Vad heter frukterna?
Det här blev vår frukost tidigt i morse när vi fortfarande trodde att tåget från Hat Yai i Thailand mot Butterworth i Malaysia skulle gå kl 7. Sen blev det försenat en timme så vi hann få i oss en omelett från ett gatustånd i alla fall.
På själva tåget finns ingen mat, men på alla stationer säljs stekta kycklinglår, grillspett och ris. Det vågar vi inte äta eftersom det är tillagat i förväg och inte riktigt varmt. Så vi har med oss frukt och cashewnötter. Och vatten förstås. Tågresan tar 5-6 timmar, vi får lite olika besked och det spelar ju ingen roll.
Det är ett Special Expresståg vilket nog betyder extra långsamt. Dieseldrivet, bara fyra vagnar. Mellan Bangkok och HatYai var det sovvagnar, men nu är alla sängar uppfällda mot taket.
Kaffe och the kan man köpa på tåget. Starkt, ångande varmt och sött, med en bottensats av kondenserad mjölk. 5:- koppen.
Bananerna är förstås inga problem att känna igen, men vad är det andra? De små bruna runda frukterna har ett tunt skal som man liksom trycker bort, innanför finns ett vitt saftigt fruktkött och en svart kärna. Som Rambutan fast mindre.
Den gula plommonliknande frukten äter man hel. Jag tvättade dem med flaskvatten på hotellet. De smakar som Sharon och har en ganska stor kärna.
– Posted using BlogPress from my iPad
Svar på Farmorsfrågan 131.
Vad har jag för mål för min fritid det här året?
Den var lätt. Jag ska ha roligt på min fritid. Det betyder att göra roliga saker med Odd, med mina barn och barnbarn eller för mig själv.
Här kommer en lista, men den är inte färdig :
Glasmålningskurs hos Ewa Evers, keramikkurs med stora A i sommar, lära mig dansa tango i juli på Krokstrandsfestivalen Man Must Dance med Odd, övernattningsresa med barnbarnen i båten, Kinaresa i vår med Odd, fortsättningskurs i foto i sommar, göra färdigt mammas memoarbok, bo i båten två veckor, bara blommor och sittgrupp i växthuset i sommar (inga krävande odlingar!!), passa nyfött barnbarn, fortsätta anlita RUT för månadsstädning, fotografera mera osv osv
Hat Yai Bangkok Hospital.
Efter en timma i Rids båt och två timmar i taxi var vi framme i Hat Yai, där vi ska ta tåget till Butterworth i Malaysia imorgon.
Efter hotellincheckning blev det direkt tuc-tuctransport till sjukhuset med Odd och hans onda öra. Det hjälper inte med Panodil och Ipren längre och han hör ingenting.
I vår Lonelyplanet guide från 2004 står det att det är ett utmärkt sjukhus, och det var en underdrift.
Efter inskrivning och fotografering i receptionen följde en sjuksköterska med oss till doktorn, en öron/näsa/hals specialist. Doktorn förklarade att han hade en inflammation i hörselgången men att trumhinnan var normal. Hon sög ut en massa var ur örat, det slurpade som bara den och Odd sa att det kändes som om hela hjärnan sögs ut. Sen förde hon in en tunn sond med en fiberoptisk kamera och vi fick se hur det såg ut i Odds onda öra på en bildskärm. Inte vackert.
Hon skrev ut antibiotikadroppar, antibiotikapiller och smärtstillande, samt förbjöd vatten i örat på en vecka. Absolut inget petande.
Sen följdes vi återigen av en sjukvårdare ner till apotek och kassa, där vi fick medicinen, papper till försäkringsbolaget samt betalade motsvarande 500:-. Alltsammans tog en timme.
Det är inte första gången vi går till doktorn i Thailand. Det har hänt tre gånger förut. Varje gång har vi blivit lika snabbt och väl omhändertagna. Varför blir vi så förvånade?
– Posted using BlogPress from my iPad
Robinsonkänsla.
Idag körde ”vår” fiskare Rid oss till ön Bulone Maitai som är en grannö ca 10 distansminuter österut. Den ingår i ett marint naturreservat och är skyddad från att ”utvecklas”, den är alltså en äkta orörd Robinsonö. Rid lämnade oss på stranden, där det inte fanns några andra fotspår än varanernas. Sen var vi ensamma på ön i 4 timmar. Fast jag fick hans mobilnr, i nödfall. 🙂
Lunchlådor hade vi fått med oss. Kanongoda. Och hembryggt ingefärsthe.
Han förmanade oss strängt att inte snorkla utanför udden, pga starka strömmar, och han lämnade kvar en flytväst till mig. ”Dont forget to use this!” Han har lagt märke till att jag blir osäker på djupt vatten om jag får vatten i cyklopet, då känns det skönt med flytväst.
Visst är det konstigt hur det klickar direkt med vissa människor? Vi har inte träffat Rid många gånger, men vi vet redan mycket om varandras liv och familjer.
Han har berättat om livet på ön under monsunperioden då man inte kommer till fastlandet på flera veckor ibland, och riset tar slut. Den som ska föda barn under den perioden kan få bo på sjukhuset inne i stan en månad eller mer före beräknad förlossning.
Vi berättar om livet på Flatön och visar bilder på vår båt, på snölandskap och på barnbarn. Rid har två barn, det yngsta bara en månad. Han försörjer familjen genom fiske och turisttransporter. Han läser engelska extra inne på fastlandet. Han vill aldrig flytta från Thailand, även om det blir knapert med försörjnningen under monsunperioden. ”Man behöver inte så mycket pengar, ” förklarar han. ”Finns det bara till ris så klarar man sig långt på det man kan fiska i havet.”
– Posted using BlogPress from my iPad
365 bilder nr 20. Tema: Båthamn.
Solen har just gått upp på andra sidan Koh Bulon. Lågvattnet lägger klipporna nakna och vassa. Här ligger öns fiskeflotta skyddad.
– Posted using BlogPress from my iPad
365 bilder nr 18. Tema: Passion.
Det kom en tropisk regnskur och förvandlade hela ön till ett ångande, doftande växthus. På en buske nere vid stranden hade de här baggarna kärleksfest. De satt fast i exakt samma position en kvart senare.
– Posted using BlogPress from my iPhone
365 bilder nr 19. Tema: För evigt.
Sådana här fossiler finns det hur många som helst på stranden, de ligger i drivor och högar tillsammans med snäckskal och korallbitar. Under tusentals år har snäckan förstenats.
Den matematiska funktion som beskriver dess vackra spiral, kan också beskriva vattenvirveln som uppstår när du drar proppen ur badkaret, eller ett lågtryck från Atlanten, eller en galax i rymden. Eller virvlarna i Tinys nacke.
Naturen är fantastisk.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Svar på Farmorsfrågan nr 130.
Det vimlar av familjer med barn i alla åldrar här på vår lilla thailändska ö. Jag grips av en häftig avundsjuka. Varför reste inte vi på det sättet med barnen när de var små? Svaret är enkelt, vi hade inte råd. Och resandet var inte så utvecklat som nu.
Vi gjorde dessutom andra saker, odlade jordgubbar, bilade till England, åkte på skidsemester.
Vad är då mitt mål för i år med familjen? Mer tillsammans kan man nog sammanfatta det. Först och främst tänker jag förstås på det nya lilla barnbarnet som kommer snart, snart. Jag vill vara med så mycket som jag får.
Sen vill jag vara mer med småflickorna, åka mer båt och sova över i båten. Och i sommar ska jag vara en sån där mormor/farmor som är på stranden med barnbarnen och som har med sig saft och bullar och pannkakor.
