesos, med alla sina världsarvsplatser, Korintkanalen, den svindlande vackra och vilda kusten, de vänliga greker vi möter. Jag vill verkligen inte avskräcka någon från den här delen av Grekland.

Men här finns för många charterbåtar. Det började redan väster om Amorgos, och har bara blivit värre ju närmare Aten vi kommer. Man kan naturligtvis inte dra alla charterseglare över en kam, men det är svårt att inte undra. Får vem som helst hyra hur stor båt som helst? Fyrtio fot är numera blahablaha, det ska vara minst femtio, och allra helst en katamaran.

Fyra av fem båtar vi ser är charterbåtar. De har alltid bråttom. Skepparen drar på full gas i alla manövrar, både fram och back, ungefär som om han körde sin första moped. Båten är ofta belamrad med uppblåsbara, färgglada badleksaker, varav minst en paddelbräda. I riggen fladdrar diverse långa banderoller och flaggor. Fem stora Bavaria såg jag fräsa genom sundet utanför Poros med flaggan ”Partylife Aegean” flygande från akterstaget.

Man är minst åtta personer ombord, vid tilläggning i oftast fullpackade hamnar springer fyra (gissa könet) omkring och skriker olika förslag på vad man ska göra, medan fyra (gissa könet) sitter på däck och solar i bikini. Man kan ofta se små barn, givetvis utan flytväst, vimsa omkring mitt i kaoset. Efter klockan två kan man jämföra letandet efter en kajplats i valfri gästhamn med letandet efter en parkeringsplats på Torp köpcenter dagen före midsommarafton.

Är det konstigt att vi helst håller oss till ankarvikar? Fast inte ens där kan man vara säker. Igår ankrade vi i en underbar liten avskild del av bukten utanför Epidavrus. Vi kom fram sent, hade en fin seglingsdag i kroppen, somnade trötta och nöjda efter att ha ankrat upp och fäst en lina iland. På morgonen rodde vi iland och gick in till byn för att handla. När vi kom tillbaka hade vi fått sällskap i viken. Så nära att de nästan kunde hoppa över till oss låg två ryskflaggade charterbåtar för ankar, förtöjda i varann. Över Ellem surrade en drönare.

För övrigt har vi det väldigt bra! I morgon är planen att segla söderut till Spetses, efter att först ha tankat vatten i gästhamnen här, när det blir en plats ledig. Det blir det förhoppningsvis ganska tidigt. På lördagar har alla charterseglare bråttom att komma iväg, för att hinna återlämna båten.

Vilken kväll. Allt som hördes var koltrasten. Så saknad!

Nästa morgon. Hur tänkte de? ”Här ligger redan en, då måste det vara bra här.”?