Frågan var: När hade du gott samvete senast? Jag har vetat svaret från början, men det har känts för präktigt att blogga om. Men idag, när nyheterna handlar om den stora köttskandalen med hästkött i färdigmaten, idag passar jag på att bekänna.

Jag har nämligen gott samvete varenda gång jag handlar.

Riktigt självgod går jag där på ICA och ratar ärtskidor från Afrika, sallad från Chile och all form av färdiglagad mat. Väljer bara svenska grönsaker och rotfrukter. Apelsiner från Italien. Rättvisebananer och rättvisekaffe.  KRAVkyckling och ekokött från närslakteriet i Varekil. KRAVägg från Tjörn,  färsk fisk i fiskaffären. Lammkött och lammfärs från de egna lammen (det som blir över när räven tagit sitt behov 🙁 )

Eftersom det går åt så otroligt lite mat i ett hushåll med bara två personer, har vi nuförtiden råd att köpa ekologiskt och  äta bättre än vi gjort någonsin tidigare i livet.

Annat var det förr, när fyra barn skulle ha frukostlunchmiddagmellanmål.  Jösses så mycket junkfood jag släpade hem då. Det har jag verkligen riktigt dåligt samvete för.

Vardagsmat idag.

Skrotar omkring, funderar och samlar tankarna. Snart ska jag börja redigera och fortsätta med det hela dagen.

Igår var vi på middag hos gamla, goda vänner, såna där som man kan vara alldeles sig själv tillsammans med. Det var en sån kväll som får mig att minnas hur det egentligen är, att jag inte behöver vara orolig över mitt lilla fåtal vänner och mitt fattiga sociala liv. Den där stressen jag kan känna när jag läser om hur viktigt det är med ett rikt och finmaskigt socialt nätverk, att kvinnor med många väninnor lever mycket längre, osv osv.

Tack, men jag har ju så det räcker! 🙂

Hittade dessutom en bok i min väninnas bokhylla som jag omedelbart köpte på Bokbörsen, fast vi kom hem mitt i natten.

 Boken om Selma Lagerlöf. Livets vågspel. av Vivi Edström. Slutsåld på förlaget men givetvis fanns den i min favoritbokhandel på nätet. I nyskick. för 120:-

Den här glastavlan som jag gjorde på en glasmålningskurs hos Ewa Evers blir jag mer och mer förtjust i. Det är en kombination av foto + måleri. På kursen tyckte jag den var misslyckad, kladdig och ful, bara ett experiment. Men Ewa sa: ”Kassera den INTE! Den är jättefin!”

Och nu händer alltså det konstiga att jag gillar den mer och mer. Varför? Undrar just om samma sak gäller för texter jag har skrivit och sedan strukit? Det vore ju bra om somligt av alla ratade meningar, stycken och hela scener går att återanvända…

37/365 foton 2013. Tema: Syskon.

Flera dagar utan bloggande, jag skyller på Lille L och Båtmässan. Och mitt Manus. Att skriva, dvs redigera,  varje dag är målet, och om jag måste välja mellan bloggen och Manuset så blir det just nu det senare. Att välja mellan Lille L och Manuset går ju inte, men Odd och jag turades om att försöka hitta på roliga alternativ till dataspel och TV. Annars skulle Lille L mycket väl kunna sitta parkerad i soffan på heltid. Han är som de där gymnasisterna jag läste om i GP idag. När deras svenskalärare frågade vad han skulle göra för att få dem att läsa böcker, svarade de: ”Du ska tvinga oss.”

34/365 Läcker

 35/365 foton. Tema: Minimalistiskt.

 36/365 foton 2013. Tema: Lekfull

37/365 foton. Mitt i prick.

Det är en hon. Hennes namn börjar på U. Som i Ukulele.

Aldrig trodde jag att något sådant skulle hända såhär sent i livet. Jag har ju upplevt passioner tidigare; med D som i Dragspel och F som i Fiol, efter tvångsäktenskapet som 7-åring med P som i Piano.

Med U är allting annorlunda. Så lustfyllt, liksom på lek. Hon är så lätt, man kan ta med henne överallt, hon är inte märkvärdig, inte dyr och inte högröstad. Passar in var som helst. Vi skulle säkert kunna ha det mysigt ihop i en tågkupé full av främmande människor.

Detta är början på en livslång kärlek, det känner jag.

