Klockan är strax 23.00 och jag har rest 70 mil idag. Fram och tillbaks till Glasriket. Men den jag reste för att möta hade åkt ännu längre, ända från Kinas östra kust.
Det känns som om min resa var väl värd besväret. Jag tror att han tycker detsamma.

Vad är jag nyfiken på? Mest av allt och alltid är jag nyfiken på andra människor. Varje gång jag är i stan (Göteborg) glor jag intensivt och ogenerat på folk. Mina barn tror att det beror på att jag bor på landet och inte ser så mycket människor i vanliga fall. Men det är inte hela sanningen. Jag är helt enkelt väldigt nyfiken på hur andra människor är. Hur de bor, hur det ser ut i deras hem, vilka relationer de har, vad de pratar om, vad de jobbar med.

Men jag är nyfiken på avstånd, vill helst bara iaktta och lyssna, utan att märkas.

På fester, sammanträden och andra tillfällen när man förväntas umgås och prata tröttnar jag fortast av alla och måste dra mig undan för att vila och vara själv.

Inte konstigt att jag älskar Facebook, Twitter och bloggvärlden där man bestämmer själv när och hur ofta man ”träffas”.

Det kanske finns en diagnos? 🙂

Hur som helst så har jag förlikat mig med att det är såhär jag är. Nyfiken på folk men inte så sällskaplig.

Den här glada familjen fångade jag med kameran på en restaurang i Paris, på kursen i Street photography med Marcus Johansson . Hur tror du att de hänger ihop? Visst är det väl farfar, pappa och sonson? Undrar vad de firar?

I torsdags kväll tog vi Tumlaren och körde rakaste kursen till Käringön där man såhär års faktiskt får plats i gästhamnen, om än på utsidan bryggan. Och vem träffade jag där, som ett spöke från mitt gamla liv, om inte fotografen Henrik Dahlman ! Titta på hans underbara bilder från bl a Käringön, det är nästan så man får lust att hänga in sin egen kamera i garderoben… Men nej, alla kan inte vara bäst, det räcker bra att ha roligt när man fotar!  Henrik är hamnvärd på Käringön och berättade att han planerar fotokurser för företag där ute. Gissa om jag tänker anmäla mig direkt!

Fredag natt låg vi i Mollösunds gästhamn, lördag natt i naturhamn på västsidan av en liten ö längst ut mot horisonten. Det var äventyrligt men underbart, så kan man bara förtöja om man litar på att vinden ska hålla sig svag och ostlig.

När jag var tillbaka på jobbet  i morse kändes det som om jag hade haft en hel veckas semester. Nu är det bara +17 C  i havet. Det gäller att ta vara på det sista av sommaren.

Här kommer ett gäng bilder från båtutflykten, jag måste ju komma ikapp i 365 Foton! Idag borde jag egentligen vara uppe i bild 227.

Vad är du nyfiken på?

Den praktiska plastservisen Taffel, design Sigvard Bernadotte, har följt med mig ända sedan 1950-talet. Den fanns alltid med ombord när vi åkte på badutflykt med mamma och pappa. Om det var lugnt och lite vind till Bredholmen, annars till Gåsö eller Flatholmen.
Fast vi måste ha haft annan servis också, för det finns bara 4 av varje sak. Vi var ju 7 med moster Mimmi. Tallrikarna är repade av knivar och gafflar som skurit otaliga portioner stekt ägg, bacon och potatis genom åren.
Och ibland nyfångad makrill.
Numera blir det ofta stekt lax, eller goda kryddkorvar. Och inte potatis utan kamutvete.

