365 bilder nr 16. Tema: Fångst!
Vi fick nån sorts makrill på 7,5 kg! Dvs Odd fick den. Efter bara en kvarts fiske högg bjässen, och det blev nästan kalabalik i den lilla båten innan monstret var inhalat och kunde säkras med huggkroken av skepparen. Ett sånt här praktexemplar hör inte till vanligheterna för fiskarna heller, det vinkades och ropades och gestikulerades vilt när vi mötte andra båtar.
Jag ville förstås också ha napp, men efter den här fångsten var det stendött. Vi fiskade i två timmar till utan ett livstecken, och sen bestämde vi oss för att det räckte. Båten ankrade upp intill en udde, och skepparen sa: ”very nice little fish, very many” och pekade ner i vattnet. Bara att hoppa i.
Numera är alla longtailbåtar lyckligtvis utrustade med rejäla badstegar så det är lätt att ta sig i och ur vattnet. Jag minns för några år sedan när man blev baxad över relingen som en annan säl av besättningen. Inte roligt för någon.
Korallrevet under båten var fantastiskt, jag vet ingenting som är så hänförande som att snorkla. Skönhetsupplevelsen i kombination med känslan av att man kan flyga gör att jag glömmer tid och rum fullständigt och bara njuter med ögonen medan jag svävar i vattnet. Eftersom havet här är så salt är det ingen ansträngning alls att simma, man behöver inte röra sig utan flyter på cyklopet!
Tyvärr hade vi glömt undervattenskameran i vår bungalow. Men det blir mer snorkling imorgon, då ska jag ta bilder.
Makrillen tillhörde oss, eftersom vi hade köpt fisketuren. Men vi gav den till skepparen och hans son, bortsett från två bitar som restaurangen steker till middag ikväll. 🙂
Något senare….
– Posted using BlogPress from my iPad
Vi går och fiskar…
Igår träffade vi en svensk man som just hoppade ur en båt efter att ha varit på fisketur. Han är här på Koh Bulon för 10e året i följd, med hela sin familj. En guldgruva för information! 😉 Imorgon ska Odd och jag ut på fisketur, kombinerad med lite snorkling, med just den här båten. Fisken vi ev får säljer vi till restaurangen, och sen kan vi få vår fångst till middag.
Vi brukar aldrig vilja resa tillbaka till något ställe där vi redan varit. Det finns ju så otroligt mycket nytt att se och uppleva. Men Koh Bulon vet vi redan att vi kommer att återvända till.
– Posted using BlogPress from my iPhone
I Paradiset.
Vet inte varför det blir dubbla poster ibland. Kan inte radera heller. Det finns tydligen gränser för vad man kan kräva av iPad och Blogpress från Thailand. 😉
Det är ett mirakel att jag sitter här och bloggar från en liten, liten ö som bara har elström via en dieseldriven generator från kl 18 – kl 06. Koh Bulone.
Här finns en liten fiskeby och några resorter med bungalows. Inga motorfordon, inga butiker, förutom små shoppar vid varje bungalowställe som säljer toapapper, solskydd, godis och batterier.
Vi kom hit efter att slutligen ha tröttnat på Koh Lipes tempo, det tog 90 minuter med speedboat.
Det är som ett helt annat Thailand. Den där drömmen om Thailand, utan stress och oljud. Hela vår sida av ön är som en trädgård, med höga träd som skuggar de små bambuhusen. Vi bor på Koh Bulone Resort, som drivs av en familj.
På andra sidan ön ligger fiskebyn och ännu enklare hyddor, med lite hippiekänsla.
Imorgon ska jag gå upp i soluppgången och fota.
– Posted using BlogPress from my iPad
365 bilder. Nr 15. Tema: Ruffig.
En gång, bara för några år sedan, var detta någons hem. Någon som ville kunna låsa dörren om sig.
Kanske är rucklet en rest från förödelsen under tsunamin. Den som tittar noggrant kan fortfarande ana spår, här och där.
– Posted using BlogPress from my iPad
365 bilder. Nr 13. Tema: Snabb.
Med fyra stycken 200-hästars vispar där bak får man förmoda att den här båten är rätt snabb. Idag såg jag en ännu värre värsting, med 5 st 225-hästars!
Något sådant har jag aldrig skådat förr, inte ens i Fiskebäckskil i juli, och där får man ändå se det mesta. 😉
– Posted using BlogPress from my iPad
Mördarmanet?
Bara en månad innan vi skulle resa var tidningarna fulla av nyheter om mördarmaneterna i Asien. För att klara sig från att dö av hjärtstillestånd om man blev bränd skulle man badda med vinäger. Man skulle helst inte bada under inkommande högvatten, inte i närheten av mangroveskogar och det bästa vore om man kunde bada med cyklop, för att få syn på ev maneter.
Jag tänkte att det måste vara betydligt farligare att åka taxi i Thailand än att bada, men jag erkänner, jag packade ner en flaska vinäger…
Så kom vi till Langkawi i Malaysia och där var fullt av uppspolade maneter på stranden. Säkert en var 10e meter. Odd simmade på en med foten, de var omöjliga att se eftersom vattnet runt Langkawi inte är klart.
De var nog inte farliga, då hade det säkert varit badförbud. Men äckliga.
I Thailands kristallklara vatten har vi inte sett skymten av någon manet.
– Posted using BlogPress from my iPad
365 bilder nr 14. Tema: Mat
Alla vet att hemligheten med god mat är färska råvaror. Färskare än så här blir det inte. Om en stund äter jag Seafood Fritters.
– Posted using BlogPress from my iPad
Farmor svarar på fråga nr 129.
Vad betyder jag för mitt jobb? Ja, utan mig hade min arbetsplats inte funnits, det är helt klart. Alla mina fina arbetskompisar hade haft andra jobb.
Det är ju inte helt säkert att de hade haft en skön massagefåtölj i fikarummet på en annan arbetsplats…;-)
Jag betyder nog en hel del osäkerhet också. Eller spänning, beroende på hur man ser det. Jag får saker att hända, och det påverkar ju alla runt omkring.
Det värsta skulle vara att ha ett arbete där man inte gjorde någon skillnad. Jag skulle helt klart välja ett liv med mening utan arbete, än ett arbete utan mening.
Lastbilen som skulle transportera vår första mässmonter till London kunde inte köra ända fram till LifeStone. Tur vi har en Victor.
Alla ville göra gratis avtryck på mässan i Norge 2006.
