Svar på Farmorsfrågan nr 199. Vad jag sa Ja till.
Just nu är det många som säger Ja till att titta på Nobelfesten, men jag tänker njuta i min skrivhörna istället. Hela dagen, ja ända sedan igår har jag känt ett magsug efter att få stänga dörren, sätta på hörlurarna och ge mig in i min hittepåvärld igen. Det är så himla spännande att se hur karaktärerna jag har uppfunnit utvecklar sig. Jag använder författarcoachen Ann Ljungbergs 365 frågor för att ta reda på vilka mina romanfigurer egentligen är. I fredags fick min huvudkaraktär försöka svara på frågan om det finns något ansvar hon har tagit på sig som hon egentligen inte mäktar med, och hur hon hanterar det. Jag satte klockan på 15 minuter och försökte skriva ner ett svar. Efter det kände jag henne lite bättre.
Men jag bestämde mig redan i torsdags för att säga Ja till att vara riktigt närvarande fredag och lördag, njuta av nuet och inte längta någon annan stans. Det är nämligen alltför lätt hänt, hur trevligt man än har, att låta tankarna flyga iväg till någonting annat längre fram, längre bort.
I fredags kväll var det 40-årsjubileum, jag träffade 20 av klasskamraterna i avgångsklassen på Journalisthögskolan i Göteborg. Flera av dem är kända medieprofiler. Mysige Ola Magnell blev känd inom ett helt annat område och har ända sedan den tiden han sjöng för oss på våra fester varit min store idol när det gäller låttexter. Han är en helt magisk poet och låtskrivare, det är så synd att han lagt gitarren på hyllan men tur att han ändå faktiskt gett ut 12 skivor. Jag kan nästan varenda text utantill (Obs överdrift!) Lyssna till hans låt Pappa! och gråt!
Min förste pojkvän Torbjörn blev inte alls känd men väldigt lyckad ändå, och det kändes himla härligt att få krama om honom igen. Jag förstår fortfarande att jag föll för honom i gymnasiet. När han sökte till Journalisthögskolan gjorde jag det också. När han började på reklambyrå gjorde jag det också. När han fick barn fick jag det också 🙂
Idag var det ett annat sorts roligt kalas, min lillasyster (man slutar aldrig vara storasyster) fyllde 60 år och nästan hela släkten hade samlats. Mamma 92 höll tal och alla hennes barnbarn och små barnbarnsbarn kryllade omkring och somliga gick från knä till knä.
Själv matade jag lilla Mini med vispgrädde och hallon medan jag snusade i hennes mjuka hårfjun. (Tiny snart 2 får jag nästan inte röra just nu. Allting är NEJ! Fast jag fick en puss i nåder till slut.)
PS. Lyssnar just nu på Guldkorn av Ola Magnell och får mäktiga flashbacks inför den ena låten efter den andra. Det här till exempel ur Rulltrappan: ”En boning i sig själv, måste man ha!”
Ingen julklapp men ändå!
Titta vilken fin marschallhållare store J svetsat till mamma på skolan i Karlskrona! Två stycken har jag fått. Funderar nu på vilka beställningar jag kan lägga in. Fantastisk rosenpergola har han redan levererat för ett par år sedan. Skulle faktiskt behöva en till, för klängrosen på hörnet. 😉
– Posted using BlogPress from my iPhone
Julklappspyssel!
Årets beställning av fotokalendrar är inskickad. Det blev Önskefoto i år, eftersom AlltFörFöräldrar har ett så himla bra erbjudande. 50% rabatt hur många kalendrar man än beställer, om man anger koden JUL11
Den rabatten besparade mig över 700:- . Har man fem barnbarn och vill ge alla ett minne av året som har gått blir det snabbt mycket pengar. Dessutom vill jag förstås ha minst en själv också. Och mamma måste också få en…
Nu är det i alla fall klart , om tio dagar ska mina väldigt uppskattade julklappar komma med lantbrevbäraren. 🙂
Svar på fråga nr 198. Om att våga strunta.
Man kan strunta i en massa handlingar som de flesta anser som självklara, utan att därmed utmana sig själv eller omvärlden. Att strunta i att städa eller bry sig om sin vikt eller raka benen är några exempel. Ganska ofarligt trots. I vissa människors ögon kan man visserligen framstå som en bisarr person. Men det är oftast människor vars omdöme man inte bryr sig så mycket om ändå.
Det är värre när man känner lusten, och skräcken, att strunta i sådant som man själv trodde var en del av ens personlighet. Som att hålla ut, leverera, göra färdigt, vara snäll, visa omtanke.