Jag lider av dyscarti, dvs jag är oförmögen att läsa sjökort. Det är stört omöjligt för mig att översätta kartbilden till det som syns runt omkring. Det spelar ingen roll hur tålmodigt Odd pekar ut holmar och skär, det går inte in i min hjärna. Inte konstigt att jag varit osäker på att köra båt ensam, fast jag varit på havet varenda sommar i hela mitt liv.
När jag köpte en GPS i födelsedagspresent till Odd för 4 år sedan förändrades faktiskt hela vårt båtliv. Nu vet jag exakt var vi är och kan krypköra mellan svärmar av undervattensstenar.
Den enda ojämlikheten ombord mellan oss nu handlar om teknik. Att lufta spridare och bränslefilter på en krånglande dieselmotor varje timme kommer jag aldrig att klara själv. 🙁

– Posted using BlogPress from my iPhone

 Ja, vad hindrar mig att göra det jag egentligen vill? Påbörjade och oavslutade projekt både ute och inne ropar på att jag måste ”göra färdigt”! Trädgården växer igen. Växthuset har blivit en odling av vita flygare och bladlöss istället för tomater. Nyköpta spännande  DVDkurser från Moderskeppet som jag inte ens öppnat samlas i hyllan.  Halvfärdiga barnporträtt i olja står i rad längs väggen och alla mina glasfärger, penslar och pryttlar står hopfösta i lådor i ett hörn av mitt överbelamrade privata arbetsrum. En gång i månaden kommer Elisabeth (vår underbara RUT) och städar tålmodigt runt alla mina samlingar. Ibland sorterar och viker hon t o m den rena tvätten om tvätthögen framför torktumlaren hindrar henne att komma in i tvättstugan.  

Fast när jag nu tänker efter, så väljer jag ju faktiskt för det mesta att göra det jag vill. Det är ju därför vårt hus ser ungefär likadant ut nu som när barnen bodde hemma, det är därför växthuset denna sommar är en misär, trädgården en djungel och arbetsrummet en mardröm för en städerska. Det är därför vi inte kan bjuda hem vem som helst på middag en kväll. (Det tar för mycket tid att göra huset tillräckligt fint för gäster.) Jag struntar oftast i det jag borde uträtta på fritiden efter jobbet, eftersom det är roligare att träna, baka surdegsbröd,  fotografera och sitta vid datorn med bloggen, bildbehandling och mammas memoarer. Det viktigaste blir därmed gjort anser jag. 🙂  

På helgerna har jag inte heller tid med det jag borde, då kommer barn och barnbarn som jag vill umgås med, eller så åker Odd och jag iväg på något roligt. Womens Match Race i Lysekil till exempel.  

Det går helt enkelt inte att ha ett perfekt arbetsliv, ett perfekt hus, ett perfekt socialt liv,  en perfekt trädgård och ett perfekt liv samtidigt.  

Alla dessa krav och förväntningar som skulle kunna hindra mig från att göra vad jag vill, om jag inte vore så bra på att strunta i dem.  

För vad kan egentligen vara viktigare än att göra en helgutflykt för att lära sig dansa tango?  🙂 

Den här tänkvärda raden hittade jag förresten i min Xtravaganzahandbok:  

”Hinder är det du ser när du tar bort ögonen från målet”  

Kristina Jeppsson, xtravaganzacoach och NLP Tränare

En av mina favoritbloggar är Lyckobloggen som skrivs av ett gäng lyckoforskare vid Lunds Universitet. Läs den du också, där kan man få många insikter om sig själv och andra.   🙂

Vad hindrar dig från att göra det du egentligen vill?

Camilla och hennes besättning bjöd på underbar seglingsfight i Womens Match Race i Lysekil i helgen och var såhär glada efter segern mot regerande världsmästare!

Igår köpte jag en ny träningsjacka på Intersport. Stl 36! Min förra hade storlek 42. Vissa av er kan nog inte förstå vilken lyckokänsla det var att dra på den nya i morse. Men kanske någon blir lite inspirerad. Och inspiration är just vad man behöver för att ta tag i ett berg av övervikt. Därför kommer här en av mina ytterst sällsynta dagens outfit bilder.:-)