Vad vet jag om min mammas drömmar? För ett år sedan visste jag faktiskt nästan ingenting, eftersom jag aldrig hade frågat henne. Trots att hon har varit min mamma i 61 år nu!

Men så började Johanna Widstrand och jag med intervjuerna för mammas memoarbok, Boken om Mamma, förra hösten.  Jag har skrivit om det i bloggen då och då. Till exempel om breven vi hittade.

Och plötsligt fick jag reda på helt nya saker om min mamma, som hon aldrig berättat förut.

Till exempel om hur hon alltid älskade att vara i lagården och drömde om att få läsa till agronom när hon tagit studenten. Det var inte så vanligt att barnen i den lilla skånska byn där hon växte upp fick fortsätta läsa efter folkskolan. Men hon var duktig i skolan och hade höga krav på sig hemifrån, så hon tog studenten med fina betyg. Hon var säkert väldigt glad och lycklig och såg fram emot att börja på lantbrukshögskolan.

Men morfar sa nej. Agronom var inget arbete för en flicka. Hon fick inte bli barnsköterska heller, för det var inget bra yrke när man blev äldre ansåg morfar.

Då surade mamma i ett helt år. Gick hemma och gjorde ingenting, dvs hon hjälpte väl mormor förstås. Med bak och byk, höns och gäss.

Sen sökte hon in till lärarseminariet för att bli lärare. Men då bröt kriget ut och lärarseminarierna stängde eftersom alla män blev inkallade.

Tre framtidsdrömmar som gick i kras. Men mamma knäcktes inte utan hittade sin egen väg. ”En bondtös klarar det mesta” säger hon kaxigt.

Förmodligen regnar det hos dig också. Hösten är här, det är dags att mobilisera så mycket positiv energi som möjligt.

Just den här hösten undrar jag verkligen hur jag ska orka hålla humöret uppe, även om jag inte skriver om det som tynger mig. Bloggen känns ändå viktigare än någonsin, den blir som en sorts självterapi. Dessutom har jag bokat in två målarkurser hos härliga Ewa Evers i hennes atelje på Bleket och anmält mig till Skrivarprat hos den långseglande författarcoachen Ann Ljungberg, så förhoppningsvis är hösten räddad. 🙂

Nu har jag hittat ett sätt att göra bok av bloggen också, som inte kostar en förmögenhet. Det är möjligt genom www.blurb.com och deras fotoboksprogram. Det är samma program som jag använder för att göra Boken om Mamma som jag har skrivit om tidigare på bloggen. Den boken är uppe i 85 sidor just nu, och enligt prislistan på Blurb kommer en bok att kosta ca 60 USD. I stort format, med hårda pärmar och fint papper och med extra skyddsomslag.

Bloggboken blir väl förmodligen mycket tjockare eftersom det handlar om ca 2 års bloggande. Vi får se, jag lovar att återkomma om priser och annat.

Igår njöt jag den sista persikan från vårt persikoträd. I år har vi inte fått så många persikor, kanske 20 st, men de har å andra sidan varit i fullformat. Helt i klass med ICAs fast godare.

Vad vet du om din mammas drömmar?

”Dart wejder”. Till farmor från lille L.

Hur hittar du glädjen igen?

– Posted using BlogPress from my iPhone

Minns du maträtten ”kasslergratäng”? Då är du nog i min ålder. Jag hörde ett inslag på radion där författaren Karin Thunberg intervjuades om sin nya bok ”En dag ska jag ta mig någon annan stans”

Hon berättade att hon hittat en dagbok från när hon var ung på 70-talet, med anteckningar om vad hon lagade till middag. Rätter som idag verkar helt omöjliga. Det kallas visst svensk husmanskost. Kasslergratäng minns jag tydligt. Jag brukade göra envariant med fläskfile som badade i massor av gräddsås, brynt lök och bitar av syltad ingefära i såsen. Och så kokt potatis naturligtvis. Möjligtvis lite gröna ärter som garnityr. Det var faktiskt det första jag bjöd min man på när vi nyss hade träffats. Jag var ju ensamstående mamma, så om vi ville träffas för att äta middag fick det bli hemma hos lilla A, 3 år och mig.

Fast trots den där fläskfilén är vi fortfarande gifta, 35 år senare! 😉

Idag ser våra måltider helt annorlunda ut. Nästan aldrig potatis, mest kamutvete och quinoa. Alltid mycket blandad sallad, med olivolja och topping av olika fröer. Fisk flera gånger i veckan. Äter vi kött så är det lamm eller kyckling. Ugnsstekta rotsaker som palsternacka och morot.

Men fast jag är väldigt noga med vad jag äter och aldrig skulle få för mig att stoppa i mig vissa saker, så är det ändå inte nyttigheten som avgör vilken som är den bästa maträtten jag vet.

Den kan bestå av nästan vad som helst, bara den också innehåller sällskap av den jag älskar.

Det kom en bild på mobilen från mamma A som lockade fram ett litet blänk i ögonen. Hon och Mini är på utflykt till Stockholm för att hälsa på mamma A:s bästis från skoltiden, Mia. Nu har Mia fått en liten Morgan som är nästan precis jämngammal med Mini.

Lilla fina Mia, som sov över hos oss så många gånger, och som jag följt lite på avstånd genom åren. Nu är hon också mamma!

Jag jämför förstås med min bästis och hennes son. När ens kompisar får barn som blir kompisar med ens egna barn, det är då man märker hur fort tiden går. Och hur mycket det betyder med vänskap som består.

Det är den tiden nu, när såna här varelser hittar in i huset. Flera gånger i veckan får jag lyfta ut någon från köket eller uterummet.

Den här tjusige besökaren placerade jag på en handskuren kinesisk ask, bara för att färgerna var så otroligt vackra ihop.

Tidigare i somras skrev jag om  BabyJogger City Mini som jag blev utvald av Alltforforaldrar att testa. Jag skrev om mina första intryck när vagnen kom med posten och Tiny som var hos oss på sommarlov fick prova sittdelen.

Några dagar senare var det Minis tur att ta över vagnen, och då var det förstås liggdelen som gällde.  Jag skrev om det här.

Nu har lilla Mini 7 månader redan vuxit ur liggdelen! Häromdagen skickade mamma A den här bilden på en mycket nöjd Mini på stockholmsutflykt med mamma. Än så länge har jag bara hört positiva kommentarer om hur praktiskt det har varit med vagnen på resa, jag återkommer med mer detaljer.

Vilka är dina bästa maträtter?

– Posted using BlogPress from my iPhone