Den här frågan har fått mig att fatta ett viktigt beslut. (Farmorsfrågor är ovärderliga! 😉 ) Det är dags att sluta fundera över vad andra har för förväntningar på mig och på vad jag ska göra eller inte göra. Allt vad jag inte kräver av andra människor tänker jag strunta i om de kräver av mig.
Från och med nu är mitt liv bara mitt.
PS. Mina älskade, ni vet att detta inte gäller er!
Farmorsfrågan nr 198. Vad vågar du strunta i?
Bronsstaty på strandpromenaden längs Las Canteras i Las Palmas. Nästa gång ska jag ta reda på vem hon är. Gillar hennes attityd.
Sista kvällen.
Ingen kommer tro att jag varit på Kanarieöarna en vecka. Av de där timmarna mitt på dagen när jag hade tänkt sola och bada blev det vila på rummet och försöka bli frisk.
Men jag har skrivit över 6000 ord, är klar med en synopsis och har kommit långt med mina karaktärers familjeförhållanden och släkthistorier, så jag är väldigt nöjd ändå. Och så har jag träffat författarcoachen Ann Ljungberg och fått nyttiga råd och massor av uppmuntran.
Imorgon går flyget hem, och det är precis lagom. Nu börjar jag känna mig lite ensam. Längtar efter alla de mina. Redan efter sju dagar alltså. Jag som drömde om att fly vintern i Sverige i flera månader förra året!
Men nu vet jag att det inte behövs ett hus eller en lägenhet i ett varmt land. Det behövs bara ett andningshål. En sån här vecka då och då under den mörka årstiden räcker långt. Som en säl behöver jag komma upp över ytan till sol och värme ibland, för att orka frysa oktober till maj.
Det är lyxproblem, jag vet.
De här sandskulpturerna invigdes idag på stranden. Flera konstnärer har hållit på dag och natt under hela veckan att gestalta olika scener ur julevangeliet med hjälp av sand och vatten. Samt någon sorts bindemedel, förmodligen vattenglas. En stor bulldozer har skyfflat upp flera meter höga vallar av sand runt hela området, så att ingen ska kunna tjuvkika.
ÖFrukostlyx.
Idag har jag lyxat till det med frukostbuffé på Reina Isabel, det flottaste och samtidigt mysigaste hotellet jag hittat hittills längs strandpromenaden. Visserligen har jag inte utforskat mer än en tredjedel av den 4-5 km långa promenaden, det kanske finns ännu finare hotel. Det som är så mysigt med Reina Isabel är den vänliga servicen och inredningen med mycket ljus, palmer och bambumöbler. Trådlöst internet öppet för alla gäster, inga koder eller annat krångel. När jag frågade frukostchefen om det var OK att betala bara för frukosten, och om jag fick sitta kvar och skriva, log han och sa ”be our guest madame, this is your home as long as you want” och såg ut att mena det! Jag kanske ser lite rik ut nu, eftersom jag fixade håret igår?
Detta väljer jag inte! Men jag ser gott om riktigt tjocka kvinnor i min ålder som lastar tallriken full. För att godsakerna ingår i priset? Vad jag tycker synd om dem!
Min skrivplats på morgonen några timmar idag. Sen ska jag nog sola och bada lite.
Förälskad i Las Palmas.
Restresan till Las Palmas bokade jag helt utan förväntningar på solbränna och bad. Jag ville bara bort från mörker och kyla för att kunna skriva på min bok helt ostörd en vecka. Jag valde staden Las Palmas för att slippa Sällskapsresans miljöer och människor, jag ville ha arbetsro utan pooler, röj och turistkommers. Nu är jag fast. Jag längtar redan hit igen, fast hemresan inte är förrän i övermorgon. Här finns allt. Spanskt vardagsliv, lagom mycket turister, vanliga affärer. Maten i kvarterets SPAR-köp kostar inte mer än hemma men sortimentet är roligare.
Klippning, slingor och styling hos den unga och hippa frisören på hörnet kostade 50 Euro och blev minst lika bra som i Göteborg. Ögonbrynen färgade han gratis.
Om jag går ner i arbetstid kan jag faktiskt bo här en vecka i månaden under vintern. En flygstol med Ving eller Apollo kan man idag få för 495:- om man kan resa sista-minuten med en dags varsel. Rummet på mitt lilla Hostel 7 Soles är billigt och kan bokas på telefon dagen innan. Finns inte plats här så ordnar de rum tillfälligt på Hotel Paloma Blanco på gatan intill. Maten kostar mindre än hemma om man handlar och äter som en spanjor och inte som en turist.
Jag har redan investerat i en liten vattenkokare som ska få stanna kvar här tills nästa gång. 🙂
Högsommar!
Bingo! Eller något annat slags spel. Trevligt såg damerna ut att ha det i alla fall.