Tusen tack till en av Flatöns två eminenta trubadurer  OA som förde oss samman.

33/365foton. Tema: Kultur

Det behövdes ett miljöombyte för att lusten att fotografera skulle vakna igen. Eftersom jag har halkat efter lite i utmaningen 365 foton 2013 kommer här en Berlinkavalkad från veckans utflykt dit.

Berlin väcker starka känslor, i alla fall hos mig, tårarna vill gärna komma inför alla minnesmärken och utställningar om kriget som finns överallt på gator och torg. Var fanns de goda människorna? Och frågan som David Bowey ställer är så befogad: Where are we now?

Utsikten från radiomasten på Alexanderplatz är hissnande. Hit kunde östberlinarna också åka upp och titta ut över väst. 29/365 Tema: Hissnande.

Den stora Berliner Dom ligger i andra änden av paradgatan Unter den Linden, och är 100 år yngre (!) än Brandenburger Tor. 28/365 foton. Tema: Arkitektur.

Brandenburger Tor. Världens mest berömda äreport, byggd i slutet av 1700-talet och använd som symbol av nazisterna. Stod kvar i ruinerna efter kriget och isolerades i Ingenmansland bakom muren. Så vacker i kvällsbelysning i slutet av paradgatan Unter den Linden. 30/365 foton, tema: Ändpunkt.

Jag vet inte vilka nymferna är, eller vem som har skapat dem, men de satt så vackert inplacerade  i miljön ovanför kanalen framför det gamla museet. 31/365 foton. Tema: Kvinnor

Berlins nya konsthall var förstås en luftig skapelse i glas och betong, alldeles intill en trafikerad gata. Vill man vara snäll kan man kanske beundra kontrasterna mellan de klassiska skulpturerna och den moderna omgivningen. 32/365 foton. Tema: Konstverk.

När jag står där i frukostmatsalen på Hotel Mövenpick i Berlin känns det så självklart; att hålla sig smal handlar om att ha självdisciplin. Att kunna säga nej till den kortsiktiga njutningen och ja till det långsiktiga välbefinnandet.

Igår sa jag JA till gluhvein och apfelstrudel och kladdkaka med pistaschglass i sällskap med ett sött, lieblich vin.

Idag kan jag inte fortsätta så. Och nej, det är inget onormalt med min ämnesomsättning. Jag blir tjock om jag äter för mycket.

Det är faktiskt helt normalt.

Frukost? Nej tack.

Den evigt intressanta  frågan om vem man är… Vem är du själv?

Författaren Sofia Hallberg länkar  i sin blogg, som jag ofta läser, till en astrologisk sida. Jag är väldigt skeptisk till horoskop, med undantag av det kinesiska zodiaksystemet som jag tycker är mer varierat och nyanserat eftersom det tar hänsyn till vilket år man är född också, och i vilket av jordens fyra element det årets tecken står. Lite krångligt, men väldigt spännande, läs mer om den kinesiska astrologin här. Jag hade stor nytta av alla de kinesiska djurtecknen när jag hittade på mina karaktärer i romanen.

I det kinesiska horoskopet är jag född i Tigerns tecken, och det är klart mer spännande än att vara Oxe, som jag är enligt vårt västerländska horoskop. 🙂

Men det är ändå kusligt mycket som stämmer på mig i beskrivningen av Oxens egenskaper.

Nedanstående har jag kopierat från Astroguiden .

Oxen

Från 20/4 till 21/5.

Oxen är jordnära och hemmet är oxens borg. Den kan gott sägas att oxen är det mest typiska jordtecknet. Oxen älskar allt som är vackert och njutningsfullt såsom god mat och dryck, konst och musik, blommor, dofter, erotik, komfort och skönhet i alla dess former. De lägger stor vikt vid det materiell och vårdar ömt sina vackra saker, gärna i hemmets trygga vrå.

Oxar är praktiska, realistiska, lugna och metodiska, De arbetar hårt och med stor uthållighet. De är principfasta, envisa, stabila och självmedvetna men vill inte gärna ta några risker utan är i regel nöjd som det är. Humöret är lugnt och välbalanserat förutsatt att Oxen inte blir tillräckligt retad förståss. Då kan de bli riktigt arga och de är dessutom ganska långsinta så det tar tid innan de glömmer en oförätt. I grund och botten är dock Oxen tolerant och pålitlig och de försöker alltid att se de goda sidorna hos sina vänner.
Oxar älskar att koppla av i en behaglig miljö men har nästan alltid en speciell närhet och längtan till allt som har med naturen att göra– sådd, skörd och trädgårdsarbete, även om de bor mitt i en stad.

Med sin känsliga, jordnära personlighet är Oxarna ofta estetsikt lagda och kreativa. Den älskande Oxen är trogen sin partner och är beskyddande och ömsint om än något svartsjuk. De ogillar förändringar, speciellt sådana som är påtvingade, och de kan vara ganska konservativa och moralistiska.

Lämpliga yrkesval: Allt som har med naturen eller konstnärlighet att göra, ex Musiker, arkitekt, konsthandlare, blomsterhandlare, jordbrukare, eller egen företagare

Känsligaste kroppsdel: Halsen.

Den här Farmorsfrågan ställde jag i bloggen den 4 januari. Så lång betänketid har jag aldrig tagit mellan fråga och svar. Hur startar man om? Det borde jag kunna svara på, för jag har startat om några gånger i mitt liv. Det har väl alla? Relationer, jobb, boende, livsstil.

Finns det något sätt att kliva över splittret av det som varit utan att skära sig?

Vid närmare eftertanke har jag nog konsekvent tillämpat metoden Stängdörrenochsediginteom. Med större eller mindre framgång. Om jag vore född på 60-talet eller senare hade jag förstås gått i terapi, och man ska aldrig säga aldrig. Men nej, inte än. När jag blir nittio kanske.

Igår kväll satt jag med en bunt brev skrivna i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet av min mormors mor, och av min mormor.  Jag undrar så hur de skulle se på sina livsval så här i efterhand, när det så att säga  finns facit?  Mormor fick åtta barn med mannen hon skrev så rara brev till som 18-åring. När han bedrog henne några år efteråt och även fick barn med en annan, kunde hon inte välja att stänga dörren och börja om, även om hon hade velat. Två generationer senare kom den valfriheten för kvinnan. Idag behöver vi inte förlåta och gå vidare.

Jag undrar så vad min mormor skulle ha gjort om hon levat idag?

 27/365 foton 2013. Eget tema: Mormor

Ooops. Har visst halkat efter lite…

När längtan efter våren blir för svår tänder jag en brasa i uterummet och njuter av blommande olivträd och skogen av amaryllis som snåla jag köper efter jul för 20:- styck… ;.-)

Foto 25/365 tema:Strategi  och 26/365 tema: Liv

Det var ju väntat, men kändes ändå som ett slag i veka livet. Med dagens Bohusläningen följde en bilaga från det stora mäklarföretaget, och hela omslaget pryds av bilder från mitt barndomshem. ”Oslagbart läge”, ”underbar utsikt”,  ”bada direkt från bryggan”.

Ja, och så oerhört mycket mer, som inte hör ihop med vädret eller badtemperaturen, som handlar om kärlek och samhörighet och lyckliga minnen. När jag tänker ordet ”barndom” så är det här den utspelade sig. De två olika husen där vi bodde  i Göteborg är inte förknippade med några känslor alls, kanske för att jag bara bodde tio år i varje. I Fiskebäckskil har jag tillbringat den viktigaste tiden på året, under de viktigaste perioderna i mitt liv,  mer än dubbelt så länge.

Här träffade jag så småningom min man. I kyrkan ovanför huset gifte vi oss. En novemberdag. (Det måste inte vara sommar för att vara underbart att bo här. Tvärtom nästan.)  Jag minns att jag var tvungen att med blicken fokusera vår hissade flagga som syntes genom det lilla fönstret snett bakom altaret, för att inte svimma.  Här bodde vi när tvillingarna föddes. Det glömde de förresten skriva i annonsen. ”Underbart läge för dopkalas och stora familjefester.” Här startade jag mitt första företag. I Pelles nedlagda livsmedelsaffär.

 Nu går huset där jag tillbringade min barndom och ungdom till en främmande. För Selma blev det ett livsmål att köpa tillbaka Mårbacka, vilket hon lyckades med 61 år gammal. För mig finns inga som helst utsikter att lyckas med det. Jag måste hitta ett sätt att förhålla mig, att gilla läget och gå vidare med ett hål i själen. Den obesvarade Farmorsfrågan 234 blir högst aktuell. Hur börjar man om?

nr26/365 foton 2013. Tema: Dyrgrip